maj 2009

Ni visas månatligt arkiv för maj 2009.

Hej

Vi har väl läst om Jokkmokksmötet i senaste numret av Allmänmedicin Bd som Andreas Karlsson just gjort klart. Och nihar väl beklagat att ni inte var där men ni får en ny chans vi återkommer nästa vår , med ett nytt möte.

V 12  24-26 mars boka av redan nu.

 

Men innan dess har ni återgen chans att träffa kollegor för lite informella samtal  Måndagen den 25 maj kommer vi att ha vårens sista måndagsmöte i Luleå

Som vanligt på Teatern kl  18  och vi kommer nog att fortsätta prata vårdval, ”ryska polikliniker ” på vårdcentralerna i Norrbotten.

Väl mött

Maria Trudesson, piteå

Författaren Inrid Carlberg har kontaktat mig angående min och Peter Olssons recension av ”Pillret”. Utan hennes tillåtelse kan jag givetvis inte publicera något ur hennes mail, utan får istället göra avbön på detta sätt:

Bakgrund:
1. Pillerrecensionen skrev efter att Peter lånade mig boken och gav på förslag att vi skulle skriva en recension på var sitt håll, för att sedan publicera denna.
2. Jag läste boken, tog reda på en del bakgrundsfakta, och skrev en recension utifrån mina egna tankar.
3. Boken hade tidigare hyllats av flera andra läsare, och eftersom jag inte kände på samma sätt som dessa, skrev jag en recension.
4. Peter Olssons recension är ganska positiv i sitt omdöme, och jag vill här också vara tydlig med att han inte fått någon kritik för sin recension, den kritiken gäller endast mig.

”Jag ber om ursäkt om författaren tagit illa vid sig av min recension. Min avsikt var ALDRIG att med hjälp av min yrkesutbildning förtala författaren inför min yrkeskår. Då jag avslutar med att retoriskt fråga ”Skrev hon boken utan tanke på någon som helst vinning, eller kan hon tänka sig att tjäna pengar på andra människors ohälsa?”, ville jag helt enkelt lyfta fram att det finns ingen äkta altruism hos människan. Läkemedelsbolagen gör precis vad som förväntas av dem, det är läkarkåren som kanske inte alltid gör det i kontakt med läkemedelsindustrin. Och ”Ja”, läkarna kan givetvis kritiseras för att de tjänar pengar på andras ohälsa, samt att vi inte går med förlust på detta.
Givetvis är jag inte alls införstådd i villkoren i faktaboksbranchen. När jag skrev ”Det kopiösa material, resor och alla hundratals intervjuer som det refereras till har jag svårt att se att man hinner med att genomföra under ett år”, var det en uppskattning av mig som jag står för. Jag gjorde det utifrån den uppfattningen att författaren hade tagit ett friår för att skriva boken. Nu vet jag att hon hade tagit mer tid på sig än detta år. Det betyder dock inte att jag ljög när jag skrev det. Men: Fel av mig!!
På ett ställe skriver jag:
”Boken recenseras i mycket positiva ordalag av DN, Expressen och GP, alla inom samma Bonnierkoncern. En slump eller är det marknadskrafterna som styr?” Jag menar inte här att boken är utgiven av Bonniers (utan den är utgiven av Nordstedt vilket jag givetvis har läst på omslaget). Jag syftar på att recensionerna ibland tenderar att bli ganska likriktade inom samma koncern, och inte speglar läsaren/recensentens uppfattning. Det, liksom HELA min recension, är en åsikt och uppfattning jag har om boken och om vissa recensioner.
Det är givetvis smickrande att min recension fått sådan genomslag hos författaren själv att hon väljer att kontakta mig. Jag ber om ursäkt för att jag inte varit nog tydlig med orden så att mina poänger kom fram.
Jag vill också be om ursäkt om min recension skadat författaren, själsligt eller ekonomiskt, eller på något annat sätt. Om nivån på skuldsättningen hos författaren kan jag bara ana, och jag vill inte med min recension förvärra denna situation hos henne eller någon annan.

/Andreas Karlsson, Luleå

Det var under två soliga dagar som ett femtiotal allmänläkare eller blivande allmänläkare träffades på SFAM norrbottens vårmöte i Jokkmokk. Fokus låg på vardagsnära frågor och torsdagens seminarier handlade om dagliga frågeställningar. Hjärtsvikt, sorkfeber, EKG-tolkning och axelsmärta var några av de teman som föreläsarna gick igenom. Små och öppenhjärtiga grupper gjorde att det snabbt blev en livlig diskussion kring hur man gjorde hemmavid.

Uffe var där!, klicka för större bild
Uppfriskande var Uffe Ravnskovs föreläsning om myten om kolesterolet. Är allt kolesterol av ondo och skall man sänka kolesterolet hos alla hjärtsjuka? Jag anser dock att det var en stor nackdel att inte någon var inbjuden att försvara den mer etablerade teorin idag. Trots att trovärdigheten särskilt bör ifrågasättas när kontroversiella föreläsare utan att bli emot sagda får tala fritt, måste jag säga att Ravnskovs statistik och lugna sätt övertygande även mig om att det här i alla fall är något som behöver belysas mer noggrant. Kanske något för en framtida allmänmedicinsk forskare att sätta tänderna i? Det skall bli spännande att se var forskningen står 30-40 år framåt i tiden.

Time of mind and time of body, Iona Heth höll en föreläsning under rubriken </p> <blockquote><p>Matters of life and death</p></blockquote> <p>, klicka för större bild
Iona Heath´s föreläsning var ingen besvikelse. Efter att ha sett henne tala på Wonca mötet i Istanbul om ”matters of life and death” har jag sett framemot hennes avslutnings seminarium/workshop. Iona har arbetat vid samma allmänläkarmottagning i London i över 30 år. Hon har under dessa år följt flera patienter genom livet och in i döden och därigenom kommit att reflektera kring hur sjukvården i allmänhet och vi läkare i synnerhet hanterar skeendet kring döden. Hon har många tänkvärda tankar kring hur vi som läkare ser dödsprocessen som något enbart jobbigt som till alla medel måste medicineras och smärtlindras, stundtals mot patientens vilja och på bekostnad av ett klart sinne och förmåga att kommunicera med anhöriga. Iona menade bl.a. på att en av de viktigaste uppgifterna är att hjälpa patienten att förena ”time of body” – tidpunkten när kroppen är redo att dö, med ”time of mind” – tidpunkten när sinnet är redo att dö.

Delar av organisationskommittén samt Iona Heath, klicka för större bild
Efter att inför mötet ha varit något nedslagna över de låga anmälningssiffrorna kände sig arrangörsgruppen efter mötet återigen fyllda av energi och beslutade att genast ta tag i arrangerandet av Vårmöte i Jokkmokk år 2010! Välkomna åter då.
Som avslut skriver jag de ord som yttrades av den mest långväga deltagaren – enda från Blekinge: ”Så här skall ett äkta allmänmedicinskt möte vara!”

/Dr Maddis, Piteå

Under höstmötet 2008 för ST-läkare inom norrbottens primärvård diskuterades ”i vanlig ordning” de problem nyanställda ST-läkare ställs inför. Fokus kom framförallt att hamna kring de problem nyanställda som ej gjort svensk AT kan ställas inför angående arbetskultur, förväntningar på arbetet, utbildningsstruktur men även levnadsförhållandena i norrbotten. Kort och gott vad som är rimliga krav och förväntningar på en svensk ST, och att leva i Norrbotten.
Ett förslag om en personlig ST-läkarkontakt lades fram, ett så kallat fadderskap.
Tanken var att med hjälp av en personlig guide i ”konsten att göra ST” få en bättre arbetssituation, rimligare förväntningar och tydligare definierat uppdrag som ST-läkare – med syftet att trivas bättre i en tillvaro där man vet vad man kan förvänta sig som nyanställd ST-läkare. Samt att vid behov få en stöttepelare och ett bollplank gällande frågor som inte direkt handhas av handledare respektive studierektor.
Vi var inom ST-gruppen eniga att vi själva kunde ordna detta, och att det bästa nog var om vi just ordnade detta själva, utan för mycket inblandning utifrån eller för den delen uppifrån. Sedan dess har åtminstone sex ST-läkare fått en officiell fadder, ytterligare några har en inofficiell. Inget konkret program har funnits utan behovet har i mångt och mycket fått styra innehållet.
Vid uppföljningen under ST-träffen 2-4/3 deltog fem faddrar och tre ”faddertilldelade ST-läkare”. Alla var positiva till fadderskapet. Tidsomfattningen har varierat från en knapp timme totalt till i vissa fall betydligt mer. Träffarna får och ska ske på arbetstid men så har ej alltid varit fallet, mycket kontakt här även skett via mail. En lista med väsentliga punkter att ta upp finns numer, det ska åter påpekas att träffarna ska styras utifrån behovet.
Grunden för detta är att vi som något mer erfarna ST-läkare tar ett frivilligt, men högst nödvändigt ansvar för nya kollegors trivsel samt arbets- och utbildningssituation. Att vi hjälper till att stämma av egna förväntningar mot formella krav och delar med oss av de genvägar som finns så att mer fokus kan läggas på utbildning och lärande.  Det är det bästa fundamentet för såväl arbetsmässig trivsel som reell kompetensutveckling.

