Randningar

Nu visas arkiv för kategorin Randningar.

Fadderskap för ST i primärvården – vad och varför?

maj 5, 2009 i Artikel, Föreningar, Randningar, Utbildning av Urban Mikko | Permalänk

Under höstmötet 2008 för ST-läkare inom norrbottens primärvård diskuterades ”i vanlig ordning” de problem nyanställda ST-läkare ställs inför. Fokus kom framförallt att hamna kring de problem nyanställda som ej gjort svensk AT kan ställas inför angående arbetskultur, förväntningar på arbetet, utbildningsstruktur men även levnadsförhållandena i norrbotten. Kort och gott vad som är rimliga krav och förväntningar på en svensk ST, och att leva i Norrbotten.
Ett förslag om en personlig ST-läkarkontakt lades fram, ett så kallat fadderskap.
Tanken var att med hjälp av en personlig guide i ”konsten att göra ST” få en bättre arbetssituation, rimligare förväntningar och tydligare definierat uppdrag som ST-läkare – med syftet att trivas bättre i en tillvaro där man vet vad man kan förvänta sig som nyanställd ST-läkare. Samt att vid behov få en stöttepelare och ett bollplank gällande frågor som inte direkt handhas av handledare respektive studierektor.
Vi var inom ST-gruppen eniga att vi själva kunde ordna detta, och att det bästa nog var om vi just ordnade detta själva, utan för mycket inblandning utifrån eller för den delen uppifrån. Sedan dess har åtminstone sex ST-läkare fått en officiell fadder, ytterligare några har en inofficiell. Inget konkret program har funnits utan behovet har i mångt och mycket fått styra innehållet.
Vid uppföljningen under ST-träffen 2-4/3 deltog fem faddrar och tre ”faddertilldelade ST-läkare”. Alla var positiva till fadderskapet. Tidsomfattningen har varierat från en knapp timme totalt till i vissa fall betydligt mer. Träffarna får och ska ske på arbetstid men så har ej alltid varit fallet, mycket kontakt här även skett via mail. En lista med väsentliga punkter att ta upp finns numer, det ska åter påpekas att träffarna ska styras utifrån behovet.
Grunden för detta är att vi som något mer erfarna ST-läkare tar ett frivilligt, men högst nödvändigt ansvar för nya kollegors trivsel samt arbets- och utbildningssituation. Att vi hjälper till att stämma av egna förväntningar mot formella krav och delar med oss av de genvägar som finns så att mer fokus kan läggas på utbildning och lärande.  Det är det bästa fundamentet för såväl arbetsmässig trivsel som reell kompetensutveckling.

  

Rent praktiskt fungerar det så att den som anställer en ST-läkare inom primärvården ansvar för att vidareförmedla anställningen till primärvårdens faddergrupp. Faddergruppen har å sin sida ansvar för att inom rimliga förhållanden tilldela en fadder och att ett första möte schemaläggs. På de orter där detta av praktiska skäl inte är möjligt, t ex pga avstånd till närmsta frivilliga fadder, kommer vi inom faddergruppen aktivt jobba för att rekrytera frivilliga faddrar på orten.

/Urban Mikko, Piteå

Har vi slutat bry oss?

januari 31, 2009 i Artikel, Debatt, Information, Konferens, Kursrapport, Randningar, Utbildning av Andreas Karlsson | Permalänk

Eftersom Peter fn är i Kurdistan med Läkare utan gränser kommer jag hålla i rodret f om nästa nummer. När jag tittar tillbaka de senaste året och även i nummer från 90-talet så hittar man nästan inga artiklar från färdiga dl. Har ni slutat åka på kurs, att utveckla er verksamhet och att reflektera? Finns det inget alls att skriva om som ni tycker är intressant? En liten fallbeskrivning eller erfarenhet? Eller har ni allt klart för er men inte vill/orkar dela med er av er visdom?

Nä, skärpning nu alla kollegor, se till att bidra med material till framtidens nummer. Jag har i alla fall sett några av er på kurser och konferenser, det finns väl nått att skriva om? Åtminstone kan väl några till nästa nummer skriva om sin årliga veckas auskultation som vi har rätt till enligt avtalet! Det borde i alla fall rendera till ett 70-tal artiklar i nästa nummer!

Således; Bidrag mottages tacksamt!

/Andreas Karlsson, Luleå

Randning på öron

januari 31, 2009 i Randningar av Camilla Nilsson | Permalänk

Här kommer en sammanfattning av mina synpunkter på min randning på öronmottagningen.

