Uncategorized

Utkast KONSULTATIONEN Kukkola 2011-09-22 Ej power-point, skriva vissa ord på whiteboard/tavla

consultatio – att fråga om råd Patient-den lidande eller tåliga.

Varför ska man ha kurs i detta? Det har ifrågasatts!

1)      De gånger det gått snett

2)      Tidsbesparande

3)      Nöjdare läkare och patient

Skiss och resonemang:  P   L  patient.läkarmöte figur.

Forskning: olika delar, biomedicinsk reflex, symtompresentation, olika faser, tider innan slutna frågor, kommunikationen, någon skillnad på sikt, utbildad patient, utbildad läkare, hur? Kulturella sammanhanget – roller.  Ex Anden, Forsen, Rudebeck, Ryding, Waller, Malterud

Ev stencil Practical: Konsultationen- Pendleton ex Grönland.

Vi tänkte koncentrera på TRE F: i en tradition hur man kan förstå konsultationen kronologiskt och utgångspunkt för träning i vårt kanske viktigaste redskap.

Före etc                                                     förstå Förhandling etc. Läkarens del och gemensam del.

Föreställningar (exVad har du tänkt?)

Farhågor (exVad oroar du dig för?)

Förväntningar (Vad vill Du ha min hjälp med?) (Här fick vi bra invändningar om hur svårt det är att fråga och hur fel det kan bli om det inte görs på rätt sätt)

Dvs att stanna kvar i patientdelen i den kronologiska figuren. Mycket klargörande och möjligt bemöta. Risker? Om det inte fungerar -

Brittisk läkare fyra punkter: Håll tyst, Lyssna, Bry Dig och Att Kunna!

När vi ska träna kommer vi att betona det som är bra, (vad jag kunde gjort annorlunda).
(Vi är dåliga på det, presentation av tre bra egenskaper hos en själv ev i grupperna) Cecilia kommer att presentera Fönstermodellen. Gruppledarens roll blir att bryta, det hör till

Liknelsen med vargar. Historien.

Att bekräfta ex, att sammanfatta, att instämma. Att styra?
Spelkorten – underlig liknelse men tanken god? Varje F för sig.

Vi har olika förkunskaper, olika erfarenhet, men de som är erfarna får hjälpa till!

Man kan ha mycket roligt och välja sina egna problempatienter – det är spännande att spela dem och försöka känna in hur de känner.

Känslor

Silvan Tomkins, född 1911, död 1991, var en amerikansk psykolog som utvecklat den så kallade affektteorin med de nio basaffekterna: välbehag (extas), intresse (iver), förvåning (häpenhet), ilska (raseri), rädsla (skräck), ledsnad (förtvivlan, sorg), avsmak, avsky, skam (förödmjukelse).

länk till pdf från LT: Länk

BMJ: http://www.bmj.com/content/343/bmj.d5728.extract om jäv i riktlinje- och guidelinespaneler. Nästan rörande är de svenska myndigheternas omsorg om paneldeltagarnas industrikontakter : ”Vissa uppgifter i registret skulle kunna vara av privat och ömtålig karaktär och därmed integritetskänsliga”.

Inte aktuellt med databas för jäv

Peter M Nilsson, Lunds universitet, och Peter Olsson, Jokkmokks vårdcentral, föreslår att ett centralt register för jävsdeklarationer upprättas (LT). Det är mycket positivt att författarna engagerar sig i denna fråga.

Men det finns flera skäl som talar emot jävsdeklarationer på Internet. Socialstyrelsen har övervägt frågan noga och är inte berett att gå vidare med förslaget. Ett skäl är att Datainspektionen är tveksam till förfarandet.

Dessutom finns det rent praktiska skäl som talar emot en databas. Jävsdeklarationer är en färskvara och det skulle bli nästintill omöjligt att hålla registret uppdaterat för den myndighet som skulle ha personuppgifts- och registeransvar.

Ytterligare ett skäl är de legala aspekterna. Vissa uppgifter i registret skulle kunna vara av privat och ömtålig karaktär och därmed integritetskänsliga. Detta innebär att uppgifterna inte kan publiceras utan samtycke, något som måste inhämtas inför varje publicering.

