november 2008

Ni visas månatligt arkiv för november 2008.

Kursrapport grundläggande forskningsmetodik för läkare i norra sjukvårdsregionenSedan förra hösten går undertecknade en kurs i grundläggande forskningsmetodik i Umeå. Kursen är på 30 högskolepoäng (dvs. en termins heltidsarbete) fördelat på 3 terminer, dvs. ca 25 % arbetstid. Kostnaden delas mellan vårdcentralen/kliniken och den centrala budgeten, avgiften är 23 000 kr, till detta kommer kursavgift, resor och ledig tid.

Bakgrund

Kursen har hållit i av Umeå universitet sedan -98. Ca 80 % fullföljer kursen och ca 10-15 % går vidare till en doktorandutbildning. Sedan något år riktar sig kursen även till slutenvårdsspecialiteterna, det är nu totalt ca 25 deltagare per kurs.

Mål

Målet med utbildningen är att öka intresset till forskning och skapa kontaktnät för forskningsintresserade. Syftet är också att ge tid och utrymme för det som har svårt att ”få ledigt” för forskningen, samt att på sikt få fler som doktorerar, viktigt inte minst med utbyggnaden av läkarutbildningen.

Upplägg

Kursen läggs till stor del upp kring det projektarbete som varje deltagare har. Har man inget arbete eller någon idé från början, vilket jag starkt rekommenderar att man har, får man hjälp av kursledningen med förslag på projekt och handledare. De flesta arbeten mynnar ut i en artikel i en tidskrift. Föreläsningar ger grundläggande kunskaper i forskningsmetodik, etik, epidemiologi och statistik. Dataövningar med sökning i databaser, programvara för statistik (SPSS) och referenshantering (EndNote). Diskussion kring varje deltagares projektplan sker återkommande i grupper. Efter 2 terminer görs en hemtentamen.

Tidsåtgång

Den reella tidsåtgången är ca 25 heldagar i Umeå inkl själva slutpresentationen. Hemuppgifter och hemtentamen tar ytterligare ca 2 veckor i anspråk. Själva projektets storlek styr hur mycket övrig tid man måste lägga ner, men räkna med minst 4 veckors heltidsarbete utanför själva kursplanen.

Personliga reflektioner:

Andreas:
Anledningen till att jag anmälde mig till kursen var att jag som en del i min ST skulle göra ett ”mindre arbete” och ett projekt dök upp. Nu visade sig att det ”mindre arbetet” var ett ”större arbete”. Dock har jag haft stor nytta av kursen och mitt intresse för forskning har kommit tillbaka. Det nya kunskaperna jag har fått har i min bedömning gjort mig till en bättre läkare på mottagningen. Jag har blivit bättre på att förhålla mig till ny information, ordentligt mycket bättre på statistik och att bedöma artiklar. Jag har också fått en ytterligare dimension i arbetslivet.

Under kursen har jag haft möjlighet att sitta på FoU-enhetens nya forskningsplatser med plats för mitt material och tillgång till dator då det är näst intill omöjligt att göra icke-kliniskt arbete på vårdcentralen. Jag saknar möjligheten att ha tillgång till programmen EndNote (går ej att få på landstingets datorer) och SPSS (finns endast tre(!) i hela landstinget), om jag inte köper dessa själv. Det går inte heller att söka via på databaser via Umeå universitet på landstingets datorer. Dessa tre bitar är en stor del av själva kursen, och det är orimligt att man måste jobba hemma för att tekniskt kunna lösa detta. Ett förslag på förbättringar till FoU-enheten kommer att skickas in under hösten, då jag tror att ett sätt att få fler att forska inom primärvården är att göra det hela lite enklare.

Kristina
Forskningen har alltid lockat mig och när kursen utlystes kändes det genast rätt att söka. Precis som Andreas såg jag även det som en öppning att genomföra det specialarbete som ingår i ev. specialistexamen i allmänmedicin. Kursen har motsvarat mina förväntningar och mer därtill. Att på detta sätt få en sammanfattande bild över forskningen, dess villkor och möjligheter, är en fantastisk ”löneförmån” inom NLL!! Kursen är välorganiserad och strukturerad med utmärkta föreläsare överlag.

Det har varit givande med en blandad kurs när det gäller deltagare från allmänmedicin och
slutenvård. Olika infallsvinklar och forskningsämnen gör diskussionerna intressanta. Skulle dock önska att vi var fler allmän medicinare, då den stora majoriteten i denna kurs är från sjukhusspecialiteter. Är det så att vi familjeläkare överlag inte är så intresserade av forskning? Eller är det så att ”traditionen” för forskning inte är lika stark inom allmänmedicin och därmed också strukturen för att ge möjlighet till forskning otydlig? Kan man forska på en underbemannad vårdcentral? Ska en specialist i allmänmedicin ha möjlighet att forska kontinuerligt eller bara om det finns utrymme för detta i verksamheten? Många frågor som tål att diskuteras. Personligen tror jag att det är nödvändigt att fastställa den allmänmedicinska forskningens villkor inom landstinget på hög ledningsnivå. För mig har denna forskarutbildning inneburit att jag tillägnat mig grunderna i forskning och en stark vilja att fortsätta med allmänmedicinsk forskning. Hoppas att fler tar chansen nu när kursen anordnas igen!

Kristina Bergstedt             Alette Brostad            Andreas Karlsson
Öjebyns vc                       Piteå vc                      Porsö vc

Vid NLFs årsmöte återupptog SYLF Norrbotten en gammal tradition att uppmärksamma och premiera någon som betytt extra mycket för länets yngre läkare.

Bland flera tidigare meriterade och erkänt duktiga kollegor utsågs Andreas Fernandez-Rosenke, Mjölkuddens vårdcentral i Luleå, till SYLF BDs Mäster 2008.

Juryns nominering:

”Med positivt bemötande och aldrig sinande energi tar Andreas hand om sina kollegor, oavsett deras arbetsplats och tid inom yrket. Extra viktig är han för de nyinflyttade läkarna från andra länder, där han hjälper med praktiska ting och förklarar Sverige, svenskarna och Norrbotten, en uppgift som sällan diskuteras inom landstinget.

Vi vill prisa och lyfta fram Andreas som utför det jobb som det inte finns rutiner för och som alldeles för få gör: Att se till att alla mår bra och att vi samarbetar för en god arbetsmiljö och för patientens bästa!”

Förutom att det är ett ypperligt val tycker jag det är otroligt viktigt att vi från Allmänmedicins sida hörs och syns i den stora sjukvårdsvärlden. Att Andreas, som är ST-läkare, i primärvården, blir utsedd till årets mäster i hela Norrbotten visar att vi med tillförsikt kan blicka framåt och fortsätta för att bli ännu bättre!

Allmänmedicinen i Norrbotten är på frammarsch! Grattis!