Jag var där okt till dec -08. Jag hade en egen handledare, Torbjörn Larsson. När jag kom blev jag visad runt och presenterad. Jag fick rum och kläder och passerkort. I början gick jag med dagjouren och efter 2-3 veckor fick jag börja ha dagjour själv. När jag inte hade jour auskulterade jag på mottagningen. Ett par förmiddagar gick jag med på hörcentralen och fick se hörselmätning på vuxna och gå igenom hörselmätning på barn samt vara med på utprovning av hörapparat.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med min placering. Alla var trevliga och hjälpsamma, jag fick mycket bra stöd från bakjouren och det fanns alltid tid till frågor och diskussion vare sig jag var dagjour eller gick bredvid. Jag kan tycka att fördelningen av dagjourer var lite skev mellan mig och den andra randande distriktsläkarkollegan, så att jag inte fick gå så många dagjourer som jag skulle önska. Jag ville dock inte bråka eftersom hon var nöjd. Jag tycker ändå att jag har uppnått de mål som jag hade ställt upp och de som finns i målbeskrivningen. Jag kan varmt rekommendera andra kollegor att randa sig här.

/Camilla Nilsson, Björknäs vårdcentral

Randning på Kem/bakt-lab

augusti 28, 2008 i Randningar, Utbildning av Andreas Karlsson | 1 kommentar

Det är nog att ta i att kalla min vecka på lab för en randning. Å andra sidan skall/bör(?) uttrycket randning försvinna ur ST-utbildningen, och studiebesök blir inte heller rättvisande.

Under v 23 var jag i alla fall på klinkem och baktlab, Sunderby sjukhus. Min tanke vara att få ökad kunskap om nya analyser, se rutinerna och bli bättre på att själv göra vissa analyser, t ex u-sediment och bloddiff. Som vanligt var det mest givande att man fick möjlighet att fråga och diskutera olika analyser och resultat.  Både dr Staffan Wikström och dr Eija Lundströmmer delade glatt med sig av sina kunskaper. Med deras stora erfarenhet, inte minst från internmedicin och primärvård, kunde resultaten diskuteras utifrån klinisk relevans och även ge förslag på alternativa och ytterligare provtagning.  Jag fick även inblick i ”nya” metoder och framtidens provtagning, samt ökad förståelse för bedömning av ett provresultat inklusive det stora antalet felkällor. Mycket stor tid av deras arbete går åt till att ta fram rutiner för att säkerställa provtagningen/svarets säkerhet, samkörning av apparatur med andra lab och kontroller. Jag bedömde säkerheten på provsvaren som extremt hög!!

I detta nummer lyfts frågan angående valet mellan Cystatin C och Krea vid bedömning av njurfunktionen. Precis under den tid jag gjorde min randning hittade man stora variationer i reultatet och all Cystatin C-analys stoppades och utvärderades genom samkörning med flera lab runt om i Sverige. I norrbotten finns ännu ingen konsensus på vilket prov vi ska göra, men den rådande uppfattningen från dem som utför proven är:

  • fortsätta att använda krea där  pat kan vara sin egen kontroll
  • Röntgen har ett fungerande system där man uppskattar GFR från krea.
  • Cystatin C där man vill få en siffermässig uppfattning om patientens GFR, t ex vid i v antibiotikabehandling, cytostatikabehandling och vid uppföljning av diabetespatienter.

Förhoppningsvis tar jag efter detta mer adekvata prover, hoppar över de som inte ger så mycket och blev bättre på att ta med osäkerhetsvariationen i min bedömning när svaret kommer.

Randningen rekommenderas!

/Andreas Karlsson, Luleå

Randning på ögonkliniken, maj 2008

juni 15, 2008 i Randningar av Camilla Nilsson | Permalänk

Storebror ser dig!

Här är en kort summering av min ögonplacering. Jag har varit på ögonmottagningen 4 veckor under maj. Jag är mycket nöjd med min placering här. Första dagen träffade jag dr Tord Jonsson, som jag hade haft mailkontakt med innan placeringen. Vi gick igenom schemat för de kommande fyra veckorna och mina önskemål, dvs vad jag ville ha ut av placeringen. Största delen av tiden har jag gott med dagjouren. Ibland har jag börjat med patienterna själv, tagit anamnes och undersökt, och sedan gått igenom med jourläkaren och undersökt tillsammans. Ibland har jag suttit med och mest auskulterat och sedan sett på när läkaren undersökt och sedan undersökt själv. Det har varierat beroende på vilka slags patienter som kommit. En del har ju varit mer krångliga återbesök, än akutbesök med åkommor som man träffar på inom primärvården. Jag har också auskulterat på diabetesmottagning, makulamottagning och barnmottagning, gått med en sköterska och lärt mig ta ögontryck, samt varit med på kataraktoperationer och polop (ögonlockskirurgi, tömning av vagel). Jag tycker att jag efter den här placeringen fått större undersökningsvana och lärt mig handläggningen av akuta tillstånd, tex röda ögon, trauma, plötslig synnedsättning. Allt som allt tycker jag att jag uppfyllt de mål jag hade med den här placeringen. Jag har fått ett trevligt bemötande och det har alltid funnits tid till diskussion och frågor, även om det varit stressigt och mycket att göra.