Det får heller aldrig råda något tvivel om att publiceringen på Internet är helt frivillig och att situationen upplevs som en uttalad eller outtalad förutsättning för att få uppdrag från en myndighet. Experten kan även tänkas känna sig tvungen att gå med på internetpublicering eftersom denne annars skulle kunna ge intryck av att ha något att dölja.

I den här frågan har Socialstyrelsen även samrått med Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, SBU, Statens folkhälsoinstitut, Statens veterinärmedicinska anstalt och Smittskyddsinstitutet. Samtliga myndigheter är överens om att det idag inte är aktuellt att publicera jävsdeklarationer på Internet.

Anders Printz, avdelningschef, Socialstyrelsen.

http://www.dagensmedicin.se/vetenskap/diabetes/lakare-bakom-riktlinjer-hade-kopplingar-till-lakemedelsbolag/

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/stoppa-insamlingen-av-kansliga-data_6326584.svd

Nya gigantiska befolkningsstudier med syfte att öka kunskapen om folksjukdomar är under uppbyggnad. I stort sett har offentlig debatt kring dessa saknats trots att de innebär hantering av mängder av integritetskänsliga data. En av studierna, LifeGene, har som mål att samla in, registrera och följa en mängd data om en halv miljon svenskar, bland annat biologiskt material, information från sjukvårdsjournaler och dataregister. En omfattande enkät registrerar också deltagarnas levnadsvanor och livsstil på djupet ända in till så privata saker som deras tankar.
LifeGene är inte etiskt granskat, kan bara delvis hålla sina löften om sekretess och har inte täckning för de banbrytande framtida forskningsresultat det förespeglar. Att projekt med livslång registrering av känsliga data för så många människor trots detta sjösätts utan livlig offentlig debatt är ett demokratiskt misslyckande.

Ingen fullständig, opartisk etikprövning har gjorts.

LifeGene beskriver sig i sin webbaserade information som ett ”forskningsprojekt”. Som etisk garanti hänvisas till den lagstadgade etikprövning, som vid forskning på människor måste göras av de statliga Regionala Etikprövningsnämnderna (REPN). Kontakt med LifeGenes operative chef visar dock att etikprövning och godkännande endast gällt en mindre pilotstudie och en vaccinationsstudie på data från denna. LifeGenes senare ansökan om etikprövning av den egentliga datainsamlingen från en halv miljon människor godkändes bara med förbehåll, vilka överklagades till Centrala Etikprövningsnämnden (CEPN). Denna slog fast att LifeGene i laglig bemärkelse inte är en forskningsstudie, utan en infrastruktur för framtida ospecificerad forskning. En lagstadgad etikprövning förutsätter definierade frågeställningar, som gör det möjligt att väga forskningens nytta mot eventuella skadliga följder. LifeGenes och systerprojektet EpiHealths massiva datainsamlingar för framtida ospecificerade forskningsprojekt uppfyller inte dessa basala krav och kan därmed inte prövas etiskt av REPN.

Grundläggande förutsättningar för god forskningskvalitet saknas.

LifeGene förespeglar att infrastrukturen, som informationen kallar ”den största och mest långsiktiga befolkningsstudie, som någonsin genomförts”, gör ”banbrytande forskning om relationerna mellan arv, miljö och livsstil” möjlig. Forskare kommer att kunna arbeta på sätt som ”uppenbarligen leder till pålitligare slutsatser mellan hälsa och andra variabler”. Uppenbarligen, banbrytande??? Sådana anspråk saknar all grund. Vetenskapsrådet (VR) anger att god forskningskvalitet kräver tydliga syften, klart formulerade frågeställningar och angivna metoder, som visats kunna besvara ställda frågor. Detta vet varje student på akademisk grundnivå. Om LifeGene och EpiHealth följde dessa kvalitetskrav utan svepande grandiosa termer, skulle samhällsnyttan kunna vägas mot eventuell skada för de två projektens sammanlagt 800 000 deltagare.

Sekretessgarantin är relativ.

VR framhåller också att forskare inte kan lova att ingen ”utanför forskargruppen någonsin ska få ta del av materialet eller de uppgifter, som samlats in i undersökningen Det finns många situationer då insyn i forskningsmaterialet är befogat och nödvändigt”. LifeGenes utlovade starka sekretess håller därför inte för närmare granskning.

Återkomst av etisk naivitet?