/Andreas Karlsson, Luleå

Aktuella länktips:

  • En dag Allmänmedicin. SFAM BD bjöd in landstingspolitiker, primärvårdstjänstemän och vårdcentralschefer till ”En dag Allmänmedicin” för ökad förståelse och bättre kommunikation. Anders Lindmans föreläsning ”En till satsning och vi går under..” samt Meta Wiborg och Maria Truedssons föreläsning ”Målbeskrivning Allmänmedicinn”
  • Överförskrivning av tveksamt läkmedel. Om läkemedlet fenylpropanolamin (Rinexin) som inte är godkänt av FDA i USA av Ben Lischner, Kiruna (från Läkartidningen)
  • Måndagsmöte i SFAM- bd. SFAM BD fortsätter med sina måndagsmöten, tid och plats kommer att publiceras på sidan eftersom. Meta Wiborg
  • Janusinfo. Läste om denna länk. Vi har ju ibland med akut internmedicin att göra och då kan det vara bra att ha nyaste info om HUR! (Även om mkt bra info läkemedel vid garaviditet/amning och interaktioner) Andreas Fernandez-Rosenke
  • Hur man INTE använder Powerpoint. ”Stulen” länk från Ordbyte, postad av Staffan Olsson
  • Generika, en fara för äldre? En artikel i Behandlingsbladet av Annika Forssén
  • Äldre och läkemedel. Exempel på kort opretentiös, kurs-rapport till de kolleger från VC som inte kunde delta.
  • Läkarnas telefonarbete. ST-uppsats, publicerad med tillstånd av Malin Sjöström, Odensa Hälsocentral. Hur mycket tid lägger DU ner?
  • Allmänbildande uppsatser. Artikel 1995 av Peter Olsson och Robert Svartholm från Allmänmedicin, om examensuppsatser.
  • Diabetes i ROM. Kortfattad rapport från EASD aug 2008 Peter Olsson och Beatrice Pirak. 18000 delgater. Jättekongress. Se även i ”Läst” om Axel Munthes San Michele.
  • ISBAR i LToch Sammanfattning NLL. Patientsäkerhet är viktigt men riskerar att bli ett uttjatat begrepp. Vi använde dock två dokument som i all sin enkelhet är bra att ha vid överrapportering på alla nivåer. Från sjuksköterska till läkare, eller när vi rapporterar till organspecialist. Användbart i utbildning! Vår avgående dsk trodde det var IS-BAR med whiskey! Peter Olsson
  • Forskning i primärvården. Alette Brorstad och Kristina Bergstedt är pionjärer inom sin forskning om Sorkfeber, läs mer i ett utdrag ur Landstingstidningen.
  • SKOGEN och KROPPEN. Karin Lindahl-Beland Karin Lindahl-Belands avhandling, klicka för större bild!har skrivit en avhandling om en konflikt om skogen. Den är metodologiskt intressant och efter presentation av avhandlingen gör Peter en association till om samma metod användes vid konflikter om kroppen.
  • Varför ökar labkostnaderna, när antalet analyser bromsats och blivit billigare? Tidigare har vi rapporterat om laboratorieprover i Jokkmokk i Allmänmedicin. Nu har vi gått vidare med individuell profil för varje läkare. Här har vi samlat lite länkar som exempel för den som själv vill följa upp detta expanderande fält. Peter Olsson
  • Månadens VAS-tips. Läkemedelsnotat Kenneth Widäng/Ann-Charlott Westin
  • Reklam eller vetenskap . Debatt i Läkartidningen. Notera att duloxetin INTE godkändes för indikationen. Peter Olsson
  • Belands bästa beslut. Artikel i Landstingstidningen om Markus Beland
  • Afrikanen.  Äldre recension av Nobelpristagarens mest(?) uppmärksammade bok

Taggar: ,

ST i USA

E-intervju med Jona Karlsson

Vad har du för bakgrund (vem är du, utbildning osv)
Jag är född och uppvuxen i Övertorneå och gick läkarutbildningen i Uppsala. AT gjorde jag i Växjö och blev klar 2007. Därefter har jag vikarerat i primärvården, bla på Övertorneå VC.

Varför valde du att göra din ST i USA?
Jag har en tid haft funderingar pa akutläkar-ST i USA och när min sambo blev erbjuden ett jobb i Atlanta bestämde vi oss för att flytta och att jag skulle försöka komma in på den utbildningen.

Vad krävdes för att bli antagen?
Som utländsk läkare krävs att man tenterar av den amerikanska läkarutbildningen inkluderande ett prekliniskt, ett kliniskt och ett praktiskt sit-in-liknande prov (USMLE step1 och 2). För att sedan kunna få ett arbetsvisum (till skillnad från ett studentvisum där man förbinder sig att återvända till hemlandet i två år efter avslutad utbildning), behöver man göra ytterligare ett teoretiskt prov (USMLE step 3). Som icke-amerikan fordras bra resultat på dessa prov for att kunna konkurrera med de inhemska läkarna. Stor vikt läggs på skriftliga omdömen. Priset för alla dessa prov exklusive litteratur och resor till testcentra är närmare 3000 USD.
I USA ansöker man centralt till olika ST-utbildningar och blir sedan kallad till intervju. Efter att intervjuer hållits rangordnar de ansökande sina val av utbildningar. Ledningen för utbildningarna rangordnar i sin tur de ansökande och dessa rangordningar jämförs sedan, ”the Match”. I mitten av mars tillkännages vilken utbildning man matchats till. Landets alla ST-utbildningar börjar 1:a juli varje år.

Vad finns det för skillnader mellan den svenska och den amerikanska kliniska utbildningen?
ST-utbildningen är mer styrd i USA. Det finns noggrant utformade målbeskrivningar och varje vår avgör ledningen om varje ST-läkare uppfyller kraven för att bli befordrad till nästa år. 5 timmars obligatoriska föreläsningar hålls varje vecka och varje månad förekommer kunskapskontroller. Regelbundet erhålls skriftlig feed back från specialister man arbetat med. För att bli certifierad specialist krävs avlagd skriftlig och muntlig examen.
Generellt är utbildningarna tidsmässigt kortare än i Sverige men de flesta ST-läkare är schemalagda kring 60 timmar/vecka, internmedicin och de kirurgiska specialiteterna upp emot 80 timmar. Nyligen infördes en regel om högst 80 timmar per vecka. Ett tidigt intryck jag fått är att det här i USA finns en inställning om att ST:n är den tid man lär sig yrket och då måste anslå mycket tid till den. I Sverige ser vi, åtminstone i större utsträckning, yrket som ett livslångt lärande. Detta avspeglas också i lönerna -en nyfärdig specialist i USA tjänar ofta lika mycket som en med lång erfarenhet.
Av rättsliga skäl samt för att kunna ta betalt för läkarbesöket måste varje patient mer eller mindre undersökas av en specialist. ST-läkaren presenterar varje patient för specialisten som sedan tar en titt pa patienten och signerar journalen. På akutmottagningar där ST-läkare utbildas får specialisterna därför en mer övervakande uppgift.

Hur ser en arbetsvecka ut?
Arbetsveckan for akutläkaren ar uppdelad i skift (8-12 timmar) utan jourpass. På andra kliniker är man jour var 3:e till 8:e dag. Jourpassen verkar generellt vara 30 timmar.

Lön som ST?
40-50000 USD/år. Ingen ersättning utgår för övertid eller jourer.

Lön som klar?
Lönen beror på specialitet. 150 000 USD/år och uppåt. Läkare inom kirurgiska specialiteter tjänar mest. I den privata sektorn avlönas läkaren efter hur mycket vård som ges.

Vad är det för upplägg på ST:n (tid, placeringar osv)
Första året på ST:n är som en blandning mellan allmäntjänstgöring och randning. Man gör månadslånga ”rotations” på olika, för specialiteten ”närbesläktade”, kliniker. Resterande år hänges mestadels åt den valda specialiteten. Efter ST:n finns det som i Sverige möjlighet att göra en subspecialistutbildning, ett sk fellowship.