  

Rent praktiskt fungerar det så att den som anställer en ST-läkare inom primärvården ansvar för att vidareförmedla anställningen till primärvårdens faddergrupp. Faddergruppen har å sin sida ansvar för att inom rimliga förhållanden tilldela en fadder och att ett första möte schemaläggs. På de orter där detta av praktiska skäl inte är möjligt, t ex pga avstånd till närmsta frivilliga fadder, kommer vi inom faddergruppen aktivt jobba för att rekrytera frivilliga faddrar på orten.

/Urban Mikko, Piteå

BildspelMinnesdagbok och funderingar.Måndag: Tåg tåg tåg. Snö snö snö. Trötta efter tidig morgon anlände en med landstingsmått avundsvärd stor skara läkare lagom till lunchtid. Björkliden var dagen tillärad med både snålblåst och snöfall. Efter en kort introduktion och presentation kunde konstateras att vi var ovanligt många närvarande, hela 44 av primärvårdens totalt 58 ST-läkare! Det var många för mig okända ansikten: 14 stycken (30%) gör första året på sin ST – man får onekligen en bra magkänsla av att rekryteringen börjar ta sig! En något utdragen lunchkö försenade de fysiska aktiviteterna något. För mig slalomåkning, vädret till trots. Efter återsamling med bland annat diskussion kring det dåvarande mycket diffusa vårdvalet, inleddes temat för dagarna. Väl valda artiklar delades ut för genomläsning under kvällen. Innehållet berörde olika etiska brännpunkter, bland annat läkarassisterat suicid och medicinska prioriteringar. Det blev en kväll fylld av samtal med både kända och tidigare okända kollegor.

En perfekt dag, klicka för större bils

Tisdag: Göran Waller inledde med en mer katedral föreläsning kring etikens grunder. Vi hade alla förberett några etiska problem från vardagen som vi därefter stötte och blötte i mindre grupper. Engagemanget för frågorna var varierande, liksom synsätten. Efter kort lunch tog merparten av oss tillfället i akt och njöt av en solvarm eftermiddag i hårt pistade backar. På skönt värkande glutealmuskler satte vi oss sedan tillrätta för en genomgång av Läkarförbundets ”Etiska regler”. En tankeväckande lista där en del punkter till viss del onekligen står i kontrast till den kliniska vardagen, till exempel angående skillnad i omhändertagande för asylsökande kontra svenska medborgare. En annan diskussion handlade om på vilket sätt man hjälper mest. Hjälper man mest genom att skänka pengar, oavsett hur de intjänats, till välgörenhet? Eller hjälper man mest genom sin egen gärning i sitt yrke? Vem hjälper andra mest, den som har råd att skänka mest eller den som använder sitt yrke för att hjälpa andra men inte skänker något? Och går det ens att värdera vem som hjälper mest? Frågan blev minst sagt ställd på sin spets när exemplet handlade om en välgörenhetsgivare som skänker pengar han tjänat på porrfilmsdistrubition – en verksamhet som nog får anses som generellt tveksam ur etiskt perspektiv, som dock är helt laglig i motsats till vad en av deltagarna trodde. Onsdag: Åter en solig dag. Vi diskuterade nya målbeskrivningen med förtydligande av vissa punkter. Bland annat angående obligatoriskt intygsbehov efter auskultation respektive ”sidotjänstgöring på annan klinik” (det som förr kallades randning). Målbeskrivningen hittas för övrigt via www.sfam.se, under fliken utbildning. Alternativt sök på ”SOSFS 2008:17 Läkarnas specialiseringstjäntgöring” via google. Innan hemresan hann vi med en kort information om fadderskapet (se separat artikel) och om det planerade kombinerade ledarskaps-/forskningsprogrammet som alla ST kommer att ingå i inom något år. Å ena sidan har vi ätit gott, badat bastu och åkt skidor, förvisso i både bra och dåligt väder. Å andra sidan har vi träffats, diskuterat, lärt känna varandra, kanske kommit till någon form av insikt och rentav utvecklats. Framförallt har vi byggt lite till på vår ömsesidiga gemenskap, något som i slutändan kan vara väl så viktigt för att få fler kollegor till länet. Men framförallt för att behålla de vi har.

/Urban Mikko, Piteå

Årligt läkarbesök hos mig av min patient Ester. Hon har medicinbehandlad hypertoni, normalviktig. Sedan 6 år även typ-2 diabetes. Sedvanlig läkarundersökning och kontroll med prover.

År

Krea

Ålder

Beräknad GFR

2000

80

74

61

2003

90

77

53

2006

100

80

46

2009

110

83

41

Kanske reagerade man redan på ett Krea på 100 år 2006, eller så tyckte man att ”det ligger i överkant, men patienten är ganska gammal.” Denna patient kanske inte säkert är aktuell för remiss till njurmedicin, men man bör starkt ha hennes njurfunktion i åtanke vi medicinering och eventuell radiologisk utredning med kontrast. Man bör givetvis kontrollera BT och äggvita i urinen och se till att hon är optimerad med avseende på detta.

Tillbaka till artikeln om GFR

/Andreas Karlsson, Luleå

I tidigare nummer av AllmänmedicinBD har vi haft uppe en diskussion kring CystatinC. Samma fråga har diskuterats flitigt i bl a Läkartidningen. Jag har självt lyft frågan med ansvariga på Lab och nu även diskuterat detta med Medicinkliniken och ffa njurmedicinerna. Nedan följer mina slutsatser.
1. Personligen behöver jag bli bättre på att fundera över mina patienters njurfunktion. Detta gäller i första hand diabetiker, patienter med ACE-hämmare/ARB (förmodligen de flesta hypertonipatienter), inför kontrastradiologiska undersökningar, vid behandling med Metformin, Glibenklamid, NSAID och antibiotika samt de äldre och med ett Krea i övre referensområdet.
2. Krea är en mycket grov markör för bedömning av njurfunktion enbart. Flera andra faktorer spelar in.  En höjning från med 50 är mycket viktigare i referensområdet 50-200 än vid  300-350. Det är dock ett mkt bra prov vid akut njursvikt.
3. Det är lätt att missa en försämring av njurfunktionen då den dels är naturlig och Krea fortfarande kan vara normala gränser men smyga sig uppåt utan att man reflekterar över detta.
4. CystatinC kostar i dagsläget 5 ggr så mycket som ett Krea. För oss i primärvården är det ytterst få patienter där vi skulle ha nytta av ett kanske mer exakt värde, och där ett beräknat GFR inte fungerar så bra (tex tetraplegiska och anorektiska patienter)
5. Ett beräknat GFR ger ett ungefärligt mått på patientens njurfunktion. Det absolut uträknade mätvärdet innehåller flera felkällor, men ger en bra uppskattning på njurfunktionen och därmid vis dosering och val av mediciner.
6. Enkla formler för uträkning finns på nätet (www.mdrd.com). Denna tar hänsyn till Krea, kön, ålder och etnisk ras och är estimerat till en kroppsyta på 1,73 kvm. Uträknandet tar ca 15 sek i anspråk. Sist finns en lite tabell när man ska ”dra öronen åt sig”

7. Det borde vara en mycket enkel tekniskt lösning att få ett uträknat värde i lablistan då kön och etnisk ras är konstant och ålder beräknas automatiskt från personnummer . Då man tagit ett Krea får man även ett beräknat GFR i lablistan.
Jag tror inte att jag är den enda som ibland brister i att ta ställning till mina patienters njurfunktion, här är ett enkelt räkneexempel. Eftersom det självklart finns en skepsis till nya metoder och merabete i primärvården , och om inte någon kan lösa det tekniska med att få det automatiskt uträknat i lablistan, kommer jag i fortsättningen att slösa med min dyrbara arbetstid att snabbt räkna ut detta via www.mdrd.com. Inte för någon annan specialitets skull utan för mina patienter skall få rätt omhändertagande och behandling

Ålder
Sjukdom 20-45 45-70 >70 år
DM1 GFR<60 GFR<50 GFR<40
DM2 GFR<50 GFR<40 GFR<30
Allmänt sjuk GFR<50 GFR<40 GFR<30

Här finns en länk till en föreläsning vi ST-läkare fick av Dr Ott, Öl njurmedicin Sunderbyn

/Andreas Karlsson, Luleå

SFAM-BDs styrelse skrev ett remisssvar på Caj Skoglunds diskussionsunderlag om Vårdval.

 

 

Vi har valt att utforma vårt remissvar några sammanfattande punkter och därefter kommer en genomgång av  hela förslaget.

OBS: Detta är en sammanfattning hela förslaget finns att läsa här!!

 

Vi tycker att det är anmärkningsvärt att den medicinska professionen inte har varit involverade i utredningen. Vi förutsätter att allmänläkarna, som innehar det högsta medicinska ansvaret för den vård som bedrivs på landstingets primärvårdsenheter, kommer att konsulteras i det framtida arbetet med att utforma Vårdval Norrbotten.

