Fallet Albin – sjuksköterskans kommentar
Vi är många som arbetar i sjukvården som kan känna igen patienter liknande fallet Albin. (Robert Svartholm länk)
Jag blir dock lite ledsen och förstår inte varför du, Robert, verkar vilja ge dig på olika specialist sjuksköterskor.
Vi sjuksköterskor som arbetar i primärvården är numera till stor del allmänmedicinskt utbildade – distriktssköterskor med påbyggnadsutbildning i diabetesvård. Vi har alltså en generalist utbildning med kompetenspåbyggnad i bla diabetesvård.
Jag trodde att vi hade som mål att samverka runt patienterna men det verkar av ditt debattinlägg att du inte är intresserad av detta – det är tråkigt.
Alla patienter i Albins situation kanske inte kan få träffa en så bra doktor som han fick.
”Täta besök hos diabetessköterskan hade väl inte precis förbättrat läget, även om rapporteringen till NDR var pedantiskt skött. Tobaks och alkoholbruk var nogsamt negerat i journalen”. Det är sant att läget inte alltid förbättrats trots att patienterna träffar en diabetessköterska. Det vore ju fantastiskt om alla våra patienters värden förbättrades pga att de träffat oss.
Pedantiska diabetessköterskor finns nog och det kanske är tur. Jag tror dock att de som skriver patienter på näsan är ett utdöende släkte.
I Norrbotten kommer i vår en stor del av diabetessköterskorna att höja sin pedagogiska kompetens genom distansutbildning från Umeå universitet. Detta finns med i de Nationella riktlinjer för diabetesvården 2010 som något som bör prioriteras.
Diabetesvården blir väl inte sämre av att man rapporterar in till NDR (Nationella Diabetesregistret)? Hba1c som stigit kanske ska noteras och eventuellt att man justerar doseringen.
Kontroll av patienternas fötter någon gång – gör väl heller inte att diabetesvården försämras?
Jag är medveten att en del allmänläkare anser att patienterna ska kontrollera fötterna själva – alla har dock inte den förmågan. Ska våra patienter också kontrollera sin microäggvita eller kreatinvärde?
I och med att Albin registreras en gång per år till NDR så går vi igenom det som bör följas vid diabetes. Även SFAM har haft dessa parametrar vid årsbesöken. Tillgänglighet och kontinuitet utesluter väl inte att vi tittar på fötterna, kontrollerar blodtrycket eller registrerar till NDR?
I och med att vi börjat föra in patienter från särskilda boenden till NDR så har vi i stället kunnat uppmärksamma och se till att mediciner som inte behövs eller är olämpliga pga stigande kreatinin eller andra kontraindikationer sätts ut. Det är lätt att ett hba1c eller kreatininsvar försvinner bland allt annat brus.
Den äldre patienten kommer in på Säbo, minskar i vikt, hba1c sjunker successivt – kan kanske tom klara sig utan behandling?
Patienterna har alla en historia och levnadsberättelse. Jag själv tycker att det blir mer o mer av att lyssna på vad de har att ta upp vid besöken. De lever sina liv och har olika bekymmer som exempelvis skilsmässor arbetslöshet eller sjukdom i familjen.
Besöket hos diabetessköterskan på vårdcentralen blir kanske inte pekpinnar angående motionsfrekvensen utan ett samtal om livet med den svårt demenssjuka frun, ja det mycket annat som upptar våra liv.
Nyligen hade jag en ensamstående insulinbehandlad medelålders man på diabetesbesök. Vi nämnde knappt hans värden utan samtalade runt hans oro i livet. Sådant kan inte mätas eller registreras.
Jag känner heller inte igen mig i att vi diabetessköterskors ambition är att föra in fler läkemedel.
Numer har vi på vår vårdcentral helt slutat med läkemedelsluncher – tror ingen saknar dessa. Vi upplever inte att vi blir utan kunskap. Det har en del haft som argument för att ta emot olika firmor för information. Vi strävar också efter att följa läkemedels kommitte´ns rekommendationer.
För några år sedan var de flesta diabetesutbildningar sponsrade av olika läkemedelsbolag.
Numer arrangerar vi i Norrbotten utbildningsdagar genom Länsgrupp Diabetes helt osponsrade – det känns skönt.
Sponsring från läkemedelsbolagen till NDR är numera också borta.
På många håll står sjuksköterskorna mer än läkarna för tillgänglighet och kontinuitet.
Även vi jagas dock av nedskärningar och vårdval.
Tillgänglighet, kontinuitet och kunnighet är viktiga och gäller oss alla, även diabetessköterskor.
Vi har dock noterat att det skiljer en hel del på vad diabetessköterskan har för resurser på olika enheter. Sommartid – semestertid är det på flera vårdcentraler svårt för diabetespatienter att få hjälp när det blir problem- det borde inte vara så.
Borde vi inte försöka att respektera varandras arbetssätt i stället, då det egentligen inte skiljer sig så mycket åt.
I dessa kärva tider tjänar vi på samarbete.
Hoppas på bra samarbete framöver för Albins bästa!
/Beatrice Pirak, Jokkmokk
Samordnare för diabetessköterskor i Norrbotten samt
Kvalitetsansvarig sjuksköterska för NDR i Norrbotten
Senaste kommentarer