Idéhistorikern Karin Johannisson, en av få som kritiskt diskuterat LifeGene, skrev att hon är skeptisk ”till reflexmässiga associationer till lömsk eugenik” vid debatt av storskaliga, samhälleliga hälsovisioner. Det är jag också. Ändå ligger associationerna nära till hands då projekt av LifeGenes slag inte kan leva upp till sina sekretessutfästelser, inte uppfyller basala vetenskapliga kvalitetskrav och inte kan etikprövas enligt lagen. Det tyder på återkomst av den naivitet inför den medicinska vetenskapens och praktikens allvarliga etiska komplikationer, som Nürnbergkodexen från 1947 och Genevedeklarationen från 1948 ville markera slutet på.

Moratorium

Etiska koder måste ständigt hållas levande. VR sätter in etiken i ett dynamiskt perspektiv och lyfter fram att utvecklingen av epidemiologisk och registerdataforskning aktualiserar nya etiska frågeställningar. LifeGene nämner de etiska problemen endast ytligt och bygger likt EpiHealth sin infrastruktur i en gråzon i etikprövningslagen. Innan hålen i lagen täppts till krävs ett moratorium för dessa byggen och en bred offentlig debatt om riskerna. Om mer prestige och pengar satsas riskerar de etiska frågorna att för all framtid sättas på undantag.

The Diamonds of General Practice – Diagnosis

Plenary lecture presented to The 17^th Nordic Congress of General Practice, Tromsø, 170611

By Per Fugelli (per.fugelli@medisin.uio.no)

Greetings! General practitioners, high bohemians of medicine

THE HEALING DANCE

We are in the Kalahari desert in Botswana. The sun goes down. A bonfire flares up and attracts people from the dark. In low voices and slow motions they start to sing, clap and dance. The atmosphere intensifies. The dance grows wilder. The participants aim at a crescendo where The Healer falls into trance and passes over to The Other Side. Here The Healer meets with The Ancestors’ spirits, discuss the patient with them, and takes their prescription home to this world.

Colleagues,- we are in the Kalahari desert in Botswana, exploring health and healing among The Bushmen. The healing dance is their main medical technology. The Healer has given them hope, relief and cure for 30 000 years.

The Healer of the Kalahari is a general practitioner par excellence. Which are his – and our – diamonds? Diamond derives from Greek adamas which means: The Invincible. In this lecture I will explore the diamonds of general practice. Which are the gems that have made us invincible from the dawn of medicine and may give us carrying capacity into the future?

THE DIAMONDS

The Diamond of Solidarity

The number 1 for ever diamond in general practice is solidarity. We care for people where they are. We are the commoners of medicine, not the noblemen of Harley street or 5^th avenue. The GP stands for availability. He works in the midst of society. Therefore equity and general practice are allies. We carry another political diamond. Growth in medical costs is a major threat to national economies. WHO is clear in the recommendation to all European  governments: Let the low cost and high benefit doctor, the general practitioner be the corner stone of your health care system. Witout the foundation of general practice, The House of Medicine will crumble – like a Tower of Babel.

The Diamond of Comprehensive medicine.

Our next prescious stone is The Diamond af comprehensive medisine. The very word health is derived form old Norwegian Heill and old English Hal meaning The Whole. The Danish thinker Piet Hein defines health in this way:

Health is not bought with a chemist’s pills

nor saved by the surgeons knives.

Health is not only the absence of ills

but a fight for the fullness of life.

Health is wholeness. Clinical craftmanship 360^o around the human being is our commitment. We are specialist in generalist medicine which means reading the patients’ signs in the context of her history, her realtionship with family, God, the bank and her broken dreams. This is our most distinguished competence: To make medicine work, grounded in the totality of this unique patient, on this strange Thursday, on this peculiar spot on Earth.