 

Sammanfattning av de punkter vi anser viktigast när ett Vårdval Norrbotten skall utformas

 

  1. Den läkare som är verksam i vårdvalet skall vara specialist i allmänmedicin eller ämna förvärva sådan kompetens.

      Detta bör tydligt anges i villkoren för att kunna gå in i vårdval

  1.  Listningen skall ske på läkare, och det skall finnas ett tak på listan. Det är viktigt att vårdvalet medför en reell chans för norrbottningen att välja en egen fast doktor.
  2. Man skall ha en hög fast ersättning s.k. kapitering . Vi anser att det är viktigt att man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer
  3. Vi är kritiska till att man använder s.k., öppna jämförelser i uppföljningssyfte. Och vi är medvetna om svårigheterna att hitta indikatorer som på ett korrekt sätt speglar den allmänmedicinska verksamheten, men sådant arbete pågår inom SFAM och vi är beredda att bistå i detta arbete.
  4. Alla enheter i vårdvalet ska vara skyldiga att ta emot AT-läkare, medicine studerande, och andra elever. Man bör tydligt formulera vilka krav som skall ställas på den enhet som får anställa ST-läkare. ST-läkare inom såväl privat som landstingsdriven regi bör ligga under samma områdes studierektor.
  5. Det är  viktigt att betona kompetensutveckling som en skyldighet och inte bara en rättighet.  
  6. Det saknas också närmare beskrivning av hur allmänmedicinsk forskning skall stimuleras och tillgodoses.

 

 

Lagen om vårdval och förändringen av hälso- och sjukvårdslagen § 5 (som innebar rätt för varje medborgare att välja en egen läkare, en specialist i allmänmedicin), innebär ett paradigmskifte i svensk sjukvård.

 Det har visserligen under många år varit svårt att fylla upp rocken, dvs. leva upp till de uttalade intentionerna om en egen läkare för alla medborgare. Men nu har man beslutat att tvärtemot vad som fungerar i så många andra länder (bl.a. våra grannländer Danmark och Norge, med egen fast läkare), införa ett system där man som patient/medborgare inte är garanterad rätten att välja annat än en organisation. Detta går stick i stäv med vad all internationell forskning visar: Om man vill ha ett system som är hälsobefrämjande, så skall medborgaren kunna välja på individnivå och kunna välja en allmänläkare.

 

En översyn av ansvars- och resursfördelningen mellan landstingets primärvårdsorganisation och andra delar av landstinget bör genomföras under 2009, skriver Caj Skoglund.

 

Det krävs mod och en humanistisk grundsyn från de politiker som beslutar om en sådan åtgärd.

 

 

Fast läkarkontakt

 

All forskning på området visar att en fast läkarkontakt med möjlighet till kontinuitet, förbättrar trygghet och hälsa för patienter, minskar läkemedelsanvändandet och ger den mest lönsamma vården.

Därför är det viktigt att samtliga norrbottningar skall ha möjlighet till fast läkarkontakt. Detta skall inte enbart vara förbehållet patienter med vissa sjukdomar.

En specialist i allmänmedicin är utbildad att hantera hälsoproblemen i hela befolkningen. Man kan inte erbjuda endast delar av befolkningen kontinuitet, utifrån vilken sjukdom man har. Detta strider helt mot allmänmedicinska principer.

 

SFAM Norrbotten vill vara väldigt tydliga med att en välfungerande primärvård bygger på att de läkare som etablerar sig skall ha ett och samma uppdrag: att ta hand om befolkningen utan avgränsning utifrån sjukdomar och symtom.

 

SFAM Norrbotten föreslår:

Den fasta läkaren skall vara specialist i allmänmedicin eller en läkare på väg att bli specialist i allmänmedicin.

 

Tvärtemot vad som skrivs, kan Norrbottens landsting använda argumenten som vi för fram för att rekrytera allmänläkare. (”Norrbotten-modellen” innebär en satsning på allmänmedicin, det man satsar på kan man uppnå, jfr Halland som satsade på teckningsgrad och man har uppnått en ökad sådan).

 Vi menar att de läkare med annan specialistkompetens som går in i vårdvalet skall göra det i akt och mening att förvärva specialistkompetens i allmänmedicin (jämför husläkarreformen). Detta skall tydligt anges i villkoren för att kunna gå in i vårdval. På så vis kan kvalitet i vården för befolkningen i Norrbotten garanteras.

Man borde se vårdval som en möjlighet att locka till sig läkare.  I Norrbotten finns det många specialister i allmänmedicin som, om sådana möjligheter öppnade sig kanske skulle välja att komma tillbaka till primärvården.

 

 

CS föreslår listning på vårdenhet, och argumentet för detta är att det inte finns tillräckligt många läkare.

Den uppenbara bristen med detta förslag är att dessa enheter inte blir bättre bemannade för att man inför vårdval. Det förefaller vilseledande inte minst för patienterna då de även i fortsättningen kommer att behöva gå till ”veckans stafett”. 

 CS:s förslag innebär att på vårdenheter med få ”fasta” doktorer skall de multisjuka patienterna koncentreras till dessa doktorer. Denna  skrivning vänder vi oss starkt emot. Modell uppbyggd i enlighet med CS:s skrivelse innebär  att de allmänläkare som arbetar på en underbemannad enhet riskerar att endast  få arbeta med svårt sjuka eller kroniska  patienter. Detta medför en mycket hög arbetsbelastning och är varken bra ur patient eller läkarperspektiv.

 Samtliga doktorer i vårdvalet skall ha samma uppdrag.

 

Förslaget om hög fast ersättning, kapitering stöder vi.

 

Gör vårdval i Norrbotten så attraktivt så att de privata specialister i allmänmedicin som vi har i länet väljer att ansluta sig.  

Vi kan inte stödja förslaget att den enhet där patienten är listad skall betala kostnader hos privata sjukgymnaster eller andra privata vårdgivare om vi inte skrivit remiss till dessa. Detta är onödigt kostnadsdrivande.

 

Vi vill poängtera att när man fastställer kapitering så bör man ta hänsyn till socioekonomiska faktorer.

 

Uppföljningssystem

Naturligtvis skall landstinget ha en möjlighet att följa upp vad man gör med skattebetalarnas pengar.

Men vår erfarenhet av de uppföljningssystem som används idag är att de säger mycket lite om allmänmedicinsk verksamhet. ”Öppna Jämförelser” fungerar inte på vårdcentralsnivå.

De olika register som finns är i allmänhet endimensionella och lyfter fram en enda sjukdom. Så ser inte den allmänmedicinska verksamheten ut,

Möjligheten att länka sig direkt från VAS till www.pvkvalitet.se bör ses över. Pvkvalitet är ett verktyg för kvalitetsutveckling som allmänläkare kan använda sig av för att se över sitt vardagsarbete. Det är ett webbaserat verktyg som bygger på SFAMs ”Mål och Mått” och är skapat av svensk expertis på kvalitetsarbete i primärvården.  Det arbete med kvalitetsindikatorer som pågår inom primärvården i norra regionen bör granskas.

 

 

 

Utbildning, kompetensutveckling och forskning.

Det är bra att det tydligt markeras att alla leverantörer ska vara skyldiga att ta emot AT-läkare, praktikanter och andra elever.

Villkoren för ST utbildning bör lyftas fram. Man bör tydligare markera vilka krav som skall ställas på den enhet som vill anställa ST-läkare. Vi tänker främst på utbildning, ST-träffar, handledning.

 Man bör tydligare markera på vilket sätt studierektorsorganisationen påverkas av vårdvalet. Vi rekommenderar att man precis som idag har en områdesgemensam studierektor och att eventuella ST-läkare på privata enheter hör till den studierektorsfunktionen.

 

Vi saknar skrivning om kompetensutveckling som en skyldighet och inte bara en rättighet.  Stimulering och behovet av allmänmedicinsk forskning måste lyftas fram.

 

Detta remissförslag har nu lämnats in, troligen tillsammans med flera andra. De kommer bearbetas, och beslut skall tas av våra politiker på försommaren.

 

Jag tror att vi det är viktigt att alla allmänläkare och blivande allmänläkare talar med ”sina” politiker om denna fråga.

Hur vill vi att Vårdvalet i Norrbotten ska se ut?

 

 

 /Meta Wiborgh, Luleå

Mötet hölls i anslutning till vårmötet i Jokkmokk. Skaran som deltog var inte större än att det var lätt att komma till tals.
Under sedvanliga årsmötesförhandlingar föryngrades och förstärktes styrelsen betydligt. Den har nu följande utseende:Maria Truedsson, ordf
Markus Beland, kassör
Stefan Wallmark, sekr
Klara Olsson
Meta Wiborg
Björn Forsén
Magnus Tufvesson
Madelene Andersson
Henrik Brännholm
Adj. ledamot Peter Olsson

Till revisorer valdes Carl-Johan Westborg och Jan Lehto med Birgit Breitholtz som suppl.
I valberedningen fortsätter Göran Waller, Peter Olsson och Anna- Karin Fahlén.