/Jona Karlsson, Atlanta

”Overcoming the distance” Family doctor, bringing the art of medicin to the patient.

4-7 september 2008 tog vi del av en fantastisk upplevelse när vi fick möjlighet att delta i WONCA EUROPE 2008 som detta år gick av stapeln i den historiska 15 miljoner staden Istanbul. 4700 familjeläkare från Europa, men även ifrån andra delar av världen, samlades under dessa dagar för föreläsningar, diskussioner och erfarenhetsutbyte. Trots skillnader i språk och kultur är det fascinerande hur mycket som förenar oss över gränserna i familjemedicinens kärnfrågor. Konferensen började tidigt för Madelene som satt som svensk representant i Europe council meeting redan på torsdagen. Det blev en stark Norrbottnisk representation då Meta Wiborgh sitter som vicepresident i Wonca Europas styrelse.

Konferensens hetaste ämne var: hur bedriver vi ett rimligt preventivt arbete samtidigt som vi förhindrar överdiagnostik och behandling in absurdum. Det konstaterades att fortsatta nationella och internationella satsningar på allmänmedicinsk forskning samt kritisk granskning kan möjliggöra rationella, etiska och hälsoekonomiskt försvarbara ställningstaganden. Vikten av multidisciplinärt samarbete för tydliga och samstämmiga riktlinjer betonades också, liksom vikten av att ta makten över informationsspridningen och inte lämna över detta till media och lösa spekulationer. Idag formas människans val till stor del av medias tabloider och larmrapporter.

För oss från Norrbotten var det även mycket roligt att ta del av de många föreläsningsserier som EURIPA, den glesbygdsmedicinska grenen inom WONCA, höll. Bland annat diskuterades hur den ytterligare medicinska kompetens som behövs i glesbygdsmedicin ska erhållas. Inte minst i Sverige bör denna diskussion vara aktuell nu när den nya målbeskrivningen i allmänmedicin utarbetats och då den svenska glesbygdsmedicinska föreningen skrivit ett förslag på tilläggsdokument avseende detta. Rekrytering av glesbygdsläkare diskuterades då stor brist inom glesbygdsområden råder på många områden i Europa. Dr John Wynn-Jones från Wales berättade om hur placering på sjukstugor i glesbygden har integrerats i läkarutbildningen. Inom Euripa försöker man bygga upp ett ökat samarbete när det gäller glesbygdsmedicinska frågor.

Ett seminarium diskuterade antibiotikaanvändningen och resistensutvecklingen. Man redovisade bla betydelsen av kontinuitet, där en förtroendefull kontakt mellan patient och läkare synes minska antibiotikaanvändningen. Även tillräcklig information kring en sjukdoms naturliga förlopp och möjligheten att återkomma till läkaren under en rimlig tidsperiod, verkar ha betydelse för minskad antibiotikaförskrivning. De Nordiska länderna lyftes fram som föredömen, bl.a. när det gäller förskrivningen av Penicillin V vid otitbehandling, där det i många andra länder ofta fortfarande förskrivs bredspektrumantibiotika av ”tradition”.

Vasco Da Gama Movement (VdGM) är WONCAs arbetsgrupp för ST-läkare och unga specialister i allmänmedicin. Sven är en av Sveriges två representanter i dessa sammanhang och deltog således vid årets preconferance som hölls på ett av Istanbuls äldre universitet. Där diskuterades ST-utbildningen samt arbetssituationen i de europeiska länderna med tonvikt på värdlandet Turkiet. Deltagarna delades in i grupper med en lärare från EURACT (arbetsgrupp inom WONCA för lärare i allmänmedicin) i varje grupp. Skillnaden i hur allmänmedicinare arbetar men även hur utbildningen till allmänmedicinare ser ut är mycket stor mellan olika länder i Europa. Man inser att den svenska allmänmedicinska utbildningen i ett europeiskt perspektiv håller en mycket hög standard! Den svenska ST-utbildningen med en kombination av arbete under handledning på vårdcentralen kombinerat med arbete på slutenvårdsenheter med ryggsäckspengar möjliggör en mycket bra ST-utbildning i allmänmedicin. I länder där systemet med ryggsäckspengar inte existerar finns inte samma möjligheter för ST-läkare att skräddarsy sin placering utifrån utbildningsbehov, utan ST-läkaren kan blir placerad exempelvis på en gastroenhet under hela sin internmedicinska sidotjänstgöring. I de flesta andra europeiska länder ser man betydligt fler patienter än vad vi gör på våra allmänmedicinska mottagningar. En orsak till detta kan vara att vi i Sverige har utarbetat ett system där duktiga sjuksköterskor fungerar som ”gate keepers”, vilket medför att den svenska allmänmedicinaren befrias från lättare fall som inte kräver så lång tid att behandla. En av våra turkiska kollegor träffar runt 100 patienter per dag och var dessutom i beredskap dygnet runt alla veckans dagar. På konferensen diskuterades även det utbytesprogram som finns för ST-läkare i allmänmedicin och som VdGM nu arbetar för att intensifiera och vidga.

Avslutningsvis hölls en brilliant föreläsning av presidenten för WONCA EUROPE, Dr Igor Svab. Han beskrev familjemedicin som ”a caring speciality that uses science as a tool”. Resan till Istanbul var lärorik och spännnande. Dr Igor Svabs avslutningsord får även bli våra: ”the longest journey in medicine is from a ”case” to a patient”.

/Kristina Bergstedt, Piteå
Sven Hagnerud, Piteå
Madelene Andersson, Piteå

Den 22-24 oktober var det återigen dags. SFAMs höstmöte gick av stapeln i Örebro under namnet – Allmänmedicin – Framtidens medicin. Temat var brett och under tre dagar avhandlades allt från klimatfrågor till ett framtida nationellt vårdval. Några av årets examinander inför banketten, bild av Staffan Olsson. Klicka för större bild
Som ST-läkare fanns det ett smörgåsbord att plocka av, med den givna höjdpunkten i presentationen av årets examinander och utdelningen av utmärkelsen ”bästa examensuppsats” under den guldglittrande banketten på torsdagskvällen.

Men vi backar lite, och börjar istället vid onsdagens NäSTa möte. NäSTa, Nätverk för ST-läkare i allmänmedicin, hade bjudit in till öppen dialog på förmiddagen den 22/10. Vi hade hoppats på enstaka intresserade men satt plötsligt med en fullsatt sal med en blandning av ST-läkare, handledare, studierektorer och en och annan intresserad specialist. Efter en kort presentation av nätverket inklusive historik började diskussionen och erfarenhetsutbytet i smågrupper. Frågor som forskning under ST, läkare som ledare och allmänmedicinsk identitet vreds och vändes på. Vi enades om att vi forskar för lite, vill ha mer träning i ledarskap och möjlighet att påverka vår arbetsmiljö samt behöver ha ett gemensamt namn på vår profession. Vad sägs om överläkare i allmänmedicin som någon kreativ grupp föreslog?