The Diamond of  Realistic medicine

From our third  jewel radiates sobriety and common sense – that is the Diamond of  Realistic medicine. You are reality doctors – not superspecialists ridden by obsessional perfectionism. In South-Africa I met a colleague, a traditional healer with an enviable name, he called himself: Professor Goodenough. You are the professors Goodenough of medicine. Realistic medicine is together with the patient to identify The-enough-point when it comes to prevention, diagnosis and treatment. Modern medicine promises people too much. Specialists and public health doctors emerge as the new Almighty heralding the zero vision, zero risk, zero suffering, zero disease, zero death. The burden of perfection makes doctors sink with exhaustion. The utopian expectations make patients sink with frustration. We need you, the general practitioners to reveal medicines God delusion. We are art-of-the possible-doctors helping our patients to reconcile with life as a mixed state. The GP sings with Camille Paglia: We must accept our pain, change what we can, and laugh at the rest. The general practitioner is master of non-perfection. Hold fast to it – it ought to qualify for the Nobel Prize in medicine.

The Diamond of Courageous doctoring

Diamond number 4 is a risky one. The GP is the great risk taker in medicine.

For the sake of our patients health and wellbeing we can not practice according to safety first and enrol them into a perpetuum mobile of CTs and Pet Scans at the first shadow of disease. Furthermore, the very carrying capacity of our health care system will break down if  The Safety First imperative and The Zero Vision should prevail in general practice.

The Diamond of  Personal doctoring

Our next diamond is personal doctoring. Modern medicine is bewitched by rationality. Modern techo-medicine approaches the patient as a bodily thing. An old woman expresses this feeling of being made an object in elegant words: “When I go to see my doctor, I feel like a transport medium carrying my disease to him. But I am not my disease. I am me, a human being.” Colleagus, we are dedicated to human beings, not cells, patients not ICPC-codes, lifetimes, not solitary moments. Our patients are tales of the unexpected. While many doctors are double-blinded by objectivity and scientism, the GP’s eyes try to find the patient’s eyes creating what Martin Buber calls “a meeting between an I and a you”. When a diagnosis enters into a person, a new disease arises every time. Every time a new illness arises, sculptured by this person’s history, character and life situation. Therefore, each man becomes ill in his own way. Therefore, personal doctoring, based on continuity and empathy, is the very Koh-I-Noor diamond of medicine.

Personal doctoring comprises more than accumulation of  clinical knowledge. There is also a moral quality in personal doctoring. Personal doctoring has a flavour of moderated love. Healing is person and passion – combined with science and technology.

The Diamond of  Salutogenesis

From our next diamond shines the bright sides of life and health. Dignity and freedom are major determinants of health. These health sources may be drained:

-         By a hyperactive biomedicine mongering disease.

-         By an imperialistic public health apparatous designing ideal norms for bodies and lifestyles.

People who deviate from medicine’s normality may fall prey to stigma, shame and blame. Medicine sentences health to death in a prison of fear. Protection, prevention, discipline and self-denial are tha mantras of health promotion. Lost in the wilderness of risk and lifestyle commandments is health as joy, courage, meaning and freedom to do experiments in life. General practice may be a haven for asylum seekers from the postmodern tyranny of health. The GPs can act as  tranquillizers, moderating the culture of fear created by stern epidemiologists  and dramatizing media. The GP conveys that man and society gain health by:

-         Accepting certain risks

-         Finding peace with some milligram Sin

-         Loving five ton reprehensible lifestyles.

The general practitioner is not a lifestyle police , nor an archbishop for health and sanity. We stand for generosity. Like dr. Rrieux in Albert Camus’ The Plague, the GP has discovered that “there are more things to admire in men than to despise.” We are intrigued by people, also people in the social lowlands. Like John Berger’s The Fortunate Man, every general practitioner accumulates admiration for the patients’ ability to live, cope, fight, love and laugh – even when existing at the abyss. The doctor’s respect builds dignity in the patient.

The Jungle Diamond

Our last diamond is almost lost – in the jungle. There is now  an urge worldwide for more research, documentation, quality control and evidence based standards in clinical medicine. This is good, but I see a danger for scientific overkill of clinical judgement and personal wisdom accuired out there, in the Jungle. The GP is the streetwise guy of medicine. Science must never be the one and only true love for the general practitioner, because the consultation room is also loaded with values, basic instincts and poetry.

Colleagues, these are our diamonds. Diamonds are the hardest material on earth. They develope under extreme pressure and immense heat. Are they for ever? Yes, but they are in:

THE DANGER ZONE

External invadors

Our diamonds are threatened by external forces:

-         The gospel of evidence-based medicine  trying to standardize care.

-         New public management reducing patients to production units.

-         The postmodern mentality celebrating the perfection of the piece at the expense of the whole.