Till årets Anders Lindman- stipendiat utsågs Peter Olsson för arbetet med webtidskriften Allmänmedicin i Norrbotten och för förtjänstfullt företrädande av allmänmedicin även i andra sammanhang. Närmare presentation här intill.

Under det kommande verksamhetsåret förutser årsmötet arbete med Vårdval Norrbotten, fortsatta ”Måndagsträffar”, fortsatta politikerkontakter, planering av nytt vårmöte i Jokkmokk bl annat. Det är också en viktig uppgift att rekrytera fler medlemmar till SFAM.

 

/Stefan Wallmark, Boden

Till släkt och vänner, bekanta och kolleger.

Peter och Dr Affan utanför manliga avdelningen, klicka för större bild

Först vill jag hänvisa till första rapporten hem liksom till den indiska brännskadeboken. Situationen för Iraks sjukvårdssystem har beskrivits i Lancet av Paul Webster.
I samma nummer intervjuades dr Affan, min biträdande, deputy Medical Director om sin läkarbana. Om någon känner till möjligheter eller kontakter för att träna spinal-kirurgi i Sverige eller Europa skicka mail till msff-irak-comed@paris.msf.org vår gemensamma mailadress!

Jag skriver rätt upp och ner kanske lite ostrukturerat med tidspress, kommentarer är välkomna, alla förstår att vissa uppgifter är känsliga och undviks

Livet går vidare, temperaturen har långsamt stigit och det har regnat mycket. Azadi-parken grönskar och olika blommor slår ut, vatten dammarna fylls och på kvällar och helgdagar strosar tusentals människor där. På morgonen går jag ibland innan daggen ångat bort i den skarpa solen. Går jag min vanliga tid möter jag samma människor varje dag som växlar några ord och gester.
Fram till nu har jag burit mina vandrarkängor men det är dax att ta till sandalerna som jag hade i Sudan, jag har några gamla plagg med som jag köpte för 15 år sedan på Sri Lanka. Bägge länderna är aktuella i nyheterna där Pakistan annars dominerar. Kläderna får lämnas kvar, de slits av det tunna sandiga dammet som tränger in överallt.
Min hälsa har varit god förutom återkommande ryggvärk, sist när jag halkade till på ett ben på det sluttande kakelgolvet i dushen. Men promenaderna läker det mesta. En oroande och långvarig domning i höger ben av okänd genes har sakta gett med sig. Några kilon har jag väl tappat men inte som jag brukar på utlandsuppdagen. Även om jag inte har några egentliga nattjourer har sömnen blivit sämre, i år valde man att inte ha sommartid här så det blir ljust väldigt tidigt och böneutropen som väl har med månen att göra blir ännu tidigare.
Systemet med att bestämma ex v helgdagar i sista minuten är svårt att förena med ett modernt samhälles krav på effektivitet. Olika folkslag och religiösa gruppers helgdagar blir för alla och i mars var de många.
Olika medlemmar i expat-teamet byts ut efterhand. Man får lära känna många intressanta människor. Som ny psykiater har vi fått Peter Wigg psykoanalytiker från Australien på first MSF-mission, 62y. I sin ungdom arbetade han en tid i Nigeria och har nu skrivit en roman ”The view from Ibadan” som jag försökte läsa på datorn men blev tvungen att skriva ut och läser nu, utgivning är på gång. Han har även arbetat på Papua Nya Guinea. Intressant att hans intriktning professionellt är så olika företrädaren, han förstår att utvecklingen av psykiatrin är ”biologisk” världen över, Vi är överens om att detta är synd och inskränkt. Speglar väl diskussionen hemma. Sedan kan jag undra om det teoretiska grundlaget leder till så mycket skillnad i praktiken, här talar psykiatern och medhjälpare med alla patienter och utifrån sett spelar teorin underordnad roll.
Jag får göra ”Individual review” (ungefär utvecklingssamtal) med många. Det liknar till del Mitt i ST och examen och utgångspunkten är individens egen värdering. På franska heter det evaluering (värdering) som inte har samma konnotation-associerade betydelse. Med lokal personal, supervisors (avdelningsföreståndare) och admin-on-call (som sköter administration helger och nätter) har jag nu haft femton sådana. Tyvärr finns en historia med ett misslyckat försök att reducera antalet sjukgymnaster i en evaluering. Minnet är fortsatt som en varböld. Det påverkar våra samtal. En väl utförd och ömsesidig ”Individual review” kan mycket väl innehålla en värdering.
Vi har hållit god stämning i teamet och det är avgörande i stora project, vi måste stödja varandra, mitt samarbete med field coordinator som inte är medical fungerar ungefär som med bossen hemma, dvs i stimulerande öppet självkritiskt tankeutbyte. Vi är nog båda ”mediatorer” medlare.
En vanlig present, från kvarvarande i teamet, vid hemresa är de lokalt tillverkade typiska kurdiska skorna helt i bomullstyg, och det blir det väl även för mig. Annars köper expats mattor av olika kvalitet, en del smycken och sjalar
Jag är läkare för expats och får ibland frågor även från andra organisationer. En expat har debuterat med diabetes så jag får hålla den kliniska färdigheten igång, kompromisser får göras med lokala möjligheter och det känns ju bra och tillfredställande att ha några egna patienter. Via en mig närstående diabetessköterska hittades hyggligt kortfattat infomaterial på engelska.
Ibland blir jag irriterad på franskan i detta engelskspråkliga mission och har därför föreslagit att en ersättare måste åtminstone kunna läsa skriven franska, automatiska översättningar (från internet)är ofta hopplösa att begripa. I Dazibao (intern ”väggtidning” i MSF) ser jag att man annonserar efter ersättare till min post. Vid ett tillfälle efter en lång maildiskussion måste jag erkänna att jag till en medarbetare i Amman skrev ett mail på svenska med innehållet att vi måste skriva på ett begripligt språk, det var ju helt obegripligt för honom.
Det blir ofta tid över att läsa tänka och skriva på mission, de sociala behoven varierar, mina är som vänner vet låga, och en del team-medlemmar har mycket kontakt lokalt och med expats från andra NGO-non governemental organisations som ICRC internationella röda korset och röda halvmånen, KORD, Heartland etc.
En del av vad jag läst framgår av LÄST-delen, Att följa de svenska nyheterna på kortvågsradio eller ibland nedladdade ekonyheter eller andra program känns viktigt. och sms på mobil och mail har ofta fungerat hyggligt och jag är så fästad vid min lilla dator som är så behändig.
Ibland har jag kunnat ladda ner Gomorron världen och Filosofiska rummet. Har hört en intervju med Karin Johannisson idehistorikern som riktat in sig på medicin om hennes nya bok om melankoliska rum. den måste jag läsa, min småländska mjältsjuka vårdar jag ömt. Som alltid spännande och tänkvärda perspektiv inte minst om den skiftande statusen hos depressiva tillstånd. Så annorlunda jämfört med den industri-sponsrade psykiatrin.
Jag har tidvis kunnat följa diskussion på Ordbyte – forum för utbyte mellan allmänmedicinare på nätet. Distansen ger ytterligare en dimension – läkares olika lagliga skyldigheter att göra anmälan vid misstanke om kvinnomisshandel eller att barn far illa i Sverige får en annan tyngd i ljuset av alla yngre brännskadade kvinnor jag ser på sjukhuset här.
ICRC har ett intressant project med en svensk sjuksksöterska i ledningen. Det handlar om att försöka med olika metoder bl a gruppträning höja kvaliten i akutsjukvården och i samverkan med skapa ett utbildningscenter för det
Säkerheten har blivit bättre i Sulimania. I Irak som helhet liksom i andra delar av Kurdistan är det mycket svårbedömt och intensiteten i olika bombdåd varierar. Motsättningarna är av politisk, religiös, etnisk och ekonomisk natur. Val ska hållas i Kurdistan i maj.
Jag avtår av många skäl från att närmare kommentera detta här.

