Inlägg av Madelene Andersson

Nu visas inlägg skrivna av Madelene Andersson.

Det var under två soliga dagar som ett femtiotal allmänläkare eller blivande allmänläkare träffades på SFAM norrbottens vårmöte i Jokkmokk. Fokus låg på vardagsnära frågor och torsdagens seminarier handlade om dagliga frågeställningar. Hjärtsvikt, sorkfeber, EKG-tolkning och axelsmärta var några av de teman som föreläsarna gick igenom. Små och öppenhjärtiga grupper gjorde att det snabbt blev en livlig diskussion kring hur man gjorde hemmavid.

Uffe var där!, klicka för större bild
Uppfriskande var Uffe Ravnskovs föreläsning om myten om kolesterolet. Är allt kolesterol av ondo och skall man sänka kolesterolet hos alla hjärtsjuka? Jag anser dock att det var en stor nackdel att inte någon var inbjuden att försvara den mer etablerade teorin idag. Trots att trovärdigheten särskilt bör ifrågasättas när kontroversiella föreläsare utan att bli emot sagda får tala fritt, måste jag säga att Ravnskovs statistik och lugna sätt övertygande även mig om att det här i alla fall är något som behöver belysas mer noggrant. Kanske något för en framtida allmänmedicinsk forskare att sätta tänderna i? Det skall bli spännande att se var forskningen står 30-40 år framåt i tiden.

Time of mind and time of body, Iona Heth höll en föreläsning under rubriken </p> <blockquote><p>Matters of life and death</p></blockquote> <p>, klicka för större bild
Iona Heath´s föreläsning var ingen besvikelse. Efter att ha sett henne tala på Wonca mötet i Istanbul om ”matters of life and death” har jag sett framemot hennes avslutnings seminarium/workshop. Iona har arbetat vid samma allmänläkarmottagning i London i över 30 år. Hon har under dessa år följt flera patienter genom livet och in i döden och därigenom kommit att reflektera kring hur sjukvården i allmänhet och vi läkare i synnerhet hanterar skeendet kring döden. Hon har många tänkvärda tankar kring hur vi som läkare ser dödsprocessen som något enbart jobbigt som till alla medel måste medicineras och smärtlindras, stundtals mot patientens vilja och på bekostnad av ett klart sinne och förmåga att kommunicera med anhöriga. Iona menade bl.a. på att en av de viktigaste uppgifterna är att hjälpa patienten att förena ”time of body” – tidpunkten när kroppen är redo att dö, med ”time of mind” – tidpunkten när sinnet är redo att dö.

Delar av organisationskommittén samt Iona Heath, klicka för större bild
Efter att inför mötet ha varit något nedslagna över de låga anmälningssiffrorna kände sig arrangörsgruppen efter mötet återigen fyllda av energi och beslutade att genast ta tag i arrangerandet av Vårmöte i Jokkmokk år 2010! Välkomna åter då.
Som avslut skriver jag de ord som yttrades av den mest långväga deltagaren – enda från Blekinge: ”Så här skall ett äkta allmänmedicinskt möte vara!”

/Dr Maddis, Piteå

Den 22-24 oktober var det återigen dags. SFAMs höstmöte gick av stapeln i Örebro under namnet – Allmänmedicin – Framtidens medicin. Temat var brett och under tre dagar avhandlades allt från klimatfrågor till ett framtida nationellt vårdval. Några av årets examinander inför banketten, bild av Staffan Olsson. Klicka för större bild
Som ST-läkare fanns det ett smörgåsbord att plocka av, med den givna höjdpunkten i presentationen av årets examinander och utdelningen av utmärkelsen ”bästa examensuppsats” under den guldglittrande banketten på torsdagskvällen.

Men vi backar lite, och börjar istället vid onsdagens NäSTa möte. NäSTa, Nätverk för ST-läkare i allmänmedicin, hade bjudit in till öppen dialog på förmiddagen den 22/10. Vi hade hoppats på enstaka intresserade men satt plötsligt med en fullsatt sal med en blandning av ST-läkare, handledare, studierektorer och en och annan intresserad specialist. Efter en kort presentation av nätverket inklusive historik började diskussionen och erfarenhetsutbytet i smågrupper. Frågor som forskning under ST, läkare som ledare och allmänmedicinsk identitet vreds och vändes på. Vi enades om att vi forskar för lite, vill ha mer träning i ledarskap och möjlighet att påverka vår arbetsmiljö samt behöver ha ett gemensamt namn på vår profession. Vad sägs om överläkare i allmänmedicin som någon kreativ grupp föreslog?

