Norrländska Läkemedelsdagar Umeå, 29-30 Jan 2008
Blandat kompott av medikaliseringsdiskussion och traditionellt studie- och riktlinjetuggande. Sammanfattningsvis få nya infallsvinklar och föga nytt. Första förmiddagen som var ägnad åt ”genus och läkemedel” skippade jag med gott samvete. Någon gång får det räcka med genusneurosen.
Lite nytt fanns det på eftermiddagen. Snabb och välpresenterad överflygning av vaccinationsfronten av SMI s generaldirektör. Det ligger en del nya vaccinationer i startgropen, bl a en 11-valent pneumokockvaccin som ger immunsvar även hos spädbarn yngre än 18 månader. Den 7-valenta amerikanska som redan finns täcker bara 70% av de svenska ”allvarliga” stammarna och skulle kunna innebära en del risker på befolkningsnivå i och med att de icke täckta stammarna kan tänkas föröka sig vid vaccinering med detta vaccin. Det traditionella är 23-valenta vaccinet stimulerar inte spädbarnens immunsystem .
Problematisk kan även bli Varicellavaccinen som sannolikt kommer att införas på BVC som MPRV-vaccin. Den förväntade gruppimmuniteten kan komma att senarelägger insjuknandet av ovaccinerade som riskerar på så vis ett allvarligare sjukdomsförlopp.
Det finns även en Zoster-vaccin att tillgå för att förbygga postherpetisk neuralgi.
HPV-vaccin mot cervixcancer ska helst ges före sexualdebut. Infektionen är väldigt vanligt och vid 20-års ålder är man med dagens sexualvanor sannolikt redan infekterat. Rikstäckande vaccination skulle förhindra 280 fall av cervixcancer årligen. Vaccinet är dyrt och kommuner och landsting är oense om betalningsansvar. Som det är nu måste kommunen (skolan) betala (mycket) medan landstingen drar den hälsoekonomiska nyttan (inga sjukdomsfall senare).
Rotavirus är en stor småbarnsdödare i 3:e världen dock ej i Sverige. Vaccination här skulle därför vara av tveksam nytta då småttingarna får diarree i alla fall, i så fall bara inte av rotavirus. Det blir som med dem förvånade vuxna som får förkylning trots influensavaccination.
På hepatitfronten inget nytt egentligen. HCV infektion svårbehandlat med immunmodulatorer (Interferoner), beroende på genotyp, en hel del kontraindikationen och biverkningar. Antiviral terapi osäker.
”Fas-ut II” (boken), dess blivande och varande samt storslagna planer om projektets framtid presenterades av projektledaren/författaren. Jag ser risken att utsättning av preparat kan komma att bli uppblåst till en komplicerad sak om man fokuserar allt för mycket på proceduren istället för att bara tänka tanken på att överhuvudtaget sätta ut preparat. Men det är min personliga åsikt.
”Gamla sjukdomar i ny förpackning” lät lite mer lovande än vad det blev.
B12, homocystein och hjärta/stroke: Ingen indikation för behandling om än möjligen vissa statiska samband mellan serum-nivå och sjukdom. Värt att beforska dock ej behandla.
”Sjukdomsmånglare” av Robert Svartholm: Underhållande och förhoppningsvis ny infallsvinkel för några deltagare.
Restless legs syndrom av Robert Svartholm: Inget nytt egentligen men även här förhoppningsvis ett kanske annorlunda synsätt för somliga.
Intressant fallbeskrivning av smärtläkare Krister Ruth i Sunderbyn som i enstaka mycket svåra fall fick till besvärfrihet på homeopatiska doser intratekalt (-spinalt) morfin (0,08 mg/dygn). Pumpen kostar dock 110000 stenar.
Nästa dag stod det traditionellt studietuggande på agendan. Förändringen av beta-blockernarnas uppfattning och användning från 70-talet till idag samt deras ställning som antihypertensivum i sällskap av andra blodtryckssänkare. Ingen förstahandspreparat längre. Inget nytt förstås men lite bakgrundsinformation. Mycket specialistkunskap. Eftersmaken blev ändå att man egentligen inte riktigt vet trots alla studier. Dessa har så olika design, skiljer inte på etnicitet (svart, vit), inte på kön, osv.
Sedan överblick över KOL, epidemiologi och -behandling ur specialistperspektiv med lite småförebrående (och irriterande) undertoner på primärvårdens förmentlik bristfälliga engagemang i just denna sjukdom. Inger nytt här heller, specialistcentrerat och en del obesvarade frågor. Ingen kritisk infallsvinkel utan sedvanligt riktlinjetuggande blandat med lite patofysiologisk bakgrund.
”Hjärtsviktbehandling – varför när vi inte måldos” av Jan Håkansson, Krokom, och Anders Waldenström, kardiolog, Umeå blev tyvärr ett monotont studiemalande med friskt blandade engelska och svenska bilder som fick det lilla primärvårdsperspektivet fullståndigt att drunkna.
Slutligen på förmiddagen osteoporos ur – återigen, karolinskt denna gång – specialistperspektiv. Rekommendationer, lite uppdatering om vad som är på gång (”årsspruta”) men även här väsentligen inget nytt och inget kritisk perspektiv tillämpat. Den skulle ju bli självifrågasättande och vem gör det?
Eftermiddagen innehöll äntligen dagarnas höjdpunkt, Peter Rost, fd vice VD på Pfizer och avhoppare. En insiderrapport där han berättade en del om läkemedelsföretagens situation idag samt deras strategier och där man fann sina mest paranoida aningar bekräftad. Man var inte särskild överraskad egentligen men intressant att se människan.
Dagarna var väl traditionellt läkemedelsinriktade och innehöll förvånansvärt få inslag som skulle kunna befrämja ett benignt kritisk förhållningssätt mot läkemedelsbehandling. För att vara organiserad av dem norra länens läkemedelskommittéer var det lite sparsamt, om man nu bortse från den sista punkten, Rost, som höjde det hela en aning. Det saknades den innovativa andan, tankesmedjeverksamheten. Men det kanske inte är landstingskommittèernas uppgift?
Markus Beland
Senaste kommentarer