Englunds julnöt, citat att reflektera över

Lars Englund kastade ut ett citat på Ordbyte:
Lars undrade om någon kunde identifiera författaren:
“Om man är nedstämd och vet precis varför, då är det ingen fara. Då skall känslan kallas något annat: grämelse, sorg, ängslan. Nedstämdhet i verklig mening har ingen skönjbar anledning. Om det finns ett orsakssamband ligger det bortom den mänskliga kunskapsförmågans räckvidd. Alltså finns det ingen förnuftig bot. Vad som gör nedstämdheten så tung att bära är hjälplösheten eller närmare bestämt oförmågan att acceptera hjälplöshet. Nedstämdheten är diffus och har inga yttre gränser. När den har tagit själen i besittning, känns det som om den hade härskat från tidernas begynnelse och kommer att dröja kvar till världens slut. Stiltje råder – grekernas fruktade galene! Tanken irrar efter orsaker och får hjälp av hypokondrin. Man förstår att man har drabbats av en dödlig sjukdom. Men symptomen är bara nedstämdhetens sätt att göra sig påmind.”

Vårt meningsutbyte (som av olika skäl endast kan läsas på Ordbyte) avslutades med:
Tranströmmer urdikten ”Galleriet” (ur Sanningsbarriären 1978) ”En konstnär sa: Förr var jag en planet med en egen tät atmosfär. Strålarna utifrån bröts där till regnbågar. Ständiga åskväder rasade inom, inom.” dikten avslutas med: ”Det händer men sällan att en av oss verkligen ser den andre: ett ögonblick visar sig en människa som på ett fotografi men klarare och i bakgrunden någonting som är större än hans skugga. Han står i helfigur framför ett berg. Det är mera ett snigelskal än ett berg. Det är mera ett hus än ett snigelskal. Det är inte ett hus men har många rum. Det är otydligt men överväldigande. Han växer fram ur det, odet ur honom. Det är hans liv, det är hans labyrint.”
Peter Olsson