Fullmäktige bjöd inte på några större överraskningar förutom att Norrbotten röstade emot en höjning av medlemsavgiften, man tyckte att den föreslagna höjningen var för låg! Kostnaderna har ökat och intäkterna minskat varför styrelsen fick i uppdrag att se över möjligheten att öka vinsten på några av de aktiviteter SFAM erbjuder både medlemmar samt icke-medlemmar. Kanske är det snart dags för det där allmänmedicinska institutet det pratats om i så många år? Årets Lejon blev Anders Lundqvist som med stort engagemang skött tidskriften AllmänMedicin i egenskap av redaktör.Robert Svartholm avtackas, bild av Staffan Olsson. Klicka för större bild Nu är det snart dags för honom att kliva av den posten, kanske dags för någon yngre förmåga att ta vid? I vilket fall skedde en föryngring i styrelsen. Efter lång och trogen tjänst avslutade Karin Lindhagen sitt arbete tillsammans med Gunnar Carlgren och Robert Svartholm. Nya styrelsemedlemmar blir Eva Jaktlund, Västernorrland, Sofia Hellman, Stockholm och Mats Rydberg, Halmstad.

Nåväl, hur var det nu med examensuppsatserna? Själv hade jag glädjen av att lyssna på bl.a. Malin Sjöström som hade tittat på hur hennes kollegor använde sig av telefonkontakter i arbetet. Ingen liknande forskning har gjorts tidigare på svenska förhållanden. Resultatet då?
Sju distriktsläkare fick under en arbetsvecka (sammanlagt 28,5 arbetsdagar) fylla i en enkät med frågor som rörde orsak till telefontid, kontaktväg (bokad, lapp via ssk, egen uppsatt o.s.v.) och vad det resulterade i. I snitt spenderade läkaren 6,6 h i telefon per vecka. 30 % av patienterna ringde för att be om råd, 41 % ville boka tid, 17% ville ha ett recept, 8 % ville ha ny eller förlängd sjukskrivning och 4 % undrade över provsvar. Intressant var också att endast 7 % av alla telefonkontakter skedde på bokad telefontid, vanligast var annars att läkaren ringde upp på eget initiativ. Intressanta siffror som får mig att reflektera över hur det ser ut på min mottagning.

Till sist – vem fick utmärkelsen ”bästa examensuppsats” i år då? Jo, ingen mindre än Anna Hertin från Västervik som hade tittat på alkoholprevention den egna hälsocentralen Esplanaden. Syftet var att få en uppfattning av användbarheten av en alkoholenkät riktad till patienter samt undersöka läkarnas förhållningssätt och upplevelser i samtalet kring alkohol. Studien var mkt välgjord med en kvantitativ (enkäten) och en kvalitativ del (intervju med läkarna). Resultatet var kort och gott att en alkoholenkät kan vara ett fungerande hjälpmedel i arbete med alkoholprevention. Med detta som avslut hoppas jag nu att så många av Norrbottens ST-läkare som möjligt har möjlighet att komma till Kalmar på ST-dagarna 2009. Där kommer det nämligen finnas möjlighet att höra Annas föreläsning om man som jag missat den på höstmötet!

/Madelene Andersson, ST-läkare Norrfjärdens vc

Tidigare har vi rapporterat om laboratorieprover i Jokkmokk i Allmänmedicin ”Laborera lagom”. Förslaget var där att man kunde jämföra ex antalet analyser ex Kreatinin tagna per tusen innevånare och år för jämförelse mellan VC.

Här nedan redovisas i länkar lite olika sätt vi har bearbetat data genom åren. De har bara intresse som exempel och är oläsliga för den som inte själv tänker göra uppföljning.

Vi har gjort årliga uppföljningar, med lite olika sätt att fånga data och då sett en uppbromsning.

Vi har använt Nils Trydings ”nyckeltal”  för vilka analyser som bör öka/minska och falldiskussioner i underlag för att diskutera med AT-läkare i utbildningen .

Nu har vi efter tips från Björknäs VC kunnat göra en bearbetning för varje läkare i användningen av lab. Vår sekreterare har arbetat med att ta reda på kostnader och det blev en lång datalista.  Vi gjorde en mera kortfattad version som visar hur vi individuellt avviker.

En sådan diskussion fodrar tolerans och öppenhet! Vi fick reda på mycket vi inte visste! Men totalt var vi ganska lika. Den process har också beskrivits för övrig personal och vi har dragit ut en ”prislista”.

Den fråga vi ställer till lab som debiterar oss kostnader är: På vilket sätt, vilka poster är det som gör att labkostnaden ökar, och nu är uppe i närmare en miljon per år?

Christer Nordenhäll har fått ett uppdrag av primärvårdsledningen(?) att försöka undersöka detta närmare. Har Du synpunkter meddela Christer!

/Peter Olsson, Jokkmokk

SFAM Norrbotten inbjuder till en succe i repris:

2:a Vårmötet i Jokkmokk 25-27 Mars 2009

Ur det preliminära programmet:

  • ‘Matters of Life and Death’, Iona Heath
  • Kolesterol och fett, Uffe Ravnskov
  • Smärtupplevelse
  • samt tidgare mycket uppskattade praktiska verkstäder
  • Diskussioner, kunskap, inspiration i vårvintersolen i Jokkmokk.

Mötet börjar på onsdag kväll så att även deltagare från längre söderut har möjlighet att komma.
Transport ordnas som tidigare smidigt med hyrd buss från Luleås flygplats.

Boka in 25-27Mars 2009 i din kalender.
Kontakt markus.beland@nll.se

/Markus Beland, Jokkmokk

Ordförande: Maria Truedsson
Jag är 61 år och jag kom till Piteå en mulen oktober dag 1975, och min avsikt var att göra AT och sedan resa tillbaka hem till Skåne. Men innan jag var klar med min AT hade jag begripit att jag ville bli allmänmedicinare och då var det självklart att stanna i Norrbotten, det var här allmänmedicinen fanns då. Jag började arbeta vid Hortlax vårdcentral 1980 och jag har blivit kvar där och jag har haft förmånen att uppleva vad kontinuitet är 4 generationer i samma familj har varit mina patienter, Jag tillhör de här som tror att ”de skall förändra världen”, och jag har stångat min panna blodig och för det mesta velat mer än vad som varit möjligt att åstadkomma. Så som en konsekvens av det har jag arbetat ”fackligt” i DLF och NLF och sedan ett antal år tillbaka ägnar jag mig åt SFAM-BD. Jag tycker att vi har ett roligt arbete, men det är viktigt att vi blir fler och att vi får redskap så vi orkar fortsätta. Så därför är jag också studierektor för ST utbildningen i Piteå området.


Sekreterare Stefan Wallmark
En mörk februarinatt 1951 i Gällivare såg jag dagens ljus; jag var skeptisk ett långt tag efter detta. Jag följde mina föräldrar, som var lärare, till Boden och här stannade jag och blev själv lärare. Till sist kunde jag bestämma själv och blev läkare, diplomerad specialist i allmänmedicin 2001,” ett rymd äventyr.” Ibland, på senare tid, händer att jag undrar hur jag skulle haft det som veterinär.
Jag är gift och har tre barn, den minsta ungen är 22. Det var hon och jag som tillsammans började med hästar, livets mening. Jag tänker mig en hästgård i Normandie.
En riktig doktor arbetar i primärvården. I Norrbotten har jag träffat flera. Jag har dessutom den stora förmånen att få vara studierektor för ST-läkarna i allmänmedicin i Boden/Luleå då man också får träffa riktiga doktorer och blivande sådana.
En tid satt jag i valberedningen för SFAM:Norrbotten och var så övertygade att jag själv kandiderade till styrelsen, nu är jag här. Jag är mindre skeptisk nu och tänker att det är viktigt och har betydelse vad jag gör själv.