-         The holy market transforming the patients to sophisticated consumers.

-         Governmental agencies recruiting the GPs to be their obedient servants.

We shall overcome the external threats. More dangerous may be:

The enemies within

The Big Three enemies within general practice are:

The wasteland of research

There is a tradition for intellectual laziness in general practice. We are doers, more than thinkers. General practice is the jazz of medicine, and the general practitoner is the bohemian among doctors, states Marshall Marinker. Approved,- souls and blues are valuable parts of general practice,- but so must be: Research,  construction of our scientific foundation and self-critical appraisal. Our humanistic profile, our commitment to the person, our identification with the art of medicine – may be:

-         A hiding place for incompetence

-         A masquerade for professional stagnation

General practice suffers from a research deficiency syndrome.

Sir William Osler states: “ … But faith in ones powers; in ones mission, is essential to success.” True, but modern minds demand more. They do not trust psalms of praise – song to ourselves. They crave facts.With research we must explore our diamonds. With scientific brutality we must define the carat of our diamonds – are they real, are they glass, are they plastic? With research we must refine our tools  and scrutinize the results of comprehensive, realistic and personal doctoring. What are the effect, the gains and losses on patient satisfaction, on clinical outcome, on epidemiological endpoints?

The flavour of money

Enemy within number 2 is money. Nietzche says: “Where the market begins, the noise of the comedians starts, and the summing sound of poisonous flies.”  I do not accuse the general practitioners for greed. No, no, no. But what alarms me is the immediate rejection of  any attempt to reflect on the question: How does money – financial incentives, payment systems, fee for service, price per capita, fixed wages – influence clinical practice? We all know that money may confound, some will say pollute, the way doctors work. We should not cover up this flavour of money in a conspiracy of silence. For the sake of quality of care, for the sake of  the trust of our patients, for the sake of our own moral self-esteem – we ought to confront, research and take action on the money-medicine-connection in our practices.

Make love, not war

The last enemy within general practice is a paradoxical one. It is our kindness, softness, politeness – our propensity to make love, not war – in itself noble virtues, but unsuitable in the fight for survival. There is an eager to please mentality in general practice that makes us easy prey to surrounding superpowers. Our diamonds need defense, sometimes war. We belong to the species vertebrae. We are not amoebas, nor flagellas. We do have spines! So more often, more brave we must stand up and fight for:

-         The Diamond of Solidarity

-         The Diamond of Comprehensive medicine

-         The Diamond of  Realistic medicine

-         The Diamond of Courageous medicine

-         The Diamond of  Personal doctoring

-         The Diamond of Salutogenesis

-         The Jungle Diamond

Piet Hein says: Time is the most stupid invention of man – should be used to boil eggs only. I will approach the end.

THE LAST DANCE

Colleagues,- general practice may be in trouble now. We need the Energy, the vital power, guarded and provided by the ancestors’ spirits.

A bonfire lights up. General practitioners emerge from the shadows. Gradually they start to sing, clap and dance, monotonously, compelling, to build up Energy. Finally The Healer enters trance and passes over to The Other Side. Here he consults with the spirits of great healers. He presents the case: “There is confusion now in the universe of general practitioners. They are bewildered between old virtues, and new sins – imposed upon them by market economy, by new public management and by rigid scientism. The ancestral spirits and ancestral spirits to be, contemplate and negotiate for a long while. Then they write their prescription to heal their fellow general practitioners:

William Osler:

And from the standpoint of medicine as an art for the prevention and care of disease, the man who translates the hieroglyphics of science to the plain language of healing, is certainly the most useful.

Ian McWhinney:

If we are to be healers …. we have to walk hand-in-hand with our patients through the territory.

Julian Tudor Hart:

… doctors and patients will both have to learn that diagnoses are not beasts in the jungle to be hunted, but human stories within real lives to be understood.

Iona Heath:

Each person and each context is unique and this is the joy and the challenge of

general practice care.

Colleagues,- the last words of this lecture, I give to my inspirator, the healer in Kalahari. His last words, spoken in a voice of velvet and nuclear power, was: We still dance – and it will never end.

ISBN: 9789164203472
Alex Schulmans andra bok som handlar om hans år mellan sin separation och födelsen av hans första barn. En bok med självkritik och kärlek. Eftersom det är en av de mest omskrivna svenska böckerna det senaste åren så låter jag bli att recensera den mer än att jag tycker att ni ska köpa den.

