Föreningar

SFAM-BDs styrelse skrev ett remisssvar på Caj Skoglunds diskussionsunderlag om Vårdval.

Vi har valt att utforma vårt remissvar några sammanfattande punkter och därefter kommer en genomgång av  hela förslaget.

OBS: Detta är en sammanfattning hela förslaget finns att läsa här!!

Vi tycker att det är anmärkningsvärt att den medicinska professionen inte har varit involverade i utredningen. Vi förutsätter att allmänläkarna, som innehar det högsta medicinska ansvaret för den vård som bedrivs på landstingets primärvårdsenheter, kommer att konsulteras i det framtida arbetet med att utforma Vårdval Norrbotten.

Sammanfattning av de punkter vi anser viktigast när ett Vårdval Norrbotten skall utformas

1. Den läkare som är verksam i vårdvalet skall vara specialist i allmänmedicin eller ämna förvärva sådan kompetens.

      Detta bör tydligt anges i villkoren för att kunna gå in i vårdval

1.  Listningen skall ske på läkare, och det skall finnas ett tak på listan. Det är viktigt att vårdvalet medför en reell chans för norrbottningen att välja en egen fast doktor.
2. Man skall ha en hög fast ersättning s.k. kapitering . Vi anser att det är viktigt att man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer
3. Vi är kritiska till att man använder s.k., öppna jämförelser i uppföljningssyfte. Och vi är medvetna om svårigheterna att hitta indikatorer som på ett korrekt sätt speglar den allmänmedicinska verksamheten, men sådant arbete pågår inom SFAM och vi är beredda att bistå i detta arbete.
4. Alla enheter i vårdvalet ska vara skyldiga att ta emot AT-läkare, medicine studerande, och andra elever. Man bör tydligt formulera vilka krav som skall ställas på den enhet som får anställa ST-läkare. ST-läkare inom såväl privat som landstingsdriven regi bör ligga under samma områdes studierektor.
5. Det är  viktigt att betona kompetensutveckling som en skyldighet och inte bara en rättighet.  
6. Det saknas också närmare beskrivning av hur allmänmedicinsk forskning skall stimuleras och tillgodoses.

Lagen om vårdval och förändringen av hälso- och sjukvårdslagen § 5 (som innebar rätt för varje medborgare att välja en egen läkare, en specialist i allmänmedicin), innebär ett paradigmskifte i svensk sjukvård.

 Det har visserligen under många år varit svårt att fylla upp rocken, dvs. leva upp till de uttalade intentionerna om en egen läkare för alla medborgare. Men nu har man beslutat att tvärtemot vad som fungerar i så många andra länder (bl.a. våra grannländer Danmark och Norge, med egen fast läkare), införa ett system där man som patient/medborgare inte är garanterad rätten att välja annat än en organisation. Detta går stick i stäv med vad all internationell forskning visar: Om man vill ha ett system som är hälsobefrämjande, så skall medborgaren kunna välja på individnivå och kunna välja en allmänläkare.

En översyn av ansvars- och resursfördelningen mellan landstingets primärvårdsorganisation och andra delar av landstinget bör genomföras under 2009, skriver Caj Skoglund.

Det krävs mod och en humanistisk grundsyn från de politiker som beslutar om en sådan åtgärd.

Fast läkarkontakt

All forskning på området visar att en fast läkarkontakt med möjlighet till kontinuitet, förbättrar trygghet och hälsa för patienter, minskar läkemedelsanvändandet och ger den mest lönsamma vården.

Därför är det viktigt att samtliga norrbottningar skall ha möjlighet till fast läkarkontakt. Detta skall inte enbart vara förbehållet patienter med vissa sjukdomar.

En specialist i allmänmedicin är utbildad att hantera hälsoproblemen i hela befolkningen. Man kan inte erbjuda endast delar av befolkningen kontinuitet, utifrån vilken sjukdom man har. Detta strider helt mot allmänmedicinska principer.

SFAM Norrbotten vill vara väldigt tydliga med att en välfungerande primärvård bygger på att de läkare som etablerar sig skall ha ett och samma uppdrag: att ta hand om befolkningen utan avgränsning utifrån sjukdomar och symtom.

SFAM Norrbotten föreslår:

Den fasta läkaren skall vara specialist i allmänmedicin eller en läkare på väg att bli specialist i allmänmedicin.