Kassör Kerstin Rönnblom

Övriga ledamöter

Klara Olsson

29-årig Luleåbo som efter studier i Umeå återvände hem igen. Jag gjorde min AT på Sunderby Sjukhus och trivdes bra, men funderade hela tiden när jag skulle hitta det där som var alldeles extra. Min första dag på Bergnäsets VC visste jag, här är det! Äntligen!

Jag sitter med i SFAM bd:s styrelse sedan mars 2009 och även i SFAMs ST-råd sedan juni 2009.

Kalle Westborg

Dvs. Carl-Johan Westborg diplomerad allmänläkare sedan 1995, hela tiden verksam på Björknas vårdcentral i Boden, Har fram till 2000 arbetat fackligt, inom DLF och NLF, studierektor 2000-2007 i Luleå- Boden, nu chefläkare i primärvården i Luleå-Boden och sedan juli 2007 verksamhetschef på vårdcentralen.
Verksam i SFA-BD sedan många år (vet faktiskt inte hur många). Jag ser att vi måste hjälpas åt att hela tiden föra fram allmänmedicinens fana, i alla sammanhang. Vi är så få och så spridda så skall vi ha en chans att föra våra patienters talan måste vi hålla ihop.

Markus Beland

47 år gift 2 barn 7+10 år. Fastnade för 11 år sedan i Jokkmokk på rekogniserings-tur från Berlin. ST till 02 och sedan dess distr-läkare. Trivs utmärkt men behöver en friskluftskanal till händelsehorisonten vid kusten. Kan vidare inte leva utan visst engagement i den närmaste omvärlden. Blivit ”stor” under sjukskrivningsepidemin och kultursjukdomarnas högtid som följaktligen präglat min bild av den svenska allmänmedicinen. Där finns det grymma svagpunkter som tål att bearbetas,

Meta Wiborgh

61 år. Kom till Norrbotten hösten 1973. Jobbat först i Piteå i 8 år och sedan i Luleå. Distriktsläkare sedan 1982, så när som på två år då jag jobbade som företagsläkare på Kommunhälsan i Luleå. Intresserad av utvecklings och utbildningsfrågor. Med i SFAMs nationella styresle i 6 år, varav 4 år som ordförande. Lärde mig under den tiden att det gäller att ”ligga på”, dvs inte tor att några förändringar kommer av sig själv , utan vi måste tala för vår sak, som egentligen är patienterna sak. En av initiativtagarna till nätverket ”Inget är gratis”-läkare för oberoende, som vill kasta ljus över vårt beroende av läkemedelsindustrin. Med i SFAM-BDs styrelse sedan många år, och ser fram emot att lämna över stafettpinnen till unga djärva krafter. Vårdcentralschef på Bergnäsets vårdcentral, pga att jag tycker det är kul att vara chef. Det är bara en sak som är roligare i jobbet och det är själva patientarbetet. Sedan 1 år vice ordförande i WONCA-Europa, den europeiska motsvarigheten till SFAM. WONCA-Europa ordnar varje år europeiska kongresser, med mycket inspirerande program.

Madelene Andersson

Madelene Andersson, född en luciamorgon 1977. Ursprungligen ifrån Mölnlycke utanför Göteborg men träffade den stora kärleken som drog med mig upp till Norrbotten för snart tre år sedan. Har spenderat mycket tid på resande fot och varit med om många äventyr. Hade ishallen som hem i unga år men numer stäcker sig idrottandet till skidåkning och en badmintonmatch då och då (som jag oftast förlorar).
Bestämde mig för att satsa på allmänmedicin då jag inte kunde bestämma mig för vad jag ville göra – jag hade så många intressen. Fascineras mer och mer över människans egna inneboende styrka som ofta kan mobiliseras med enkla medel men också över människans längtan efter snabba lätta lösningar.
Sitter för närvarande som ledamot i SFAMs nationella styrelse och är ordförande i ST-rådet (dock tillfälligt), nationell SPUR samordnare och tillfällig samordnare i ST-nätverket NäSTa.

Peter Olsson

F -54 dvs 54 år ung. Bor i Jokkmokk sedan snart 20 år och tycker om lugna hemmakvällar, skogpromenader och en god bok. Men har redan en livskamrat Beatrice (barn, distrikt och diabetessköterska), När jag inte står ut med Sverige far jag ut med Läkare utan gränser, kanske våren 2009. Motto: Vilda bär ska handplockas färska. Studierektor och Examinator.
I arbetet har jag alltmera insett vikten av kollegial kontakt.
Viktigast är två döttrar och en dotterdotter!

Framtiden är här. Nedan kommer lite tips om hur du kan inhämta medicinsk information (givetvis finns även annan information också, men den får du söka efter själv) vi nätet, för att sedan i lugn och ro lyssna på dessa i datorn eller in bärbar mediaspelare.

Klicka nedan för att komma till Cochranes resp NEJMs ”POD-sändning”. Antingen lussnar du direkt i datorn, eller laddar ner. Tyvärr har jag inte möjlighet att ge teknisk support, men det finns mkt info på sidorna om hur man gör.

/AndreasKarlsson, Luleå

Vad är WONCA? Det är allmänläkarnas internationella motsvarighet till SFAM. WONCA-Europa har 3 fasta arbetsgrupper som alla är representerade i styrelsen för WONCA-Europa. Det är EURACT för lärare i allmänmedicin , där kan tex studierektorer vara medlemmar. EGPRNsom är ett nätverk för forskare i allmänmedicin och EQuiPsom är en Kvalitetsgrupp inom allmänmedicin. Dessutom finns flera särskilda arbetsgrupper t.ex. EUROPREV för förebyggande arbete, se mer om detta nedan och EURIPA-glesbygdsmedicin. Och till sist finns det särskilda intressegrupper som är mer sjukdomsorienterade tex kring hjärtkärlsjukdom, diabetes etc.

WONCA-Europas fullmäktigemöte fattar de viktiga besluten 1 gång per år, och dessemellan arbetar en styrelse bestående av 7 personer (där jag är vice ordförande).Till fullmäktige kan alla medlemsländer skicka en representant.

4700 allmänläkare från hela Europa hade anmält sig till WONCAs årliga konferens, som i år gick av stapeln i Istanbul. Vi såg nog inte alla på möten, för då hade vi inte fått plats, men många var där och det var mycket att lyssna till. Det gav inspiration till fortsatt arbete. Synd att så få svenskar fanns på plats och synd att nästan inga svenskar hade några presentationer.

