Denna fråga är som alltid viktig och aktuell. Historien känner väl vi alla till, om läkaren som den naturliga och aldrig ifrågasatte chefen som några decennier senare är en raritet. Något vi från läkarsidan väl(?) vill få en ändring på.
Både på denna sida, i Läkartidningen och i andra forum är det trots allt en högst levande fråga. Bl a anordnades i Luleå en Karriärkväll för läkare där detta var huvudtemat.
Trots detta minskar nu antalet läkare i ledande befattning meden accelererande hastighet. På senare tid ha man också börjat ge sig på slutenvården.
Det färskaste exemplet son jag stött på, och som också i mina öron är det grövsta samt har den störste effekten för sjukhus, personal, medarbetare och patienter, är att Kjell Melander INTE blev chef för medicin i Kalix. Eftersom jag inte är ute efter att trampa hans motkandidat på tårna så lämnar jag henne utanför detta inlägg. Det handlar således inte om den personliga besvikelsen hos Kjell och inte heller om den förmodade kompetensen hos den nye, valde chefen, utan om det aktiva valet att Inte välja en läkare som chef. Två argument jag hört är dels att han är för bra läkare för att bli chef och dels att han inte har nog med erfarenhet som chef.
Dessa argument är ju båda idiotiska, men också väldigt klagörande:
Vill du chef så skall du se till att skaffa dig stor erfarenhet som chef först…Joseph Heller kunde inte sagt det bättre själ utan skrev istället boken catch-22 för 50 år sedan.
Det andra är lite mer klargörande: se till att sköta ditt jobb uruselt så har du goda chanser att få en ledande befattning.
Jag ser här en potentiell genväg: genom att ansöka om deslegetimering av sig själv ökar din chanser avsevärt!!!
Andreas Karlsson, Luleå
-
Det ligger något i det du skriver Andreas, men utan att i sak kommentera Kjells sak och meriter – så belyser det en metod som vi läkare sedan en lång tid ofta valt ( ni yngre alltså!?). ”Vi” väljer att arbeta massa timmar på mottagning, operation, avdelning i stället för att delta i utvecklingsarbete, ta ett fackligt ansvar och gå ledarskapskurser. Vi (äldre!?) har valt att sedan flera år låsa in oss på mottagningsrummet, vi kommer inte på distriktsläkarträffar osv.
Fackliga meriter är jättebra – man får förhandlingsvana, man lär sig arbetsrätt, och många av ”oss” blir chefer och ledare. Ta initiativ runt ACG, Vårdval och slut upp på NLF:s årsmöte 17/2, då vi har en heldag med facklig utbildning osv.
Andreas beskriver en dyster framtid, men många ser vad som hänt och nu inför en besvärlig framtid, så finns det signaler på att läkare önskas som chefer och ledare.
Stängd för kommentarer.
Statistik
Denna månad:
Online:
1 kommentar