Fackligt

Nu visas arkiv för kategorin Fackligt.

Chef inom sjukvården, med hemligt karriärstips

december 8, 2011 i Artikel, Debatt, Fackligt av Andreas Karlsson | 1 kommentar

Denna fråga är som alltid viktig och aktuell. Historien känner väl vi alla till, om läkaren som den naturliga och aldrig ifrågasatte chefen som några decennier senare är en raritet. Något vi från läkarsidan väl(?) vill få en ändring på.
Både på denna sida, i Läkartidningen och i andra forum är det trots allt en högst levande fråga. Bl a anordnades i Luleå en Karriärkväll för läkare där detta var huvudtemat.
Trots detta minskar nu antalet läkare i ledande befattning meden accelererande hastighet. På senare tid ha man också börjat ge sig på slutenvården.
Det färskaste exemplet son jag stött på, och som också i mina öron är det grövsta samt har den störste effekten för sjukhus, personal, medarbetare och patienter, är att Kjell Melander INTE blev chef för medicin i Kalix. Eftersom jag inte är ute efter att trampa hans motkandidat på tårna så lämnar jag henne utanför detta inlägg. Det handlar således inte om den personliga besvikelsen hos Kjell och inte heller om den förmodade kompetensen hos den nye, valde chefen, utan om det aktiva valet att Inte välja en läkare som chef. Två argument jag hört är dels att han är för bra läkare för att bli chef och dels att han inte har nog med erfarenhet som chef.

Dessa argument är ju båda idiotiska, men också väldigt klagörande:
Vill du chef så skall du se till att skaffa dig stor erfarenhet som chef först…Joseph Heller kunde inte sagt det bättre själ utan skrev istället boken catch-22 för 50 år sedan.
Det andra är lite mer klargörande: se till att sköta ditt jobb uruselt så har du goda chanser att få en ledande befattning.

Jag ser här en potentiell genväg: genom att ansöka om deslegetimering av sig själv ökar din chanser avsevärt!!!

 

 

Andreas Karlsson, Luleå

Chef!? e-intervju med Magnus Tufvesson Hortlax

januari 29, 2010 i Debatt, Fackligt, Intervju av Peter Olsson | Permalänk

Varför vill man bli verksamhetschef?
Jag heter Magnus Tufvesson, är specialist i allmänmedicin, och tillträder som verksamhetschef på Hortlax Vårdcentral 2010-01-01.

Jag fick en förfrågan av Sr redaktör Olsson att skriva några rader kring mina tankar om att vara doktor och chef. Här följer några frågor och svar.

Varför vill du bli verksamhetschef?
Grunden är att jag vill vara med och påverka min vardag. Jag tycker mycket om ledaruppdrag och har haft ledaruppdrag i flera olika sammanhang tidigare i livet.

Vad förväntar du dig av chefsskapet?
Jag tror det kommer bli roligt, intressant och tufft.
Jag kommer säkert klämmas mellan medarbetarnas och de högre chefernas förväntningar.  Detta ingår i jobbet. Å andra sidan får jag möjlighet att vara med och bearbeta och förhoppningsvis kunna påverka flera frågor. Jag förväntar mig få fortsätta leda en fantastisk vårdcentral där personalen har en positiv grundinställning och en övertygelse om att deras insats har betydelse för den enskilda patienten.

Är det inte bara en massa jobb utanför ordinarie arbetstid och ingen som tackar en när man blir chef?Det blir säkert mycket jobb, förhoppningsvis inte allt för mycket utanför arbetstiden. ”Tacket” tror jag kan komma av och till men samtidigt blir jag ansvarig för det som inte blir rätt så det kommer säkert komma kritik också.

Finns det några fördelar att bli chef?
Det största fördelen är att få vara med och påverka. Ibland kan man påverka en fråga så lösningen blir bästa möjliga. Ibland är valet mellan det sämsta och det näst sämsta, då är det näst sämsta det bästa man kan åstadkomma. Det kan vara svårt att förklara att det näst sämsta var det bästa alternativet hemma på sin arbetsplats.

Varför ska en doktor vara chef? Är det inte bättre att någon annan personalgrupp är chef så kan doktorn göra det hon/han är bra på när vi har brist på doktorer?
Om flera personer söker ett chefsjobb tror jag att den som har bäst ledaregenskaper ska ha jobbet. Det handlar främst om personlig lämplighet. Det finns bra och dåliga chefer inom alla yrkeskategorier.