/Andreas Karlsson, Luleå

Dags att vända blad

Vi har nu gett ut 25 nummer av vår elektroniska tidskrift. Det är dags att se tillbaka men också framåt. Här är några spridda tankar:

Har vi lyckats behålla fokus på allmänmedicinen i våra inlägg, samtal, kursrapporter, e-intervjuer och noteringar vid läsning?

Tekniken måste vara enkel och, då redaktörskapet för både mig och Andreas är en hobby, inte alltför tidskrävande och trasslig. Formatet med fyra nummer per år är kanske inte tidens trend men väl möjligheten till kommentarer efterhand.

För egen del var jag extra nöjd med föregående nummer dec 2010, det hade både bredd och djup. Intressanta har även e-intervjuerna varit. Missa inte Göran Wallers spännande svar på våra frågor i detta nummer!
Jag tycker också att diskussioner med Peter Nilsson (om jäv och hjärt-kärl-prevention) och Lars Englund (om socialförsäkringen) och Erik och Urban (om folkhälsan)  och Urban B (om Läkare med gränser)har varit klargörande, också i det som inte besvaras eller utsägs. Det speciella är ju att vi inte behöver begränsa omfånget på nätet.

Vissa teman återkommer förstås. Jag har fått höra att jag envist håller fast vid ståndpunkter. Då vill jag bara anföra att Grim, vår hund, snart fyller tio år. Som hundrädd sen barndomen var mitt krav när han smusslades in i familjen att jag aldrig skulle behöva rasta honom. Nu är han min bästa vän. P O Enquist hävdade i radioserien ”Hunden o livet” att det är danande att ha hund. Jag nämner det som exempel på att även en smålänning kan ändra uppfattning. Fast det ibland tar tid.
För övrigt (se Björns artikel om att springa fort, intressant ur genusperpektiv) skulle jag och Grim aldrig komma på tanken att ta tid på våra skidturer, vi bara njuter.

Intressekonflikter och jäv, hur det kan påverka vetenskap och tolkning av evidens har varit ett upprepat tema, liksom explosionen av registering av ”kvalitet” (eller hellre uppföljning) av så mycket av vår verksamhet.

Vi har haft drygt trettio olika författare, de speglar väl vårt nätverk. Om Du som läsare saknar någon går det bra att föreslå. Gärna frågor att ställa i e-intervju till kolleger eller andra medarbetare.

Det känns viktigt att behålla en möjlighet till opretentiösa utkast och lite preliminära tankar som kan preciseras och bli mer formellt hållbara texter i andra sammanhang. Skeptiker och tvivlare eller ”troll” som vill provocera får en funktion. Publiceringen av detta nummer sammanfaller med tidsbist och  stress. Så får det vara, även om en del blir ofärdigt.
Vi har kunnat publicera artiklar som blivit refuserade i annat forum, det är också viktigt!

Många ämnen och tanketrådar vi publicerat har tagits upp av andra media ibland lite omstöpt.
Mera rent kliniska ämnen-kan kanske komma framöver med ST-läkarnas fördjupningsarbeten som vi gärna publicerar.
Är samtalet och diskussionen möjlig framöver? Jag tror att dialog mellan läkare i olika driftsformer är nödvändig.
I nuvarande form har vi haft drygt 2500 besökare per nummer, det är kanske lågt räknat då läsarer från nll lär slås samman. Antalet är dock inte avgörande, vi vill förstås nå ut men läsarkvaliten känns viktigare.
Jag fick en tankeställare när min ärvda iPhone gick sönder. Plötsligt frånkopplad, allt blev tyst och lugnt. Det handlar om gränsen mellan arbete och fritid. För egen del har jag inte sett någon skarp åtskillnad förutom när det gäller konkret patientarbete. Men den utvecklade tekniken tränger sig på och nu kan jag enkelt stänga av jobbmailen om jag vill.
Vad gäller reparation av telefonen fick jag kontakt med en liten privat firma. Tänk vad förvånad man blir idag når något fungerar i samhället, att någon faktiskt håller vad de lovar, levererar med formidabel service. Vem har sagt att jag är emot privata entrepenörer? Nu är jag åter online.