/Camilla Nilsson, Björknäs vc

Randning på primärvårdsstaben

april 17, 2008 i Kursrapport, Randningar av Andreas Karlsson | Permalänk

Bakgrund:

Idén till att randa sig på ”landstingshuset” föddes ur en stor frustration över det mentala avståndet mellan min egen tillvaro och ledningen. Jag upplevde det svårt att få ge synpunkter och att kommunikationen var dålig. Samtidigt ser jag att fler av de äldre kollegorna har resignerat och drar sig tillbaka till sitt rum. En tredje orsak var att jag i min ST vill ha en ordentligt ledarskaps/chefsutbildning, och som en del i detta bör det onekligen ingå ”landstingskunskap”. I den nya målbeskrivningen benämns detta som ”Systemkunskap”.

Mål:

Jag hade fem mål med denna randning

  • Göra något som ingen annan gjort
  • I viss mån provokativt upplysa om ST-läkarna och dess vikt för framtidens primärvård
  • Skapa bättre relation och kommunikation mellan stab och verksamhet
  • I diskussioner föra fram, och eventuellt påverka med, mina tankar och idéer
  • Öka mina kunskaper om landstinget, hitta kommunikationsvägar och starta upp ledar-/chefsskapsutbildning

Upplägg:

I samband med planering och arbete av ST-dagarna tog jag kontakt med vår regionchef Eva-Lena. Hon la upp ett preliminärt program där jag följde Bo Westerlund (Primärvårdschef), Eva-Lena Holmkvist (Regionchef) och Mats Weström (Chefläkare). Jag fick också träffa ekonomichef, utvecklingschef, rekryteringschef och planeringschef etc. En stor del av tiden av att delta på de möten som ovanstående personer hade inplanerade, samt även åt diskussion om sjukvården i stort, primärvården/slutenvård, allmänläkaren och ST-läkaren. Rekryteringen av nya kollegor diskuterades ofta, även om jag tror att man måste satsa mer på detta och höja ribban centralt.

Utfall:

Alla personer jag träffade var nyfikna och intresserade av min närvaro. Deltagandena på de olika mötena var mycket givande och jag fick en bra insyn i det arbete som utförs på staben. Jag upplevde inte någon censur för att jag var där och mina frågor och åsikter minst lika välkomna som de andras. De enda som var lite skeptiska var mina äldre kollegor vilket för mig in på en viktig reflektion: Normen för en distriktsläkare är en äldre herre men en ordentlig portion cynism, som inte vill ha något officiellt ledarskap och som krupit in på sitt rum och gör som han alltid har gjort. Denna norm stämmer kanske för våra äldre, manliga kollegor, men jag är helt övertygad att vi måste ändra på den normen. Vare sig vi vill det eller inte så är det bättre att satsa på en yngre läkare, kvinna/man, svensk eller internationell utbildning, med de senaste kunskaperna, mindre rak utbildningsväg till läkare och således massor med andra kunskaper och erfarenheter. En läkare som vill och kan axla rollen som ledare och chef.

En annan återkommande punkt var läkemedelskostnaderna som är gravt varierande mellan olika vårdcentraler. Beror det på patienterna eller läkarna eller kanske tidningarna? Eller beror det på svårigheterna för allmänläkaren att komma överens vad som är en optimal behandling? Oavsett vilken (bort)förklaring man vill ge finns det en hel del pengar för varje vårdcentral att hämta här. Att skriva ut rätt är inte samma sak som att skriva ut dyrt, inte heller att skriva ut för lite. Samma andas barn är kostnaderna för lab.

Samtidigt som de flesta vårdcentraler har ett underskott av varierande grad finns gott om pengar i olika stimulansmedel. ”Vital i norr” och ”Försäkringsmiljarden” är två stora poster med flera miljoner outnyttjat. Har man något projekt som kan falla under dessa kan man ansöka om medel.

Mätningar av olika slag är på tapeten, vare sig man vill det eller inte. Vad och hur man ska mäta vet nog ingen än, men det finns några mer eller mindre bra mått som används. Förhoppningsvis kommer vi om några år att få bra mått som analyseras optimalt. Själva analysen, om den förekommer, varierar dessutom. Jag upplevde en osäkerhet vad de olika måtten stod för och ibland saknades en plan för utvärdering och åtgärder. Underlaget till statistiken varierar och det är lite osäkert hur detta kontrolleras. ”Shit in, shit out!” Men i princip är jag för att mäta, men man ska mäta rätt saker, vid rätt tid, på lika sätt och det ska analyseras lika och sedan skall resultatet leda till en eventuell förändring i verksamheten.

”Randningen” var mycket givande och kan rekommenderas åt alla ST-läkare och även åt våra mer erfarna kollegor ute i länet!

/Andreas Karlsson, ST-läkare Porsö vc (aakarlsson@bredband.net)