Har vi alla blivit kirurger?
I Läkartidningen nr 15 2011 inleds en artikel: ”I slumområdet Inderpur i centrala New Dehli kämpar läkarna mot resistenta infektioner. Läkarna måste övervinna smittspridning, orent vatten, okontrollerad läkemedelsförsäljning, kvacksalvare och okunskap bland patienterna”. Så har läkarna ofta fått kämpa under århundradena. Läkarmissionärerna med Albert Schweitzer på 1800-talet, Axel Munthe som for till Neapel vid förra sekelskiftet i samband med ett stort vulkanutbrott och nu Läkare Utan Gränser. Läkartidningen ger en deja vu-känsla. Nyss läste jag Hälsovännen, en ”Tidskrift för Allmän och enskild hälsovård” från 1909. Agendan för läkarnas arbete verkar oförändrat. Slår idealiteten sin panna blodig, står tiden still, och i så fall varför?
År 1909 inleds med ett flertal artiklar om överansträngning- utbrändhet var inte uppfunnen. ”Det är lätt att se, att en stor del af vår tids människor nästan öfverskrida gränsen till öfveransträngning”. Man exemplifierar med den enformighet som ”arbetsdelningen ” innebar och även den hetsjakt som ”konkurrensen” medför. ”Det enda stånd som fått ögonen öppnade härför, är de organiserade arbetarna. Och de ha också kommit till något resultat, om de än icke ha erhållit 8-timmars arbetsdagen….som har hygienen helt och hållet på sin sida”. Även skoleleverna måste få frisk luft, mindre läxor och lediga dagar ( söndagar). ”Den 12 maj 1909 kommer att kvarstå i historien såsom ”den första hälsodagen” i Bostons skolor och för den skull i alla städers skolor”. Idén kom från dr T Harrington. ”Det var första gången, som en dag blifvit af auktoriteterna afskild för betänkandet af hvad hälsa är samt huru man skall vinna och behålla den”. Friluftsdagen firar alltså hundraårsjubileum!
Åtskilliga artiklar handlar om barnuppfostran, hygien, rent vatten, vikten av att diska. Den hälsoupplysande ambitionen är tydlig, om än man tar till en del överhetstoner i tidens anda. En stor del upptas av brevfrågor: ”Hvad ska man göra med en tretton års flicka, som ej håller urin hvarken dag eller natt?” Svar: ”Ej straffa, försöka hypnos och uppmuntra barnet”. ”Finnes hopp för en gammal onanist, 22 år?” Svar: ”Ja”. Läkarna tog initiativ till hälsoupplysning och frågespalter.
”Den hvita slafhandeln” får stort utrymme. Fattiga människor säljer sina döttrar – eller sig själva – till bordeller i bl.a. Tyskland och USA, liksom fattiga nu säljer sina kroppsdelar. Människosmugglare och bordellägare tjänar stora pengar. Man skildrar internationella överenskommelser och gränsöverskridande aktioner för att stoppa människosmugglare och rädda offren. Fröken Clara Wahlström från föreningen Vaksamhet för unga, ensamma och värnlösa flickor i Stockholm har varit i kontakt med The Resque Leagues och polischefen i Chicago för att försöka rädda Hilda Olson,15 år och några flickor till som man identifierat. Det internationella samfundet har ännu inte lyckats lösa detta problem. Samma länder nu som då är inblandade, även om tredje världen på den tiden inte riktigt ”räknades”.
Stort utrymme ägnas åt vådorna med alkohol och tobak. Man ifrågasätter samhällets förmåga att ta itu med dessa hälsoproblem, och applåderar den kamp som sker: ”..tobaksrökningen utöfvar ett skadligt inflytande på karaktären. Detta visar sig bland annat däri, att .. tobaksrökare lägga i dagen en mycket egendomlig uppfattning af sina rättigheter ( att röka i andras sällskap)..Bör man då icke … anse det som sin plikt.. att ställa större kraf på att icke-rökares rättigheter respekteras”?
Hälsovännen gavs ut från slutet av 1800-talet och in på 1940-talet. Drivkraften kom från de frihetliga rörelserna i USA, med folkhälsoambitioner. Frikyrkor och nykterhetsrörelser och sedemera rösträttsrörelsen är grenar på samma träd. Det var protester mot överhetens förtryck. Tidskriftens chefredaktör under många år var Med Dr Henrik Berg, som började som filosofie doktor i Lund 1883, medicine licentiat vid Karolinska Institutet 1888 och medicine doktor i Uppsala 1899 . Ett annat uttalat syfte var att angripa okunskap och stärka medicinens roll som profession genom att angripa kvacksalveriet som var vitt spritt. Man kan se det som en revirstrid gentemot alternativmedicinen, men också som en upplysning om den evidensbaserade medicinen, som började göra framsteg.
Den farmakologiska utvecklingen är intressant: Vick´s inhalator tycks ha uppfunnits detta år av en dr J Sömme vid Mesnaliens kurort för bröstsjuka. Inhalatorn tillverkades i papp och innehöll den tidens lindrande medel, menthol, kamfer och thymol. Apotekarna skildrades vid denna tid som ett lätt inskränkt skrå, som ”vid generalförsamling i Coblenz .. (förklarade).. krig emot industrien”. Industrin började nämligen tillverka billiga tabletter med ren substans i förpackningar i stället för de lokalt tillverkade mixturerna från apoteken: ”.. har stor anledning att beklaga, att i ganska många apotek mindervärdiga .. ersättningsprodukter (från industrin) utlämnas som orginalvaror.. läkarna måste på sina recepter uttryckligen fordra orginalpreparater”. Hälsovännen misstänkte att industrin var minst lika duktig på att väga rätt och ge billig, aptitlig medicin till folket
Hur hänger då rubriken ihop med vår vardag? Jo – den medicinska traditionen ”börjar med” Hippokrates, som etablerade ett vetenskapligt förhållningssätt, evidensbasering och patientcentrering. Medicinen försökte hitta förklaringar till sjukdomars uppkomst, man försökte lindra och förhoppningsvis bota. Den brutala kirurgin tog man avstånd från, och det var först under 1700-talet som ”fältskären” inkorporerades i den medicinska gemenskapen. Hälsovännen beskriver skillnaden i synsätt: ”Manien för appendicit-(blindtarms-)operationer har nu efterträdts af en mani för tonsill-(mandel-)operationer…ett ofantligt stort antal utförs blott och bart för vinnings skull… En kirurg, som behöfver pengar eller är girig, kan knappast undgå att begagna sig af det tillfälle, som erbjudes honom. Ju flera operationer, som han utför, desto större blir hans inkomst och ryktbarhet. Erfarenheten visar, att man ofta vinner en större praktik genom att operera och döda än genom att gifva förnuftiga råd emot operationer”.
Att med ett snabbt och brutalt ingrepp en gång för alla lösa en uppgiven problematik för en generös ersättning frestar till indikationsglidning och korruption. Så var det då – så är det nu. Den kirurgiska utvecklingen har ju varit baserad på ren erfarenhet och inte på evidens – jämförande studier har knappast varit möjliga. Medicinen har kanske frestats till samma snabba klipp, vilket också politiker gärna anammar. Radikala, enkla lösningar när kanske eftertanke och dialog är mer adekvat. Patientmakt och vårdval, korruption frestar nu som för hundra år sedan. Intet nytt under solen.
110427/RS
Senaste kommentarer