När jag skriver detta är internet och mobilnätet nedsläckt i Egypten. Wikileaks diskuteras på radion. Jag tänker på vilka sekretessbelagda uppgifter vi har i vår verksamhet. Uppgifter i patientjournaler? Nu blir det Jokkmokks Marknad!

Har vi någon framtid i en föränderlig informationsflod?

”cya”( det har jag lärt mig av en avlägsen yngre släkting)

/Peter Olsson, Jokkmokk

Det finns nu sedan en tid tillbaka en funktion i NDR där man kan gå in och söka patienter som inte blivit registrerade tex sista 18- 24 månaderna.
Det har varit ett önskemål som framkommit från användare runt om i landet.
Du loggar in i NDR med ditt användarnamn samt lösenord.
Klicka på knappen Söklista  i rutan: Visa specifik information om din vårdenhet.
Längst upp så finns en ruta för besöksdatum – där kan du välja tex 18 el 24 månader tillbaka i tiden – dock max 3 år för att få fram personnummer på patienter som inte blivit registrerade till NDR under detta intervall.
En del patienter kan ha flyttat, avlidit men också tappats bort av olika anledningar – inte blivit kallade osv.                                             

/Beatrice Pirak -Kvalitetsansvarig ssk NDR nll

ISBN: 9789173484329

Den senaste boken av ”Proffessorn” som i stort handlar om den pensionerade Lars Martin Johansson, och hans privatspanande av ett gammalt, preskriberat barnamord.

GW skriver alltid satirisk underton och man har alltid känslan att det finns verkliga förlagor till hans extrema rollkaraktärer. Den stor behållningen är inte själva deckargåtan, utan språket och handlingens fortlevnad.

/Andreas Karlsson, Luleå

Terapi med garanti- initierad intervju om olika terapitraditioner och förutser bakslagen för kbt. Välskriven. FoF 2/10 s 50-55.Johanna Rose. Nyanserat!

http://www.fof.se/tidning/2010/2/terapi-med-garanti

Jfr med programmet SFAMs höstmöte i Åre som verkar bli mera enkelspårigt?

Honkasalo M.-L. 2004. Genus och sjukdomsföreställningar – om vardagstolkningar av hjärtsjukdomar i Nordkarelen. I Medicinsk forskning – teori och begreppsutveckling, 121 – 137. Vetenskapsrådet, Rapport 2004:2. Stockholm.

(Lästips från Birgitta Hovelius, med anledning av diskussionen om hjärt-kärlöprevention) Antropolog som undersökt vardagsteorier om sjukdom i den karelska befolkningen. Det är ju avgörande för preventivt arbete vad människorna själva tänker. Beskriver dynamiken i förhållande till den vetenskapliga ”Propagandan” Hjärtsjukdomen beskrivs ur perspektivet manlighetens kropp, kvinnans position var mera beredare av maten, skuldbelades och fick ansvaret. Använder begreppet reifikation av de epidemiologiska riskfaktorerna. Till exempel får djurfett en alldeles konkret betydelse, som ett ting som orsakar dödsfall

Mattias Rööst avhandling- Pre-hospital Barriers to Emergency Obstetric Care. Studies of Maternal Mortality an Near-miss in Bolivia and Guatemala.

Mödradödligheten är en avgörande hälsofråga i stora delar av världen.Vad som bestämmer användningen av mödrahälsovård är inte klarlagt. Författaren är en kollega, ST-läkare i allmänmedicin i Växjö. Det som imponerar är inte bara det viktiga ämnesvalet utan bredden i metodologi. Frågeställningarna kring barriärer prehospitalt för kvinnors användning av akuta förlossningsavdelningar i Latinamerikans landsbygd och tätort har undersökts med kvalitativa och kvanitativa metoder. Begreppen blir då viktiga för förståelsen. Resultaten har nog bäring även i andra delar av världen och olika ekonomiska förhållanden. Jag kommer att tänka på en fråga vi ställde på 90-talet när ”ambulans” och ”taxi”-förlossningar uppmärksammades i Norrlands inland. Då ställdes frågan ”Vem är det som tar risken?”

Sällan har jag hört en så stimulerande, humanistisk, kunnig och humoristisk föreläsning!