Fullmäktige bjöd inte på några större överraskningar förutom att Norrbotten röstade emot en höjning av medlemsavgiften, man tyckte att den föreslagna höjningen var för låg! Kostnaderna har ökat och intäkterna minskat varför styrelsen fick i uppdrag att se över möjligheten att öka vinsten på några av de aktiviteter SFAM erbjuder både medlemmar samt icke-medlemmar. Kanske är det snart dags för det där allmänmedicinska institutet det pratats om i så många år? Årets Lejon blev Anders Lundqvist som med stort engagemang skött tidskriften AllmänMedicin i egenskap av redaktör.Robert Svartholm avtackas, bild av Staffan Olsson. Klicka för större bild Nu är det snart dags för honom att kliva av den posten, kanske dags för någon yngre förmåga att ta vid? I vilket fall skedde en föryngring i styrelsen. Efter lång och trogen tjänst avslutade Karin Lindhagen sitt arbete tillsammans med Gunnar Carlgren och Robert Svartholm. Nya styrelsemedlemmar blir Eva Jaktlund, Västernorrland, Sofia Hellman, Stockholm och Mats Rydberg, Halmstad.

Nåväl, hur var det nu med examensuppsatserna? Själv hade jag glädjen av att lyssna på bl.a. Malin Sjöström som hade tittat på hur hennes kollegor använde sig av telefonkontakter i arbetet. Ingen liknande forskning har gjorts tidigare på svenska förhållanden. Resultatet då?
Sju distriktsläkare fick under en arbetsvecka (sammanlagt 28,5 arbetsdagar) fylla i en enkät med frågor som rörde orsak till telefontid, kontaktväg (bokad, lapp via ssk, egen uppsatt o.s.v.) och vad det resulterade i. I snitt spenderade läkaren 6,6 h i telefon per vecka. 30 % av patienterna ringde för att be om råd, 41 % ville boka tid, 17% ville ha ett recept, 8 % ville ha ny eller förlängd sjukskrivning och 4 % undrade över provsvar. Intressant var också att endast 7 % av alla telefonkontakter skedde på bokad telefontid, vanligast var annars att läkaren ringde upp på eget initiativ. Intressanta siffror som får mig att reflektera över hur det ser ut på min mottagning.

Till sist – vem fick utmärkelsen ”bästa examensuppsats” i år då? Jo, ingen mindre än Anna Hertin från Västervik som hade tittat på alkoholprevention den egna hälsocentralen Esplanaden. Syftet var att få en uppfattning av användbarheten av en alkoholenkät riktad till patienter samt undersöka läkarnas förhållningssätt och upplevelser i samtalet kring alkohol. Studien var mkt välgjord med en kvantitativ (enkäten) och en kvalitativ del (intervju med läkarna). Resultatet var kort och gott att en alkoholenkät kan vara ett fungerande hjälpmedel i arbete med alkoholprevention. Med detta som avslut hoppas jag nu att så många av Norrbottens ST-läkare som möjligt har möjlighet att komma till Kalmar på ST-dagarna 2009. Där kommer det nämligen finnas möjlighet att höra Annas föreläsning om man som jag missat den på höstmötet!

/Madelene Andersson, ST-läkare Norrfjärdens vc

Det stämmer som Peter Olsson skriver att endast ett fåtal allmänmedicinska enheter har blivit SPUR inspekterade genom åren. Orsaken till detta är just att SPUR modellen från början var anpassad för de centraliserade sjukhusklinikerna och att det fanns få incitament från primärvården att följa efter. Detta förklaras lättast genom de höga kostnader som en SPUR inspektion innebar för den enskilda enheten samt avsaknad av krav på kvalitetssäkrad utbildningsmiljö ifrån specialitetsförening samt myndighet. Istället har SPUR byggt på frivillig basis vilket har lett till att man har ”frälst de redan frälsta”, företrädesvis redan välfungerande utbildningsplatser har anmält sig för att få ett kvitto på en fungerande verksamhet.