I månadsrapport har jag påtalat att det inte är brist på protocol skrivna av olika expats, jag fick försöka samla ihop och ordna aktuella i min arbetsdator. Det kan vara ett problem när många passerande engagerade expats gör egna med små förändringar som bara förvirrar de som ska arbeta efter dessa. Jag menar att protocol ska behövas, det ska finnas ett behov, för att etablera som en överenskommelse är timing viktig, man måste ha en majoritet som redan accepterar innehållet. (Samma gäller för framgångsrika lagändringar).
Nu är jag medical coordinator och måste ju bara skriva ett PM så att mitt minne lever kvar och jag gjorde ett på begäran om tetanusprofylax vid OPD mottagningen. Det är kort, exact namngivet och daterat också i filnamnet i datorn (dvs perfekt). Min presentation på morgonmöte spelades in på minivideo av Atime vår Pharmacist som nu är åter i Paris.
Annars har jag haft en presentation av uppföljning av användningen av smärtstillande, trenden var att injektioner dominerade och perorala tabletter borde ökas. Den aktiva medvetna kliniska diskussionen med fakta om hur vi verkligen gör är det viktiga, som hemma!
Tillsammans med Dr Affan har vi försökt analyser hur man skulle kunna ge bättre smärtstillning till barn som kommer till mottagningen för omläggning, han har gjort et protocoll efter flera fundor av diskussioner.
Här är jag särskilt stolt över utvecklingen av det som kirurger brukar kalla ”dö-möten”, dvs de känsliga tillfällen då man diskuterar mortalitet, dödsfall bland patienter. Vi har genomgångar av månadens statistik-det avlider genomsnittligt en patient per dag. (Alltid lika tragiskt och trist att höra det hjärtskärande ljudet när anhöriga skriker ut sin förtvivlan),
Viktigast är presentationerna av avlidna med lägre procent brännskada, under 50% TBSA. Med frågor har residents (ungefär ST-läkare) stimulerats att avsluta fallbeskrivningarna med åtminstonde ett par reflexioner om ngt kunde påverkat förloppet. Det finns då något att lära av varje fall. Diskussionen fördjupas och vi vare sig skuldbelägger eller kommer med pekpinnar.
Dessa möten en gång per vecka kan även ses ur ett rituellt perspektiv, gruppen tar upp och diskuterar öppet en delvis tabu och skuldbelagd fråga och kan sedan lägga den åt sidan eller bakom sig för att gå vidare. ”Blame” (beskylla) är ett vanligt ord i diskussionen med lokala och kanske mera kulturellt uttalat. Jag tror att sköterskorna skulle ha nytta av samma mekanismer men vi upplever som ett motstånd, man flyr till aktivitet och arbete, vilket jag kan känna igen från hemma, när huvudet är fyllt av besvärliga emotioner som tar energi.
Peter Wigg,psykiatern som har erfarenhet av undervisning av doktorer, fortsätter arbetet med att diskutera de palliativa frågorna.
Jag hade en mycket intressant diskussion där jag presenterade vårt arbete i palliativa teamet och registret i Sverige. Det var alltså inte ett protocol utan just en rapport för jämförelse.
Jag har planerat en klinisk diskussion om diagnostik och behandling av dvt djup ven trombos med anledning av ett lite långdraget och misslyckat patientfall. Just när jag färdigställt powerpoint-presentationen (som visas på TV-skärm vid morronmötena) får jag rapport om att en nära släkting undersökts under misstanke om dvt hemma.

Nurse Snur Rashid lyssnar på Olivier Maizoue, Head of Mission från Amman. Han inleder MSFs FAD, Field Associative Debate i April i Sulimaniya Kurdistan Irak, klicka för större bild

Att känna grunderna i läkares psykologi och tankemönster har också visat sig värdefullt, Jag får ofta spela en roll som jag inte har någon utbildning eller erfarenhet för, så är det väl för många ledare och att spela bluffpoker är riskfyllt (men spännande), säkrare att spela med öppna kort.
Åldern är viktig, en kollega spände ögonen i mig när vi halvnakna bytte till rosa busarrong och byxor(nyttig övning för homofoba) för att gå rond på ABU, akuta vuxenavdelningen. Han frågade utan att vika med blicken How old are you? (Hur gammal är Du?)Jag svarade med samma fasta blick; I am not old, I am 54 years young,(Jag är inte gammal, jag är 54 år ung!) Jag var alltså äldre an han och kollegerna.
Nu är jag inte äldst längre, psykiatern är äldre åtminstone kronologiskt.
Luc som varit ICN infection control nurse, sköterska med ansvar för kontroll av infektioner har varit en trevlig ung kollega. Vi utvecklade en mycket enkel excel-ark i datorn där vi för varje patient registrerade antibiotikabehandling. Det visade sig vara ett bra verktyg för övervakning och rapport, vi se direkt om det sker en ökning av andelen antibiotikabehandlade.( Vi upptäckte en viktig systematisk förorening i blododlingar t ex), Det blev också ett bra och enkelt verktyg för uppöljningen av de enskilda patienterna. Här tycker jag att min erfarenhet av enkel verksamhetsuppföljning parat med respekt för att den enskilde som ska använda registreringen måste utforma detaljerna själv kom till sin rätt.
Nu kommer istället Azim fran Afghanistan men uppvuxen i Frankrike med något annorlunda teoretiska (public health) ambitioner och det gäller att diskutera, pröva och försöka få till något som passar individen. Till slut ska detta komma patienterna till nytta.
JB som byggt upp lab har avlutat men har ändå nära kontakt med vår lokala föreståndare. Microbiologiska delen som är avancerad får studiebesök från hela Irak bl a Bagdad. Vi skapar ett kontaktnät.

Exempel på intressant kulturkrock visade sig i en av många diskussioner om hur vi ska utnyttja olika utrymmen i sjukhusstrukturen. På en avdelning finns bara en toalett WC av västerländsk hög sittbar modell och en dusch för patienter. Muslimerna använder sina låga, hål igolvet, även för bön och litar inte på renheten i våra sitsar. Ofta finns en minidusch som stundtals fungerar för fottvagning t ex inför bön. Många patienter kan stå och sitta på en stol men inte på huk och behöver den höga modellen. Utrymmet tillät inte två toaletter och konflikten är olöslig utan större ombyggnad.

Vi har kunnat göra korta dagsutflykter i omgivningen bla till Dukan där det finns en sjö som är vårt vattenmagasin och ett kraftverk, turistby och ett av Talabanis residens.
En annan helg gjorde vi en resa till Halabja och såg minnesmärkena efter 5000 offer för kemisk krigföring i ett enkelt men slagkraftigt monument. Det fantastiska vattenfallet direkt ur berget i Khumal imponerade på hemvägen.
Starkt intryck gjorde även Amna Surala (res för stavning) museet i centrala Sulimania som bevarat Baathpartiets fängelse med tortyrkammare. En påträngande otäck stämning som skiljer så starkt från vimlet i den omgivande staden. Vi besökte en stor konstutställning där i fredens teckan, en av våra lokala log är konstnär.

När man arbetar i främmande länder är ofta förutsättnigen en MoU memorandum of understanding , överenskommelse, med lokala myndigheter. Vårt MoU går ut i slutet av maj och vi ska förhandla med DoH, department of health, hälsodepartementet om detta. Ett problem är att ledningen delvis av politiska skäl just nu byts ut, och vi har ingen definierad motpart.
Det är inte heller lätt för de i en organisation som varit med att bygga upp ett mission att avsluta det om det inte är planerat från början. Därför har det varit extra viktigt att försöka vara tydlig med vår bedömning från fältet. Denna situation är viktig och avgörande för hur donors, givares pengar används. Det finns också mycket att lära av processen som är svår. Kommunikationen inom organisationen, i vårt fall med coordination i Amman Jordan och Paris måste vara nära och exakt. Jag ser utmaningen i detta och min chef också, kanske hon förlänger sitt mission? Man ska precis som i allmänmedicinen ta vara på och inte alls undvika sin frustration. Det är genom att vrida och vända på den som man utvecklas och lär nytt!
Detta måste också ses i ljuset av MSFs närvaro i olika delar av Irak med mycket olika behov och säkerhet. Sedan vi tog över och reorganiserade Burn, trauma and plasticsjukhuset (2007) har mycket förändrats. Traumadelen sköts nu i Amman, delvis beroende på risken för korsinfektioner.
Teamets bedömning är nu att vi för de brännskadade ökat kvaliten i vården, smärtstillning, hygien, laboratory och användningen av antibiotika, psykologiskt stöd, ökad annvändning av tidig täckning med hudtransplantationer etc.
Hur det nya MoU ska utformas har ett par olika alternativ; satsa mera resurser, fortsätta som nu, endast fokusera på specifika delar eller avveckla vårt engagemang och lämna över till DoH. Teamet har uttryckt sin uppfattning. Policy om detta ska diskuteras på möte i Amman i början av maj och ännu inga beslut tagna. Många detaljer måste planeras och lösas: med personal med olika anställningsformer, läkemedels försörjning och material och utrustning, incentives (dvs extralön som vi betalar). Vårt lab som på microbiologisidan kanske är det mest utvecklade i Irak behöver speciella medier och diagnostika. Vi kan ju ha våra ambitioner men det är svårare att förutse hur personal och myndigheter reagerar på våra förslag, psykologin ska inte underskattas. Här fordras realistiska och ödmjuka mediatorer både gentemot kurdiska motparten men även internt. Allt för att patienterna ska få bästa möjliga vård under givna förutsättningar.

MSF har en gång om året FAD field associative debates med information om MSF som organisation och om förutbestämda teman. I mars hade vi för all personal diskussioner om att ”starta och avsluta projekt”. I vår situation var det naturligtvis svårt att hålla diskussionen på ett allmänt plan. Många ville diskutera vårt projekt i Sulimania. (se bild).
Min egen slutsats som jag skriver om i recensionen av ”Global Health” av Rosling m fl är att vi i biståndsorganisationer måste anpassa oss till att världen förändrats. Vi måste precisera tydligare vad vi kan och vill göra i situationer med långvariga men icke akuta situationer i länder som inte är låginkomststater men där strukturen förstörts. Om man väljer alternativet med sjukdomsspecifika vad som brukar kallas vertikala program måste vi ha human resourses att komma med. När det gäller brännskador så är det en mycket högspecialiserad vård med speciella kulturellt bestämd prevlens, förekomst. För oss är det paradoxalt att kurderna berömmer vår hospital management samtidigt som vi ser oss som frusterade amatörer på detta fält. På sikt tror jag att attityden är avgörande, När våra medarbetare gick kurs i Erbil Training for Trainers (ungerfär Utbildning för utbildare) så får de lära sig modern pedagogik om vuxenlärande. Att man måste analysera behoven och anpassa efter individen. Detta synsätt borde ju genomsyra själva projekten. Här tror jag att språket avslöjar oss: supervision (övervakning), evaluering (värdering) implementering (genomförande) av protocol och guidelines. Vi måste självkritiskt granska våra egna svaga punkter, men berömma oss där vi varit bra.