Diskussion om begreppen var eftertänksam, klarsynt och distinkt teoretiskt. Man har behållit namnet Orient-hälsan även om vare sig patienter eller terapeuter behöver komma från Orienten. Diskuterade trenden tidigare med specifika mottagningar för vissa språk eller etniska grupper.

Ifrågasatte frekvensen av PTSD post traumatic stress disorder i ett långt och komplicerat resonemang kring migrationens olika faser där hopp och förväntan kan vändas till förtvivlan och hemlängtan. Familjeteorier visar på barn och vuxnas skilda roller i systemet. Olika funktionella och dysfunktionella scheman för att hantera den existentiella krisen. Iatrogena skador när vården inte förstår när processen är normal. Alltför ofta remitteras till specialiserade psykiatrin – den begränsade tillgängligheten i Norrbotten hindrar dock detta.

Var lite frågande inför aktuell artikel i LT maj 2010 av Marie Åsberg om F438 Utmattningssyndrom (som endast finns i Sverige och inte accepteras av FK) Marie Åsberg maj 2010 LT

Som jag skrev inledningsvis bland det bästa jag hört i detta svåra ämne, Helt annorlunda än den utgångspunkt som förmedlades på ST-möte i Björkliden. Sen hann vi inte med det tänkta ämnet: metoder att möta kroniska smärtpatienter. Men föreläsaren tipsade om boken!

programmet!

Ännu en märklig titel på en lite klurig roman. Vi får möta Barbarotti. Ibland undrar jag varför jag läser/lyssnar på deckare. Är det för att de är lätta att följa även utan total koncentration?

ISBN10: 9127119025

Den 4: boken i serien av kallentoft. Som dom andra. men jag ahr svårt med att han låter de döda få så stort utrymme i boken och för att han låter dom föra handlingen frammåt och säga saker som inte annars blir sagt. Ok, men inte mer. Har du läst de första så kan man ju läsa denna för att det ska bli komplett.

/Andreas Karlsson, luleå

ISBN10: 9113022822
ISBN13: 9789113022826

En mycket detaljerad och spännande bok om den svenska polisens infiltratörsverksamhet under 90- och 2000-talet, med utgångspunkt från det kanske mest kända fallet.

Vi får följa Max, 39 år, som nu lever under skyddad identitet på hemlig ort och hur saker som initialt verkar rätt och bra blir så otroligt fel. Vi får också en insyn i den tunga kriminella världen och i den oroväckande oreglerade polisvärlden.

Boken är späckad med fotnötter och referenser som ger en otrolig tyngd till de påståenden som framförs. Även om en del hänvisar till intervjuer, är det av en helt annan klass än liknande böcker jag läst och recenserat tidigare, vilket gör den klart med substantiell.

I slutändan går dock de flesta poliser i princip fria, tex Gunno Gunnmo, Carin Götblad och Infiltratörens kontaktman Olle Liljegren. Den förstnämndas omdöme och förmåga att skapa egna regler och lagar är obehaglig, och värre är att han kommer undan med det. Den som måste fly är den som gjort allt jobb under ett decennium för en lön mindre än existensminimum.

På ett fåtal ställen i boken blir det lite väl omständligt, men dessa stycken är försumbara.

Jag kan inte undvika att dra paralleller till ”vår” värld: Hur mycket sitter i väggarna? Vad premieras inom sjukvården och under AT- och ST-utbildningen (är det inte i viss mån att ta egna beslut, inte kontakta bakjouren i ”onödan”, jobba mycket och ofta dra likhetstecken mellan arbetsliv och privatliv?) Är det lättare att komma undan med fel och brister ju högre upp hierarkin man sitter?

Klart läsvärd, om inte annat som spänningsroman…

/Andreas Karlsson, Luleå

ISBN13:9788281432475

Bok skriven i samarbete med James Patterson. EN ny journalist som hamnar i en jakt på en(?) massmördare som härjar i Europa. Inför varje nytt mord får en journalist ett vykort, och efter varje mord så kommer bilder på offren. Men vad visar fotona egentligen? Och vad har offren gemensamt? Hur väljs journalisterna ut? Ganska spännande och inte så förutsägbar som Marklunds böcker ibland kan vara!  Bra sommardeckare, men skulle tro att den även funkar på hösten

&Andreas Karlsson, Lule