Allmänmedicin har, till skillnad från sjukhusspecialiteterna, en decentraliserad uppbyggnad med många små enheter. För att kunna hitta en fungerande SPUR-modell för vår specialitet startade 2003 ett projekt med syftet att pröva gruppvisa SPUR-inspektioner av mellan 10-12 vårdcentraler. Projektet föll väl ut och man fann att med vissa justeringar skulle det vara möjligt med mer storskaliga SPUR-verksamhet. I den nya modellen kommer ett större ansvar läggas på studierektor att välja ut de enheter som behöver ett besök, eftersom inte alla enheter kommer besökas i person.

Socialstyrelsens har nyligen omarbetat sina föreskrifter och allmänna råd och anpassat dem efter de nya målbeskrivningarna. Man har då föreslagit att kvalitetssäkring med regelbundna intervall av alla enheter som utbildar ST-läkare skall bli obligatoriskt. Det innebär att det är arbetsgivaren har ett ansvar för att föreskrifterna följs men SFAM som specialitetsförening tar ett ansvar för att den metod för kvalitetssäkring som professionen själv tagit fram finns att erbjuda. Med anledning av detta har SFAMs styrelse tillsatt en arbetsgrupp som har till uppgift att arbeta fram en organisation som klarar detta uppdrag.

Denna grupp har under våren bl.a. arbetat med att ta fram statistik på hur många ST-läkare i allmänmedicin som finns i de olika landstingen, hur många enheter som bedriver ST-verksamhet samt en inventering i hur landstingens interna kvalitetssäkring av ST-utbildningen ser ut. Denna statistik skall sen ligga till grund för beräkningar på hur många inspektörer respektive hur många inspektioner som kommer att behövas. Grovt räknat finns det 700 enheter med ST-läkare i allmänmedicin. I den modell som kommer att användas granskas i snitt ca 8 enheter åt gången. Det skulle innebära att ca 18-20 inspektioner per år och ett behov av minst 36 aktiva inspektörer. Det är inget orimligt uppdrag.

Peter poängterar att SPUR flyttar fokus från det viktiga patientmötet till yttre betingelser. Det stämmer. SPUR skall se till att den utbildningsmiljö som finns garanterar att målbeskrivningen kan uppfyllas. Man kan jämföra det med att ett flygplan inte kan lyfta om inte planet fungerar, landningsbanan är hel och flygledaren och piloten kompetenta. Mitt-i-ST och examen har fokus på pilotens färdigheter och SPUR granskar flygplanets kondition samt landningsbana och flygtorn.

Som ST-läkare tycker jag att det är viktigt att min utbildningsmiljö blir granskad med objektiva ögon och att man skapar en diskussion på arbetsplatsen om möjliga förbättringsområden. Självklart anser jag att även mitt-i-ST och examen är viktiga, men dessa värderingar är av en helt annan karaktär och kräver en diametralt annorlunda kvalitet hos den som gör värderingen. Jag tror inte på att slå ihop dessa processer som har så olika mål. Då kan man börja prata om en resurskrävande och tidskrävande byråkratisk kolloss!

/Madelen Andersson, SPUR-samordnare i SFAM, Piteå

Tiden går fort och SFAMs ST-dagar 2008 rusade förbi i expressfart. Ett år hade vi förberett oss för dessa tre dagar i januari-februari. Ett år av förväntningar, förhoppningar och längtan efter det som komma skulle. Men också ett år med möjlighet att fördjupa kunskaperna i den allmänmedicinska specialiteten och knyta kontakter med erfarna kollegor runt om i landet.

Förarbetet övergick under januari månad i någon sorts organiserad kaos, precis som sig bör vid denna typ av arrangemang. Man är dum om man tror att allt skall flyta på enligt planerna, det gör det inte. Utmaningen ligger istället i att hitta lösningar på de problem som uppstår. Som t.ex. när Ylva Johansson (s) p.g.a. flygplanshaveri satt fast på Arlanda utan möjlighet att komma upp på den paneldebatt som planerats in på fredagen. Vilken tur då att vårt eget landstingsråd Kent Ögren (s) ”råkade” befinna sig på havsbadet för ett möte och med kort varsel tackade ja till att hoppa in som ersättare. Resultatet blev en diskussion om framtidens primärvård, som möjligen var lite mer förankrad i det dagliga arbetet.