Jag har fått frågan om förebyggande av brännskador. Det hade varit ett helt annat projekt, vår uppgift är att ta hand om patienter, vi samarbetar med flera organisationer för kvinnor rättigheter etc.
En broschyr om första hjälpen på kortfattad kurdiska och med instruktiva bilder var på väg att distribueras. Då ser en av senior doctors ett fel, man har ganska direkt översatt några västerländska råd och med bilden blir det galet. En färsk brännskada bör kylas med inte alltför kallt vatten under en tid. I Kurdistan kan brännskadorna ofta vara utbredda och vattentemperaturen varierar. Att duscha en svårtbrännskadad chockad patient under lång tid med kallt vatten kan vara ödesdigert. Vi fick ändra och producera klisterlappar till 2000 broshyrer och några affischer.

Jag avslutar min rapport med ett lösryckt citat från den indiska brännskadeboken:

”It is difficult to correct established habits in women”
(fritt översatt: ”det går inte lära gamla hundar att sitta”.)

/Peter Olsson, Iraq

I år har vi i SFAM BD styrelse tillsammans med Anders Lindman
beslutat att utse Peter Olsson Jokkmokk till årets Anders Lindman stipendiat, Och vår motivering lyder som följer,

”Peter Olsson har under flera år lagt ner stort arbete på att producera vår webbtidning ”allmänmedicin bd”. Med sina skriverier bidrar han till att sprida allmänmedicinska tankar över länet, ja tom över hela landet. Han får oss att reflektera över vår allmänmedicinska vardag och han ger oss lusta att diskutera och han inspirerar oss till förändringsarbete, Han sprider också sina tankar och klokskap till länets ST läkare genom sitt arbete som studierektor”

Vad är Anders Lindmans stipendiet? Jo när Anders Lindman år 2001 blev hedersdoktor vid Allmänmedicinska institutionen i Umeå så hedrade hans kollegor honom med att samla in pengar och instifta en fond Anders Lindmans fond för allmänmedicinsk utveckling i Norrbotten.

Och varje år i samband med vårt årsmöte delar vi ut detta hedervärda stipendium. Till någon ” som bidragit till allmänmedicinens utveckling i Norrbotten.”
Tidgare stipendiater har varit Christer Andersson Arvidsjaur-Umeå, Meta Wiborgh Luleå. Michael Bellander.Luleå, Robert Svartholm Boden. Och i fjor fick 3 st ST läkare dela på stipendiet, Madelene Andersson och Sven Hagnerud från Piteå och Andreas Karlsson Luleå.
Samtliga medlemmar i SFAM-BD äger rätt att lämna förslag på lämplig kandidat.
Men det är styrelsen som i samråd med Anders Lindman utser stipendiaten.

/Maria Truedsson, Piteå

Hej ärade kollegor och andra intresserade! För er som njöt av mat, kunskap och goda drycker i Kalmar blir detta en liten revival av vad som hände och för Er som inte åkte kanske det kan bli en morot att åka nästa gång.
Bildspel från Kalmar


Vi ( min fru och jag) lämnade ett relativt dassigt och slaskigt Luleå på tisdag efter lunch. Det skulle bli skönt att komma iväg. Solen och värmen hägrade i södra Sverige.

Mellanlandade i Stockholm där 1 lager smakade utmärkt i sällskap av flera kollegor från spridda delar av norrland.

Förregistreringen på Stadshotellet var en blygsam men trevlig tillställning där vi vidgade vår bekantskapskrets med några deltagare från Stockholm.

Onsdagen började så lämpligt med ämnet ”Kommunikation och kroppsspråk” av Lotta Juhlin vilket var intressant, vi har alla mycket att lära på den punkten.

Efter en härlig lunch på First Hotell var det dags för ”miniaxelina” med Allan Andersson och Irene Sjöberg. Dom gick igenom de vanligaste problemen runt axlarna.

Efter middagen gick vi på ”kan det vara något gynekologiskt” av Christine Petersson Strid.

Kl 19.00 var det Pubkväll med tilltugg. Trevligt med live Jazz innan Dj drog igång.

Få av oss deltog i fågelpromenaden eller Yoga-passet halv sju på morgonen. Inte vi ialla fall…

Torsdagen övningar för oss började med ”Diagnostik av ögonsjukdomar” av Niclas Fischer och sedan ”Kärlstatus” av Bengt Arvidsson. Klämde även in ”Klarar du en Köning” innan lunch.

En något avslagen torsdag avslutades med föreläsningarna ”Livet som sjukdom ” och ”Hälsa – friskvård som budskap”.

Vi såg alla fram mot den stora banketten på Kalmar Slott som skulle gå av stapeln runt 19-tiden.

Hungriga och alldeles för lätt klädda minglade vi utanför det vackra slottet med ett glas förtjusande bubbelvatten i tonerna av Händel och Bach. Sedan blev det skådespel som förföljde oss under hela den delikata middagen. Sen blev det disko!

På fredag morgon borde man ha gått på poängpromenad men tyvärr fungerade inte väckarklockan så vi hann precis till första talare vilket var presentation av Årets ST-arbete. Handlade om alkohol. Kort därefter blev det skådespeleri och hela evenemanget avslutades med en pasta lunch i Kalmarsalen.

Tillbringade sedan eftermiddagen med att strosa runt i ett vackert och soldränkt Kalmar.

Nöjda och trötta återvände vi till vardagen i Norrbotten, förhoppningsvis lite bättre beväpnade med kunskap mot de lömska sjukdomarna.

Nästa år blir SFAMs ST-dagar i Gbg. Det ska bli görkul att återse min hemstad så vi ses där..

/Jan Hillberger, Luleå

Avreglerad Apotek på en marknad – reflektion efter besöksrunda till pharmacies i KurdistanSjukvård kan inte bedrivas utan läkemedel och förbansmaterial, åtminstone inte brännskadevård. Vid akut brist är vi i Sulimania tvungna att göra inköp på den lokala marknaden. Det är anledningen till vår inspektion av apoteken en eftermiddag i mars. Intrycken får mig att tänka på planerna och argumenten för att bryta sönder det statliga monoplet hemma i Sverige, En byråkratisk offentlig inneffektiv verksamhet ska förnyas av privata kreativa initiativ på marknadens villkor.
Vi var tre personer; Atime, dr Affan och jag. Atime har lång erfarenhet från afrikanska Mali där han arbetat som Pharmacist och även varit ordförande i deras specialistförning i många år: Han känner många mekansimer där pengar kan flöda i denna kapitalintensiva branch som är svår att få helt transparent: Dr Affan (som presenteras i länkad Lancetintervju med Paul Webster) har lång erfarenhet av det kurdiska sjukvårdsystemet och har även en släkting som är pharmacist. Jag har som allmänmedicinare mera erfarenhet av de korrumperande intima kontakterna som vi inom kåren har med tillverkarna och försäljare på olika nivåer.

Sjukvård med apotek, privata kliniker och sjukhus är koncentrerade till ett område i centrum. Först ser vi ett par små apotek som i små utrymmen har hela lagret och sköts av en enda person. Inriktningen är lite olika någon mera fokuserad på förbandsmaterial, hanskar och munskydd, en annan på utrustning som kryckor och stödförband en tredje på instrument till läkare en fjärde på intavenösa lösningar. Vissa är inriktade mera på direkt försäljning till patienter. Atime har en lista på vad vi kan behöva och jämför priser och kvalitet, ordning och reda samt tillgång till pharmacist:
Sedan ser vi ett par större Pharmacies som mera liknar supermarkets där man kan köpa allt från hostmediciner, antihypertensiva, antidiabetika, antibiotika till avancerade cytostatika. Atime påtalar att läkemedel inte ska lagras direkt på golvet. Pharmaceuter var inte närvarande, sannolikt är de formellt anknutna enligt regler och kanske vissa timmar per vecka.
I någon butik medger man att märkningen inte går att lita på, en del preparat märkta som tillverkade i Tyskland kommer direkt från Kina. Även Indien är stor exportör och slutligen besöker vi en lokal representant för ett stort indiskt företag. Vi får tryckt information, almanackor och man har dokument på kvalitetskontroll men säljer bara det egna märket.
Atime skriver en kritisk rapport internt och vi planerar att tillfråga ett par av de mindre vid brist på förbrukningsmaterial.

