Ernest Dimnet: Konsten att tänka

Översättning av Alf Ahlberg. Första svenska upplagan 1929. Natur och Kultur 1965. Jag har ärvt denna fantastiska lilla bok efter en bortgången anhörig. I blyerts finns små noteringar i marginalen, ibland ett frågetecken, utropstecken eller en kort kommentar. Det ger en särskild intensitet till läsningen.
Författaren är en fransk abbe. En del är tidstypiskt och socialt bestämt i sina detaljer men som helhet är boken en pärla med många uppfodrande tänkvärdheter. Efter reflektioner om hur tänkandet går till tas olika hinder upp. Antalet distraktioner har nog inte minskat. (I vårt arbete är datorernas ständiga presentationer av listor med exv upprepade signeringar inte ett stöd för tänkande).
Författaren menar att vi är ansvariga för att använda vår tid till något väsentligt, den ska inte slösas bort på distraktioner. Vi bör vägra läsa dåliga tidskrifter och böcker. Framförallt ska vi tänka själva och fritt. Argumenterar starkt emot maner och förenklingar. Ett intressant stilgrepp är där författaren efter en lång genomgång tar tillbaka det han skrivit i föregående avsnitt, han menar självkritiskt att han inte lyckats presentera sin tankegång; det finns inga genvägar. Några metoder för fokusering eller koncentration rekommenderas.
Hans spetsiga penna kan exemplifieras med:” Har läst arbeten av medicinska eller arkeologiska experter som framförallt var experter på konsten att säga ja och nej i en och samma mening.” (S170).
(Lars Werkö ifrågasatte i en artikel i Läkartidningen nr 23 2008 om läkarna förlorat förmågan att tänka.)

/Peter Olsson, Jokkmokk