De flesta ST-läkare i länet har på ett eller annat sätt bidragit till det helhetsintryck konferensen gav. Vi hade tidigt bestämt oss för att det var viktigt att skapa en känsla av delaktighet och värme redan från det att våra gäster anlände. Våra bussvärdar som mötte upp delegaterna runt om på flygplatser och tågstationer gjorde detta möjligt! Denna känsla stannade sedan kvar under alla tre dagarna och inramades av torsdag eftermiddagen då Norrbotten verkligen visade sig från sin vackraste sida. Strålande solsken, gnistrande snö och ca fem minusgrader. 40 skotrar puttrade iväg från havsbadet som ett långt tuff-tuff-tåg, isbrytaren lämnade långsamt kajen med ett krasande ljud när den plöjde fram genom den tunna isen och från is-gocart banan hördes skratt och stoj.

Föreläsarna som talade på den stora scenen blev troligen initialt lite chockade. De möttes av en magnifik scendekoration signerad Jan-Olof Grym och det finns ingen möjlighet att någon kan ha missat att de var på besök i Norrbotten. Jan-Olof som är en Övertorneå-son och numer ST-läkare i Överkalix, hade genom museet Ajte i Jokkmokk fått låna uppstoppade exemplar av Sveriges alla rovdjur, dessa ställdes upp på scenen och övervakade auditoriet. Själva talarstolen var draperad med renskinn och när föreläsarna stod bakom denna var det lätt att se vissa likheter med Kung Bore själv.

Carl-Edvard Rudebeck föreläser

Varför är då ST-dagarna så viktiga? 350 ST-läkare och AT-läkare kom på konferensen i år. Det är närmare en tredjedel av Sveriges alla ST-läkare i allmänmedicin. Tillsammans fick vi lyssna på inspirerande talare som Carl Edvard Rudebeck som filosoferade kring begreppen sjukdom och friskhet, Helge Lannerbäck (operasångare) som talade om konstens betydelse i läkningsprocessen samt Jan Håkansson och Anders Hernborg som berörde frågan om vad som är en rimlig praxis i hjärtsjukvård. Alla lyfte de viktiga allmänmedicinska frågor som vi själva måste vara delaktiga i att ställa, för ingen annan kommer att göra det åt oss. Dessa frågor kom att under tre dagar diskuteras, stötas och blötas för att så förhoppningsvis så småningom sjunka in i medvetandet och lägga grunden till en allmänmedicinsk trygghet och identitet.

Onsdagens och torsdagens seminarier var tänkta att zooma in på frågeställningar av mer praktisk betydelse. Vart vänder man sig om man vill börja forska, EKG-tolkning med Piteås egen kardiolog Arne Zingmark, hur fungerar det med hemsjukvård, diskussion kring ST-utbildningen med SFAMs ordförande Annika Eklund – Grönberg och mycket mer. Som en Grande Final på fredagen höll provinsialläkare Torgny Karlsson, från Övertorneå, sitt sista framträdande med det passande namnet ”Doktor förr och nu” och därefter avslutningstalade Norrbottens egna järnladys Maria Truedsson och Meta Wiborgh.

De höll den allmänmedicinska fanan högt och passade på att lyfta fram 10 teser för en god allmänmedicin som vi alla tog med oss hem!

Meta Wiborg och Maria Truedsson avslutningstalar på ST-dagarna i Piteå

Det blir inte så mycket bättre än det här… Tack alla ni som varit med och gjort dessa dagar till vad de blev. Ett särskilt tack till Maria Truedsson, Piteås fantastiska studierektor som nu låtit meddela att hon kliver av sin studierektorstjänst. Utan hennes inspiration, klokskap och drivkraft hade detta aldrig blivit av.

Till sist: Lycka till Kalmar med ST-dagarna 2009! Jag, Sven och Andreas kommer troligen vara de som njuter mest av denna konferens!Logga för ST-dagarna i Piteå

För organisationskommittén Full Fart Framåt

Höstmörker i Norrbotten

Madelene Andersson

ST-läkare Norrfjärdens vc

(Bilder från ST-dagarna 2008 i Piteå)