Vår egen försörjning sker via MSF Frankrikes egen logistiska apparat från Bordeaux med två order per år. Det kan vara svårt att förutse variationer i vad vi förbrukar även om datorn ska vara en hjälp. Vi har droger där hållbarheten utgår och vi trots försök att donera till andra sjukhus måste kassera. Några gånger har vi fått donationer från den lokala myndigheten DoH bl a dyrbart Albumin.
Resistensmönster på bakterier som orsakar infektioner går inte heller planera. Det går att göra extra order men det är trassligt och transporterna kan bli extremt dyra. Inköp via vår verksmhet i Amman är ett alternativ.
Vi använder i sista hand bland annat Imipenem, ett modernt och dyrbart antibiotikum. Från början var det inte registrerat i Iraq och vi fick göra licensliknande procedurer. Vi fann dock preparatet i flera butiker! Läkemedelskontrollen här är under uppbyggnad och det är ju viktigt att stödja även om det kan ställa till problem för oss. Det kan vara oklart vilken myndighet, dvs ministeriet eller det lokala departementet som ansvarar. För vissa preparat som psykofarmaka, narkotika och anestesimedel krävs även olika handlingar för att ha kontroll på utförseln från Frankrike. Mest transport med lastbil över Turkiet men även via flyg.
Själv var jag starkt kritisk till ett beslut inom MSF att inga inköp kunde göras lokalt, jag menar att det är dyrt, ineffektivt och inte vettigt om man en gång ska lämna över till lokala myndigheter. Min kritik framfördes i månadsrapport. Så blev vi tvungna att göra ett större inköp av förbrukningmaterial bl a gasbinda som går åt i enorma mängder till svårt brännskadade. Atime gjorde ett stort inköp innan han slutade sitt uppdrag. Det visade sig då att vi fått en stor mängd av undermåliga rullar. De rullas upp och klipps av vårt tvätteri och viks och packas av operationsavdelningen för att steriliseras i omläggning-set. Men rullarna trasslade och vi fick pressa vår leverantör att byta till bättre kvalitet mot mellanskillnaden. Ja så kan det gå när man är för säker,
Vi fick göra en speciell extra order av Ciprofloxacin ett antibiotikum som ibland ännu är användbart, Det kom från vår logistik i Bordeaux: När vi packar upp ser vi att det är identiskt med det indiska apoteket här, samma märke och exakt samma produkt.

Jag läser i DN 21/3 hur företrädare för MSF är oroade för de stora läkemedelsföretagens försök att stoppa generika försäljning till fattigare länder.
EU stoppar trasittransporter i holländska tullen och det gäller icke patentskyddade läkemedel från Indien. Argumenten är skydd mot piratkopiering och förfalskningar men mycket sker utan insyn och resultaten blir att väl behövda mediciner till fattiga sjuka människor inte kommer fram eller försenas.

Långt borta i Kurdistan undrar jag i mitt stilla sinne om en avreglerad apoteksmarknad i Sverige är rätt väg? Med globalisering och Internet är reglering bara en chimär.

/Peter Olsson, Iraq

  • Filosofiska rummet i P1: Filosofiska rummet är ett reflekterande samtalsprogram där gästerna ges tid att utveckla sina resonemang. Programmet diskuterar klassiskt filosofiska ämnen såväl som vår tids mest brännande etiska, moraliska och politiska dilemman. Filosofiska rummet lovar inga svar men öppnar för många nya frågor.
    Hemsida för Filosofiska rummet

”Jag lyssnar också när jag kan, när det bara är filosofer kan det ibland bli lite torftigt enligt min mening. Men i samband med läsningen av bröderna Karamazov lyssnade jag pa 22 mars med bl a Owe Wikstrom. Ibland kallas det Teologiska rummet och intressant var Kerstin Ekman om det religiösa språket
/Peter i Irak”

  • Mammas nya kille: Kanske det bästa humorprogrammet någonsin. Med dialektal lynneskomik och härliga verbala käftsmällar som överdriver och angriper våra fördomar. 5:e året i rad..     › Hemsida för Mammas nya kille

Vår allmänmedicinska verksamhet handlar alltmer om att värdera risker, behandla riskfaktorer uppfylla vårdprogram, som rekommenderas från olika håll.Vi uppmanas använda skattningsskalor, kontrollera högsensitivt CRP, kolesterol av olika typer, HbA1C med flera decimaler, blodtryck på 2 mm när. Konsultationerna ska ske akut, snabbt och därigenom oöverlagt. Det mesta av detta arbete kan ske via dataskärm eller via opersonliga registreringar. Den allmänmedicinska konsultationen hamnar i skymundan – liksom den allmänmedicinska forskningen. Registeringarna och mätvärdena
blir också allt oftare kopplade till vår ekonomi. Lobbygrupperna når framgång. Många allmänläkare blir trötta, duger vi – vad är vårt arbete värt?Hur bearbetar man sådant missmod? Läser en god bok? Det finns. I dagarna har det kommit en bok från Linköping universitet – en avhandling författad av en allmänläkare som grävt där hon stått – i den småländska myllan. Efter mer än 20 år på sin arbetsplats visar Ulla Petersson att den allmänmedicinska konsultationen är effektiv och säker. En lisa för trötta allmänmedicinska själar.

Ev avhandling följer fasta mallar och innehåller exakta vetenskapliga mått. Konfidensintervall, Odds Ratio – mätvärden med många decimaler stör en avslappad läsning, men det finns också konkreta och lättlästa sammanställningar av gammal och bortglömd (?) kunskap, som friskar upp och breddar vår kunskap. En avhandling innehåller oftast 4 artiklar – som man borde läst tidigare, men nu finns de samlade på ett ställe, tillsammans med en ”kappa” av övergripande kunskap. I detta fall handlar det om 76 sidor, med en vacker sammanfattning på svenska.

Ulla har följt sin medelålders befolkning i över 20 år. Hon har upptäckt att ett förhöjt kolesterol hos kvinnor ofta beror på hypothyreos, som ju annars är svårt att finna. Hon visar att kvinnor, rökare och hjärtsjuka är duktiga på att förändra sin livstil – om man ger dem lite tid. Hennes tålmodiga uppföljningar visar att patienterna åldras, en del får diabetes och drabbas av hjärtsjukdom. 10-20 % får någon variant av dessa åkommor under uppföjningstiden – det är inte ofarligt att leva.

Kronan på verket – bokens avgörande kapitel – knyter ihop det hela. Ullas inledande allmänmedicinska konsultation med noggrann anamnes följer hon upp under åren som går, och jämför med avancerad provtagning (tänk att spara nerfrusna prover i 20 år!) och med det nu så populära och anbefallda SCORE / HEARTSCORE. Utvecklingen går framåt, tekniken blir bättre – men spelar det någon roll? Ulla visar tydligt: ”gammal är äldst” – mänskligt omdöme och god allmänmedicinsk konsultationskonst är effektiv – evidensbaserat effektiv . En konsultationsbaserad riskvärdering är bättre än en provtagningsbaserad. Kolesterol och högspecifikt CRP är krångliga omvägar runt det allmänmedicinska samtalet och undersökningen. Hade boken varit en deckare hade den blivit en bestseller – nu kommer den bara att ligga på några tusen allmänläkares nattygsbord. Se till att inte DU blir en av dem som missar denna viktiga undersökning. Läs, vila och lär!

http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:211338/FULLTEXT01

/Robert Svartholm, Boden

ISBN 978-91-631-6668-6

2 versionen av Fas ut, att utvärdera, ifrågasätta och skonsamt avsluta läkemedelsbehandling.

Jag har inte läst den första utgåvan, så jag kan inte uttala mig om vad som är nytt. Boken börjar med lite grundläggande diskussioner angående läkemedelsutsättning, njurfunktionen samt hypertoni och hjärtsvikt hos äldre. Därefter gås olika preparatgrupper igenom. Under varje läkemedelsgrupp finns rubriker som ”Indikationer, effekt, bieffekt, interaktioner, utvärdering, alternativa behandlingar samt avslutande/uttrappande och vilket besvär/problem som kan uppstå.

Jag tycker boken bör ingå i ”Allmänläkarens litteraturslista”. Dels får man repetera och förnya sina allmänna kunskaper, såsom indikationer och interaktioner, och dels får man hjälp då man överväga att sätta ut alternativt byta ut medicinen. Har man inte tid eller ork fungerar den ypperligt som uppslagsbok. Dessutom var den gratis på Läkemedelsdagarna.

/Andreas Karlsson, Luleå

ISBN 978-0-87338-942-6

Dr. Rose är MSF, läkare utan gränser, och lite vilse i livet. Själv märker han inte så mycket av det utan flyter nöjd omkring. Smällen kommer med dödbudet från hans mor. Han är i Italien och mitt i en romatiskt kärleksaffär med en spirituell yogalärarinna. Relationen med modern hade varit ansträngd. I sitt testamente tvingar hon honom till ett svårt val: Vilkoret för att ärva hennes förmögenhet är att tillbringa ett år som allmänläkare i sin hemstad Columbia, där hans tidigare mentor och samhällets allmänläkare Dr Starbuck långsamt åldrar. Efter många om och men bestämmer Rose sig för arvet och stannar den utmätta tiden. Hans ambivalens märks dock i en klyven inställning till sitt åtagande och sin hemstad.