Tvärtemot vad som skrivs, kan Norrbottens landsting använda argumenten som vi för fram för att rekrytera allmänläkare. (”Norrbotten-modellen” innebär en satsning på allmänmedicin, det man satsar på kan man uppnå, jfr Halland som satsade på teckningsgrad och man har uppnått en ökad sådan).

 Vi menar att de läkare med annan specialistkompetens som går in i vårdvalet skall göra det i akt och mening att förvärva specialistkompetens i allmänmedicin (jämför husläkarreformen). Detta skall tydligt anges i villkoren för att kunna gå in i vårdval. På så vis kan kvalitet i vården för befolkningen i Norrbotten garanteras.

Man borde se vårdval som en möjlighet att locka till sig läkare.  I Norrbotten finns det många specialister i allmänmedicin som, om sådana möjligheter öppnade sig kanske skulle välja att komma tillbaka till primärvården.

CS föreslår listning på vårdenhet, och argumentet för detta är att det inte finns tillräckligt många läkare.

Den uppenbara bristen med detta förslag är att dessa enheter inte blir bättre bemannade för att man inför vårdval. Det förefaller vilseledande inte minst för patienterna då de även i fortsättningen kommer att behöva gå till ”veckans stafett”. 

 CS:s förslag innebär att på vårdenheter med få ”fasta” doktorer skall de multisjuka patienterna koncentreras till dessa doktorer. Denna  skrivning vänder vi oss starkt emot. Modell uppbyggd i enlighet med CS:s skrivelse innebär  att de allmänläkare som arbetar på en underbemannad enhet riskerar att endast  få arbeta med svårt sjuka eller kroniska  patienter. Detta medför en mycket hög arbetsbelastning och är varken bra ur patient eller läkarperspektiv.

 Samtliga doktorer i vårdvalet skall ha samma uppdrag.

Förslaget om hög fast ersättning, kapitering stöder vi.

Gör vårdval i Norrbotten så attraktivt så att de privata specialister i allmänmedicin som vi har i länet väljer att ansluta sig.  

Vi kan inte stödja förslaget att den enhet där patienten är listad skall betala kostnader hos privata sjukgymnaster eller andra privata vårdgivare om vi inte skrivit remiss till dessa. Detta är onödigt kostnadsdrivande.

Vi vill poängtera att när man fastställer kapitering så bör man ta hänsyn till socioekonomiska faktorer.

Uppföljningssystem

Naturligtvis skall landstinget ha en möjlighet att följa upp vad man gör med skattebetalarnas pengar.

Men vår erfarenhet av de uppföljningssystem som används idag är att de säger mycket lite om allmänmedicinsk verksamhet. ”Öppna Jämförelser” fungerar inte på vårdcentralsnivå.

De olika register som finns är i allmänhet endimensionella och lyfter fram en enda sjukdom. Så ser inte den allmänmedicinska verksamheten ut,

Möjligheten att länka sig direkt från VAS till www.pvkvalitet.se bör ses över. Pvkvalitet är ett verktyg för kvalitetsutveckling som allmänläkare kan använda sig av för att se över sitt vardagsarbete. Det är ett webbaserat verktyg som bygger på SFAMs ”Mål och Mått” och är skapat av svensk expertis på kvalitetsarbete i primärvården.  Det arbete med kvalitetsindikatorer som pågår inom primärvården i norra regionen bör granskas.

Utbildning, kompetensutveckling och forskning.

Det är bra att det tydligt markeras att alla leverantörer ska vara skyldiga att ta emot AT-läkare, praktikanter och andra elever.

Villkoren för ST utbildning bör lyftas fram. Man bör tydligare markera vilka krav som skall ställas på den enhet som vill anställa ST-läkare. Vi tänker främst på utbildning, ST-träffar, handledning.

 Man bör tydligare markera på vilket sätt studierektorsorganisationen påverkas av vårdvalet. Vi rekommenderar att man precis som idag har en områdesgemensam studierektor och att eventuella ST-läkare på privata enheter hör till den studierektorsfunktionen.

Vi saknar skrivning om kompetensutveckling som en skyldighet och inte bara en rättighet.  Stimulering och behovet av allmänmedicinsk forskning måste lyftas fram.

Detta remissförslag har nu lämnats in, troligen tillsammans med flera andra. De kommer bearbetas, och beslut skall tas av våra politiker på försommaren.

Jag tror att vi det är viktigt att alla allmänläkare och blivande allmänläkare talar med ”sina” politiker om denna fråga.

Hur vill vi att Vårdvalet i Norrbotten ska se ut?

 /Meta Wiborgh, Luleå