Det jag vill berätta kort om är:
Ett norskt förslag som lades fram på WONCA-Europas fullmäktige angående förebyggande arbete. Mycket har skrivits och sagts om detta redan. Så norrmännens förslag och genomgång blev en slags sammanfattning av den diskussion som funnits under flera år. Norrmännen visade på hur det de kallar proaktiv medicin, ger många etiska och praktiska dilemman. Vi allmänläkare bör vara medvetna om WHOs kriterier för screening. Och vi bör tänka på att ”check-ups” av friska individer sällan är ett rationellt sätt att använda resurser. Om sådana kontroller initieras av patienten bör man inte heller uppmuntra dem , med mindre än att man förklarar det ringa värdet för patienten. Hela dokumentet kan läsas på http://www.kvalitetogprioritering.no/binary?id=3134
Detta förslag ledde till att fullmäktige beslutade att bilda en arbetsgrupp kring dessa frågor som ska arbeta fram till nästa fullmäktige, som är september 2009 i Basel.
I samma anda höll representanter för en av WONCA-Europas särskilda arbetsgrupper, EUROPREV genom två av sina medlemmar, Donatella Sghedoni och Giorgio Visentin,en workshop med titeln ”Att förebygga onödigt förebyggande”. De beskrev den klara evidens som finns för att många förebyggande aktiviteter som görs i primärvården inte är till ngn nytta, tvärtom till skada, då det skapas oro och kan leda till onödiga ingrepp. Dessutom kostar det mkt pengar.

Iona Heath från England, höll tillsammans med ovan nämnde Giorgio Visentin en workshop om vård av döende och medicinens gränser. De beskrev genom exempel hur människor blivit ”lurade” på sin död, genom doktorns alltför ivriga användande av för mycket lugnande och smärtstillande medicin. Hur läkaren måste lära sig att se gränserna för naturvetenskapen och inse att humanvetenskap behövs här också. Den efterföljande diskussionen handlade mycket om anhörigas krav och oro, men den utmynnande ändå i att det kanske är vår egen oro och ångest inför döden som styr vårt handlande. Och att inte alla människor tänker samma om döden; en åhörare beskrev hur hon bestämt sig för att fråga alla sina patienter, efter att de fyllt 65 år, hur de ville ha sin död.

Läs också Iona Heaths bok ”Matters of life and death” .

/Meta Wiborgh, Luleå

Årets höstmöte för norrbottens ST-läkare i allmänmedicin genomfördes i Boden ovanstående datum. Temat för denna gång var det vetenskapliga arbetet som ingår i den nya målbeskrivningen. Alla hade i förväg fått i uppgift att ha en idé om hur deras arbete skulle se ut.

Annika Forssén som är Lektor i allmänmedicin berättade om möjlighet till mindre eller mer forskning och vi fick en presentation av Mats Kåhrström och Magnus Tufvessonson i sitt examensarbete studerade hur BMI har utvecklas hos barnen i Hortlax upptagningsområde över tiden.

Efter att vi presenterat våra idéer fick vi i grupper diskutera och utveckla dessa samt med hjälp ev en studierektor försöka komma vidare. Många intressanta förslag presenterades. De mest förekommande idéområdena var behandlingsråd (hos äldre), livsstil, mottagnings-genomgångar och arbetssituation/förhållningssätt.

Primärvårdsledningen hade lystrat till vår önskan om årliga träffa med oss ST-läkare vilket är glädjande och bra. Vi fick en genomgång av läget och framtiden av divisionschef Bosse Vesterlund, läkarrekrytering och löner av Jan Lundberg/Karin Nilsson och en mer filosofisk genomgång av ”allmänläkeriet” av chefsläkare Mats Weström. Tid till frågor och funderingar fanns också och den blev givetvis för kort.

På kvällen dag 1 hade vi relaxen med middagsbuffé på Nordpoolen i Boden. Ett mer informellt sätt att diskutera livets mot- och medgångar.

Vi var ca 28 personer närvarande av totalt 45 (?). Den låga anslutningen hade flera faktorer men det framkom att några hade haft svårt att få ledigt för att komma. Andra var på SK-kurs, föräldraledig eller hade ytterligare skäl. I Kiruna har vi nu bara 1 ST-läkare och i Gällivare är dom inte många fler. Detta är oroande och nedslående.

Den viktigaste delen av ST-dagarna var den där vi ST-läkare själva tog upp några punkter som vi ska jobba med:
• Ledarskapsutbildning: I den nya ST-planen skall ledarskapsutbildning ingå. Landstinget har uttryckt en önskan om att fler läkare har chefspositioner. En arbetsgrupp bestående av Urban, Jan-Olov Grym, Anna Beck, Michal Bikowski och undertecknad utsågs för att arbeta med detta. Nästa möte 21/10 i Råneå, idéer och tankar kan förmedlas till någon av dessa.
• Dålig uppslutning på ST-träffar: Tyvärr fungerar inte ST-träffarna tillfredsställande, vare sig centralt eller lokalt. Vi försökte identifiera orsaker till detta och finna lösningar på problemet. Det upplevs som svårt att få tid för dessa träffar och alla är inte ens medvetna om den rätt man har till studietid och andra förmåner. Gemensam uppryckning, ökat ansvar av deltagarna, men också ökat ansvar för varandra!! Vikten av att träffas måste lyftas fram och uppmuntras.
• Allmänna läget i primärvården ur ett ST-perspektiv: Det blir färre dl och färre ST. Ibland är det ingen av ”kullen” AT-läkare som väljer primärvård. De som rekryteras från andra länder upplever sig utlämnade när de väl blivit anställda. Studierektorer, handledare och kollegor är inte alltid medvetna om att de skall få en ny kollega. Verksamhetscheferna saknar ibland kunskap om vad en ST-läkare gör och vilka behov de har. Jag blev frustrerad, ledsen och beklämd av att höra vissa personers tillvaro som nya svenskar. En konkret åtgärd som verkar lovande är att de som kommit en bit på vägen blir mentorer för alla nya kollegor. Av mentorn kan man få hjälp och stöd med att lägga upp sin ST, vid arbetsplatsproblem och funderingar/problem som fortlöpande dyker upp. Inte minst viktigt är den sociala biten med familj, boende, sjukdom osv. Listan kommer också att vidarebefordras till personalrekryterare på staben och vi från ST-gruppen kommer kräva att vi får vara med så tidigt som möjligt i rekryteringsprocessen.
• Allmänmedicinsk dag 29 oktober: Våra landstingspolitiker har blivit inbjudna till en dag i primärvårdens tecken. Tanken är att öka deras förståelse vår vad en allmänspecialist är och gör. ST-läkarna kommer att medverka där vi dels har en timme för valfri aktivitet och dels skall göra en tipsrunda med frågor rörande allmänspecialiteten. Frågor har nu formulerats och Dr Maddis håller i övriga trådar.

Som vanligt var man helt slut efter dessa två dagar och med viss vanmaktskänsla över den allvarliga situationen inom primärvårdsbemanningen, men också med ökad ”VI-känsla” och med denna i ryggen, en känsla av att vi tillsammans faktiskt kan få en bättre framtid än nutid. Personligen tror jag att vi måste ta större ansvar: Ett ansvar att faktiskt börja sätta ner foten och sätta stopp, men också att sätta ner fötterna för att gå till träffar och möten. Annars är siken stor att vi alla snart har lagt benen på ryggen och drar…

Utvärdering finns här.

/Andreas Karlsson, Porsö vc

Rapport SFAM-möte , Framtidens medicin Örebro okt 2008

Examen- presentation av uppsats eller snarare projekt, jag lyssnade på min examinand och två om IT, en portal och en wiki-baserad plattform för en vårdcentral med scheman PM länkar osv.

Studierektorsmöte-om målbeskrivningen, SPUR mm, missade seminarium om nya målbeskrivningen.