Jag tror att en läkare har en stor fördel i att kunna verksamheten och ha ett stort medicinskt kunnande. Om man har en bra medicinsk bakgrundskunskap är det lättare att sätta sig komplexa medicinska frågor där flera parametrar ingår. Dessutom brukar de flesta personer ha lättare att hantera sin egen yrkesgrupp, jag tror därför att en läkarchef har lättare att hantera läkargruppen.

Det ska givetvis ges förutsättningar för läkare att vara chef. Förr såg nog läkare chefsskapet som ett tilläggsuppdrag, i dagens läge blir det svårt med denna inställning. Man är alltid chef men en del av sin tid lägger man på patientarbete och en del på administration och chefsfrågor.

Jag är övertygad om att det finns flera goda chefsämnen bland läkarkåren och jag är glad att ST-läkarna i nll nu har ledarskapsutbildning.

/Peter Olsson, Jokkmokk

Årets SYLF-mäster: Andreas Fernandez-Rosenke

november 24, 2008 i Fackligt, Föreningar, Utmärkelse av Andreas Karlsson | Permalänk

Vid NLFs årsmöte återupptog SYLF Norrbotten en gammal tradition att uppmärksamma och premiera någon som betytt extra mycket för länets yngre läkare.

Bland flera tidigare meriterade och erkänt duktiga kollegor utsågs Andreas Fernandez-Rosenke, Mjölkuddens vårdcentral i Luleå, till SYLF BDs Mäster 2008.

Juryns nominering:

”Med positivt bemötande och aldrig sinande energi tar Andreas hand om sina kollegor, oavsett deras arbetsplats och tid inom yrket. Extra viktig är han för de nyinflyttade läkarna från andra länder, där han hjälper med praktiska ting och förklarar Sverige, svenskarna och Norrbotten, en uppgift som sällan diskuteras inom landstinget.

Vi vill prisa och lyfta fram Andreas som utför det jobb som det inte finns rutiner för och som alldeles för få gör: Att se till att alla mår bra och att vi samarbetar för en god arbetsmiljö och för patientens bästa!”

Förutom att det är ett ypperligt val tycker jag det är otroligt viktigt att vi från Allmänmedicins sida hörs och syns i den stora sjukvårdsvärlden. Att Andreas, som är ST-läkare, i primärvården, blir utsedd till årets mäster i hela Norrbotten visar att vi med tillförsikt kan blicka framåt och fortsätta för att bli ännu bättre!

Allmänmedicinen i Norrbotten är på frammarsch! Grattis!

/Andreas Karlsson, Luleå

Rapport från SFAM BDs årsmöte

juni 15, 2008 i Fackligt, Föreningar, Utmärkelse av Stefan Wallmark | Permalänk

Till sist var vi 23 personer som träffades på Sunderby folkhögskola. Flest från kusten, det är ju så vårt län ser ut demografiskt. Kanske avspeglar det också arbetssituationen. Många förklarade sig tämligen nöjda med sin vårdcentral och sina arbetsförhållanden. Man har stöd av kollegor och lagom för mycket att göra. Till sist var det någon, från inlandet(!), som undrade om primärvården i Norrbotten egentligen har några problem.

Huvudattraktion för mötet var Linn Getz, välkänd primärvårdsforskare från Norge/Island. Hennes föredrag på Primärvårdsdagen, som föregick årsmötet, innehöll bl a spännande forskning där det börjar finnas påvisat vad allmänläkare känt till länge, nämligen att man blir sjuk av att inte må bra, fritt översatt. Till detta kan en primärvårdsläkare förhålla sig mer biomedicinskt eller mer humanistiskt Efter årsmötesförhandlingarna fick vi möjlighet till samtal med Linn. Hon berättade bl a om sitt arbete som företagsläkare. Genom ett bemötande med respekt och värdighet kan helande processer komma till stånd. Hon framhöll att hon inte har någon ny metod, hon blir ibland ombedd att föreläsa. Utan ”bara” att just detta respektfulla inledande möte ger så mycket. Vad är egentligen specifikt allmänmedicinskt i arbete med patienter? Kontinuitet och avgränsat uppdrag, men också stöd av kollegor måste finnas för att även doktorn ska må bra.
(Läs mer om hennes föredrag här)
Tre blivande specialister i allmänmedicin, Madelene Andersson, Andreas Karlsson och Sven Hagnerud. belönades med Anders Lindman-stipendiet för sitt arbete med att arrangera de landsomfattande ST-dagarna 2007 i Piteå

Styrelsen för SFAM:BD fick av årsmötet ett intressant uppdrag på förslag av Göran Waller, nämligen att undersöka förutsättningarna för att ordna en existentiell vandring, en sorts pilgrimsfärd, för utveckling och mobilisering av inre kraft.

/Stefan Wallmark, Boden