Författaren Samuel Shem ger en burlesk beskrivning av amerikansk allmänläkarverksamhet i ett litet samhälle på kanske 8000 invånare, inbäddad en kontext av kärlek, gamla konflikter, besvikelse och död. Relationer, allmänäkarprofession och plats blir i denna bok till ett imponerande komplext väv. Lokalbefolkningens relation till sin doktor, patienternas ”mandat”, och doktorns relation till sina patienter utgör en av bokens huvudtrådar.

Oss allmänläkare ger boken anledning att fundera. Kontrasten till vår svenska ”primärvård” förfaller enorm. Boken bjuder in till en sällsynt stimulerande och tankeväckande lässtund om samhälle, läkaryrke och allmänmedicin.

 
/Markus Beland, Jokkmokk

Global health. A. Lindstrand S. Bergstrom H. Rosling Birgitta Rubensson, Bo Stenson, Thorkild Tylleskär. Studentlitteratur AB ISBN10: 9144021984

Är det möjligt att skriva en lärobok om hela världens hälsa? Författarna har samlat en bred erfarenhet. På 300 kompakta späckade sidor med dubbla spalter har de beskrivit historia, faktorer som bestämmer hälsan, hur den kan mätas, vad som orsakar sjukdom handikapp och död, Perspektivet är folkälsa och människans olika sätt att organisera vård beroende på sociala förhållanden, pengar och miljö. Målgruppen är studenter som i framtiden ska arbeta i global samverkan.
Efter ett resonemang om begreppet utveckling får vi en hälsans världshistoria på 25 sidor. Varför aboriginerna inte koloniserade Europa (!) får en intressant förklaring, det saknades dels djur som kunde tämjas och inte heller växter som lämpade sig för jordbruk i Australien.
Jägare och samlare följs av jordbrukare, de stora imperierna och europeisk dominans för för att via utvecklingsstrategier att gå över i globalisering. Tidigare två-delade beskrivningar av länder är felaktig och föreslås ersättas av hög, medel och låg-inkomst-nationer. Till detta får läggas en liten grupp krigsskadade och kollapsade stater.
Hälsan beror av socio-ekonomiska faktorer, tillgång till mat och vatten, sanitet, miljö och klimat, beteende och först i sista hand hälsovård. Fattigdom är den farligaste patogenen-sjukdomsalstraren i världen. Bland mycket annat diskuteras Gini-koefficienten vad gäller inkomst fördelning.
Alla mått på hälsa har sina begränsningar och förutom definitioner diskuteras för och nackdelar med olika mått. Skillnaden mellan maternal mortality ratio och rate klargörs.
För sin presentation av den börda olika grupper av sjukdomar lägger på mänskligheten väljer författarna det komplicerade Disability-adjusted life years (DALY). DALY har lanserats av WHO genom Murray och Lopez.
Med referens till Omran beskrivs hälso-och demografisk transition (övergång) och de fyra nivåerna motsvaras av den tidigare nämnda nya indelningen av nationernas utveckling:1) Farsoter och svält (kollapsade), 2) återkommande pandemier (låginkomst), 3)icke smittsamma sjukdomar(medelinkomst) och 4) sena degenerativa tillstånd (höginkomst).
De smittsamma sjukdomarna står för 30 % av DALY,mest i låginkomstländer. Sjukdomarna presenteras koncentrerat var för sig, och beskrivningen av HIV/AIDS är en utmärkt pedagogisk sammanfattning.
Vad gäller näringsrubbningar noteras att övervikt numera utgör ett lika stort hälsoproblem som undernäring.
De icke smittsamma sjukdomarna utgor 47 % av DALY och ökar i medelinkomst-länder. Störst är de neuropsykiatriska tillstånden följt av hjärta-kärlsjukdomar, cancer och lungsjukdomar. Diabetes en procent men kommer att fördubblas. När det gäller nedgången av hjärtkärlsjukdomarna i de mest utvecklade länderna är ju den ännu oförklarad och endast begränsat beroende på sjukvårdsinsatser.
Skador och olyckor ökar när infektioner minskar, Trafiken står för en stor andel. Brännskador som jag jobbar med under läsningen står för en procent men till det får läggas suicid.
Sexuell och reproduktiv hälsa står för 9 % av DALY och det var först i Kairo-mötet 1994 som sambandet med mänskliga rättigheter lyftes fram.
Författarna är väl medvetna om att indelningen är grov och inte statisk. Som exempel nämns att Hepatit B orsakar levercancer, HPV livmoderhalscancer och Helicobacter Pylori magsår, gränserna förändras dynamiskt.
Befolkningsutvecklingen diskuteras i ett infallsrikt avsnitt. Maurice Kings begrepp ”den demografiska fällan” är inte längre aktuell i debatten. En stabilisering kring 10 miljarder vid nästa millenieskifte förutses. Migrationens komplicerade mekanismer påverkar hälsan.
Det kan inte ha varit lätt att neutralt läroboksmässigt redogöra för olika debatter man själv deltagit i. Vad gäller fertilitet och barnbegränsning avslutas avsnittet med ett antal kritiska, mycket berättigade, frågor.
Kapitlet om olika hälsosystem har högsta aktualitet i Sverige. Den historiska stadieindelningen startar med vertikal approach 1946-77, primärhälsostrategi 1978-82, selektiv primär hälsovård 1983-92 och systemrefomer 1993-2000.
Den unge hälsoarbetare som vill göra karriär rekommenderas studera ekonomi.
Ett antal väl avvägda och grundade slutsatser som råd till beslutsfattare avslutar kapitlet.
Sista delen handlar om globalt samarbete och en mängd aktörer presenteras, Historien bakom olika bokstavsförkortningar WHO, UNICEF, UNDP förklaras och deras policys värderas kritiskt. Ett par NGOs NonGovornmentalOrganisations bl a MSF Läkare utan gränser presenteras.
Det är en positiv bok som lyfter fram många möjligheter, ger inte många svar men en fantastisk överblick och ställer frågor. Den redaktionella bearbetningen har varit sträng och upprepningarna är få. De svenska exemplena är motiverade. Jag har bara kunnat ge några smakprov från olika kapitel. Boken rekommenderas till alla med intresse även utanför den egna listan. För mig har den varit en bra uppdatering då det var 15 år sen jag gick kurs. Mycket har förändrats och frågan är hur länge boken är aktuell?
Under läsningen har jag funderat på hur den förändrade dynamiken och panoramat i många länders utveckling ställer helt nya krav på biståndsorgansiationer. Vi måste lära oss att arbeta med support för ökad kvalitet i olika utvecklingsstadier, inte bara akutlägen.
Aktuella och viktiga historiska referenser följer till varje kaptiel. En utförlig länklista samlas i slutet men en del bl a www.Gapminder.org fodrar bättre uppkoppling än vad jag har för närvarande. I förkortningarna saknade jag WFP (World Food Program), UN-organet för mat distribution.
Den sista meningen är uppfodrande: Det är delvis upp till läsarna av denna bok att se till att samarbetet kring hälsan tar rätt väg.

/Peter Olsson, Sulimaniyah

ISBN 9100118400

(”The Given Day/A Country at Dawn)
Lehane har tidigare gjort sig känd genom böckerna ”Rött Regn” (som blev en rosad film under originalnamnet Mystic River) och ”Patient 67″.
Nu kommer då detta – ett epos om byggandet av USA och ”the american dream”. Delar av boken känns som om inte helt så åtminstone halvt autentiska: bl.a. inslagen med baseboll-legendaren Babe Ruth och beskrivingen av polisstrejken i Boston.
Boken utspelas 1916-1919 i Boston – och vi får perspektiven dels via den svarte Luther Laurence som råkat hamna i klammeri med rättvisan, dels via polisen Danny Coughlin som ärvt både polisyrket, irländsk kort stubin samt rättvisepatos.
Den amerikanska drömmen har spårat ur – och här beskrivs ur flera synvinklar politik, rasism, terrorism och mänskliga rättigheter. 762 välskrivna sidor!
Mitt tips: Inom fem år är även denna bok filmatiserad

/Mats Weström, Luleå

ISBN-13: 9789170016585

Upplyft av boken ovan kastade jag mig raskt över ytterligare en Ammaniti-roman – denna belönad med Italiens främsta litterära pris – Premio Strega 2007. Jag blir till att börja med lite störd av att historierna ter sig så lika – huvudpersonen denna gång 13-åringen Christiano Zena – fattig italiensk underklass på landsbygd. Pappa Rino planerar med två olycksbröder den perfekta kuppen – att spränga en bankautomat. Och precis som i ”långt långt härifrån” känns det hela tiden att allt nog kommer att gå åt skogen.
Boken väcker många tankar om moral och värdegrund i det italienska (=västerländska eller svenska!?) samhället. Och trots de initiala likheterna med ”långt långt härifrån” – jag kommer att läsa Ammanitis övriga två alster översatta till svenska

Mats Weström, Luleå

« Äldre inlägg