Framtidens globala hälsa,Staffan jansson Fin föreläsning Alma Ata, prevention, barn och våld,. Avslutningen ett intressant diagram där väldens länder i två axlar en kring traditionellet-sekulärt och den andra samh solidaritet/självförverkligande. Där olika länder kunde ritas in.

Förekomst insjuknande och mortalitet i diabetes. Stefan Jansson, Olle Rolandsson. Förvånande användning av glukosbelastning. Bör endast i epidemiologiska undersökningar.Strukturellla och inte individuella insatser.

Diabetes, CJ Ösgren, kortfattad jävsdeklaration Förhoppning att detta påverkar framtiden, naturlig utveckling av öppenhet. .Naivt att det inte skulle påverka presentation och tolkning av av de stora studierna och deras misslyckande att visa effekter..

Intressant DIABUT på sjukhem överbehandling, klinisk relevant.

Klimat och hälsa, Elisabeth Lindgren effekter av de förändringar vi kan vänta, vatten, värme, jordbruk etc.

Åretsavhandling förelsäsning Katarina Hedin Urshult om infektioner hos små barn. Intressant metodologiskt för att skilja ut olika faktorer vadgäller sökmönstger och antibioitika förskrivning.

Framtidens läkemedel- Mässfall då LIFs representant blivit sjuk, Jan Håkansson gick 20 år tillbaka och såg då PPI SSRI Statiner. 10år tillbaka coxiber, kolinesterashämmar, glitazoner, ARB HIV Me-too Nu då Aaccomplia dras in

Kostnadsutv, FDA krav, Kritiskt tänkande tidskrifter.Transparens. Kris. Anpassat till patienten, S-former, relatioenn till industri. Jävsdeklarationer, andra kontaktvägar, Nya läkemedel, otillräcklig dokumentation, strukturerat införande

Pipeline,ersättning Waran, hjärt-kärl, vacciner, metabola syndrom, psykofarmaka, immunmodulerande, önskemål: demens, och andra neuroligiska sjd, antibiotika, folksjukdomar i världen

Vårdval- mässfall, regeringens utredare kom ej. Uppgivenhet, girighetens möjlighet. Trist utveckling.

Professorer-Anders Håkansson från Småland tidigare redaktör coh forskning, Bengt Mattsson Umeå numera Gbg humanismen, Birgitta Hovelius genusperspektivet redaktör läroboken, varit i Umeå, Kurt Svärdsudd rötter till Boden, epidemiologi.

 

/Peter Olsson, Jokkmokk

Kort intern rapport om Läkemedelskomittens utbildning

Länkar från bildspel kommer att ligga på LMKs hemsida så jag skriver bara ngr kommentarer
Jag missade informationen om Läkemedelsnotat i VAS, men det använder vi väl redan ibland.

Yngve Gustafsson från geriatriska kliniken Umeå- aldrig förr lyssnat till honom i levande livet.
Han är en entertainer men de tre timmarna blev lite ostrukturerade och en hel del upprepningar.
Håller med om mycket men inte allt.
Berättade om intressanta projekt om ortopedpatienter som togs om hand av rehab direkt med mycket bättre resultat och kortare vårdtid, men lades ned.
Varnar för kvalitetsindiaktorer från riktlinjer som sammantaget är livsfarliga för äldre, det blir polyfarmaci.
Vikten av teamarbete på sjukhem, geriatrisk utbildning också till allmänmedicinare.
Det optimala BT hos äldre hävdade YG med stöd i en stor studie var systoliskt 163!!
Han kritiserade HYVET studien för att ha ett för snävt urval, för få med hjärtkärlsjd vilket ger fel slutsats.
Orsaken till läkemedelsbiverkan: Felaktiga doser, olämpliga läkemedel och först i tredje hand interaktion.
Fallrisk
Demenspatienter är de som har störst nytta av styrketräning.
2050 prognos Europas befolkning medellivslängd 90 år!?
Betonade den negativa effekten av nattfasta för åldringar på särskilda boenden.
Slog för Geriatric Depression Scale GDS. 15 ja och nejfrågor – samtidigt framfördes att det inte är visat någon som helst positiv effekt av SSRI över 80 år, däremot allvarliga biverkningar.
Har en käpphäst att uvi hos äldre kvinnor ska behandlas (vilket ju ingen kan motsätta sig)- lite predikativt även ABU vände sig mot STRAMAs riktlinjer vilka jag tycker är bra. Här skulle man velat fråga om resistens, biverkningar osv. När prevalensen pos nitrit är 30-40 % på boendet…
Menar även att sömnapnen är orsak till stegrat BNP och underdiagnostiserat (vår väntetid till CPAP utredning 2 år och inte prioriteras sjukhemspat?).
Varnade för neuroleptika till äldre igen, effekten är tvärtemot den eftersträvade, ind är schizofreni.
Diuretika biverkningar på äldre är inte listade i FASS antikolinergika, sedering, förstoppning, hörselnedsättning, yrsel, interaktioner, hypomagnesemi-benkramper. Vanligaste läkemedlet.
NSAID ger njursvikt, SIADH-syndrom och interagerar gäller även ex Xalatan ögondroppar
Pläderar för mycket utredningar på äldre – ngn invände att då hamnar man på sjukhus(kön) och riskerar få många mediciner. YG menar att man inte ska behandla utan säker diagnos.
Har en tiopunktslösning på problemet den får ni läsa i länk.

Robert S drog en del från Consumer Reports, en amerikansk oberoende (vem betalar?) organisation somn ger råd till patienter.

Patrik Midlöv som disputerat på läkemedelsrevisoner för äldre, oftast på särskilt boende.(jag har hört tidigare så kort här)
Genomsnittet preparat är över tio, biverkningar vanliga redan vid 4-5 preparat
Var tveksam till EDOS, ska endast användas vid stabil medicinering, vid oförändrad medicinering över ett år stor risk för överbehandling!
Instruktiva patientfall.
Hade en lista för kom ihåg vid konfusion:
Kortison, Opoider, Neuroleptika, Förstämningsmediciner, Ulcus, Sömnmedel, Inkontinens Ortostatism Neurologi. Dvs man skulle tänka över läkemedel som orsak!

Robert berättade om FAS ut 2 som ligger länkad via externa länkar på LMKs hemsida.
Där finns en del om rebound av ex PPI och betablockerare.

Mest givande och nytt var väl att se och höra Yngve Gustavsson, hålla med och bli provocerad.

/Peter Olsson, Jokkmokk

ISBN9185567140
Jag hörde Åsa Nilsonne-professor i med psykolgi- i Sommarprogrammet. (Den enda andre läkaren jag kunde identifiera var Nils Simonsson-som alltid värd att lyssna till.)
Nilsonne gav i Sommarprogrammet en intressant beskrivning av det kognitiva distanserade sättet att se på sin egen hjärna som ett organ- jaha nu reagerar organet så, jaha. Lite torrt för min smak. Vart tar drifter, dolda intentioner, låsningar, blygsel och hävdelsebehov, moral och habegär vägen? Därför blev det spännande att läsa hennes bok Smärtbäraren.
Huvudpersonen är en kvinna som tar över driften av andra kvinnors kroppar, tar över smärtan.
Iden är inte fullständigt utförd, man kan ana terapeutens aggressioner och trötthet i den kognitiva kontexten, att hon skulle vilja handgripligen gå in i patientens medvetande och rätta upp den missskötta kroppen och på så sätt utplåna smärtan. Det väcker många frågor om gränserna för vår identitet och vad terapi egentligen går ut på. Huvudpersonen kan också ses som ett exempel på extrem kropps-empati. Hon var född tvilling och tog ibland på sig den skörare systerns bestraffningar i barndomen. Den parallella intrigen känns för kort ,enkel och okomplicerad.

/Peter Olsson, Jokkmokk

ISBN9100120847
Memoarer. Beskriver sådant som spelar roll för en hel del ställningstaganden i intellektuella frågor. Ställer frågan var denna oro kommer från och drivkraften att hela tiden skriva.
Skrifterna om den romantiske läkaren Hwasser och motsättningen till en mera naturvetenskaplig syn (som vi flera sparat från Ord o Bild) – tillkom under speciella omständigheter. Specialiseringen – och integration, har senare kommit att vara viktig.
Tiden på Sydsvenskan och resorna till östeuropa står annars för den yttre dramatiken i livsloppet förutom skilsmässan. Uppräkningen av doktorander speglar visserligen bredden i ämnena och olika personligheter men blir ngt ensartad då alla måste karakteriseras positivt. Många viktiga namn har passerat, en som jag läst avhandling av är Ekenstam om ”kroppens idehistoria”.
Den mäktiga trilogin (I skuggan av framtiden, Ett oändligt äventyr, Stenarna i själen) som vi tidigare nämnt i anmälningar är väl ändå det tyngsta i produktionen. Avslutningen söker sig fram mot de existentiella frågorna och materialistens syn på döden.

/Peter Olsson, Jokkmokk

ISBN 9170373736

Inledningen är som vilken roman som helst men efterhand smyger sig alltmera obehagliga mystiska drag in. Platsen är Domarö och man anar en stor författare. Jag vet inte va denna genre kallas men jag har lite svårt för det övernaturliga. (ngn bok av författaren har nyligen filmats).

/Peter Olsson, Jokkmokk

Omläsning av ett par tidigare romaner:
Nedstörtad ängel, ISBN 91-1-952401-3
En kortfattade stramt skriven roman(?) från 1991. Ett par parallella trådar om ondskan och människans gränser.

Hess ISBN 917297530X

Från En speciell experimentroman med många reflekterande stilgrepp som delvis gör den oläslig, som alltid flera parallella tankegångar som ömsesidigt befruktar varandra. Särskilt intressant är invävningen av Daniel Defoe, Robinson Crusoes författare.

/Peter Olsson, Jokkmokk

ISBN 9185567221
Den stora skurken i detektivromanen är en gammal snuskig omoralisk psykoanalytiker. Ekonomisk brottslighet i bistånd. Lite svårt har jag med konstruktionen av intrigen.

/Peter Olsson, Jokkmokk

ISBN 978-91-85913-93-0
Frame Analysis, Place Perceptions and the Politics of Natural Resources Management. Exploring a forest policy controversy in Sweden. SLU Doktors avhandling.
En invecklad konflikt om skogen utspelades i Jokkmokk 2003 med Green-peace-aktion i Pakkojåkko. En koalition fick många undertecknare till ett upprop (Forests Reserve for Survival). Företagarföreningen gick till motangrepp och många ångrade sig.
Det handlar om arbetstillfällen, skyddsvärda skogar, skogsbruk, renbetesland, ekoturism, jakt fiske och rekreation. Karin, biolog, som varit aktiv i miljörörelsen har analyserat denna snåriga konflikt.
Vi kan hoppas att det kommer en förkortad populärvetenskaplig svensk version?
Konflikten som analyseras är egentligen inte huvudsaken utan bara en tillämpning av den sociologiska neo-Durkheiminspirerade metoden för förståelsen av ”frames” tillsammans med begreppet ”place” perception liksom ”influence”, ”power” och ”outcome”. Det metodologiska avsnittet är utförligt speciellt vad gäller ”frames” (tolkningsram) och ”places”.
Vetenskapligt bör den således kunna användas på andra liknande kontroverser kring naturresurser. Att bedöma det övergår mitt förstånd men disputationen gick visst bra.
I referenslistan finns en finsk avhandling med liknande ämnesval också från 2008.
Karin har genomfört trettioen tematiska intervjuer med inblandade analyseras och vad som skiljer och vad som faktiskt lite förvånande förenar faller ut av analysen. Fem eller egentligen sex olika ”frames” urskiljes med olika ”place perceptions”. The Government Commission får hård kritik och utfallet redovisas. Underliggande finns kanske en ouppnåelig vision, om alla talade med varandra skulle konflikten undvikas? Men det ser bort från de ekonomiska reella intressemotsättningarna!
Steinar Kvale är en viktig referens vad gäller intervjuerna. Honom känner många igen som gjort försök med kvalitativa intervjuer inom medicinen.
Emile Durkheim (1858-19179 var en tidig fransk sociolog och pedagog som bl a skrivit om självmordet, arbetsdelning och mycket mera.
Då jag nyligen läst ”Pillret” kan jag inte undgå jämföreslen med den ”journalistiska” metoden- vad hade resultatet blivit med en sådan genomgång? Jag tänker på min egen ”frame” (ideologi, tankemönster, ram för åsikter) om skogen som mera ett nödvändigt andligt rum för rekreation och återhämtning efter lång jourbundenhet. Den är egentligen ganska romantisk i sin natursyn, helt orealistiskt att se skog som en åker som skördas var femtionde år. Den grundas på ”place” (inte bara geografisk) mytisk tänkande om barndomens utflyktsmål med myrstack och bärplockning. Just den småländska skogen är för lång til skövlad av de kraftiga stormarna.
Tvärvetenskap är alltid intressant och metoden vore intressant att tillämpa inom medicinen där ”platsen” ”kroppen” är arena för lika motsatta föreställningar och intressen. Jag menar då inte bara de ”kultursjukdomar” maken Markus intresserat sig för. Metoden vore intressant att tillämpa på våra reaktioner på Myndigheternas Riktlinjer och Guidelines för ex: Blodtryck, Kolesterol, Diabetes.
I en ganska komplicerad figur (s 127, se nedan) kan jag för egen del se hur jag resonerar. När det gäller Blodtryck accepterar jag till viss del Riktlinjerna (men ser problem när man försöker få hela befolkningen sjukförklarad)
Nått för sjukvården?
Kolesterolhypotesen har jag alltid tvivlat på och rycker att Uffe Ravnskov påvisat så många anomalier. Till och med förespråkarna verkar vilja lämna analysen för andra! Diabetes som varit ett fördjupningsämne visar mig hur ovetenskapliga vetenskapsmännen är helt styrda av ekonomiska intressen utan hänsyn till patienterna. För dessa olika tillstånd skulle min ”thought style” placeras väldigt olika. För blodtryck kanske moderate hierarchy, för lipider en hel del apati, jag måste ju verka inom skolmedicinen. För Diabetes kanske egalitarian. I teorin är det lättare att röra sig diagonalt än horisontellt vertikalt, den som är mera intresserad får läsa avhandlingen! Med denna utvikning ville jag bara visa på vilka tankar man kan få av att läsa om metoder som inte ligger så direkt nära de biomedicinska.

/Peter Olsson, Jokkmokk

« Äldre inlägg