2005 – September

el kvtidskr sept 2005

AllmänMedicin
Norrbotten

Elektronisk kvartalstidskrift press stopp 1/12, 1/2, 1/5, 1/9,

Länkas på studierektorernas hemsida och distriktsläkarportalen en gång i kvartalet.

Beställ och avbeställ att få tidskriften sänd per mail: peter.olsson@nll.se

Även tips och textbidrag (helst i Word, även bilder) till Peter

Risk i allmänmedicin
Det finns en tilltagande spricka i allmänmedicinen som tränger in i mötet med patienten.
Å ena sidan att upplever vi en kritik mot en riskepidemi som hotar att fullständigt ta över vår verksamhet. Johan Sigurdsen höll ju en bejublad föreläsning på ett SFAM-möte i Norrbotten. I juninumret av Scandinavian Journal of Primary HC utvecklar man kritiken i en ledare.
Å andra sidan hävdas att vi enligt evidensbaserade studier på enskilda riskfaktorer/sjukdomar ska agera gentemot den friska delen av befolkningen för att förebygga folksjudkomar. Exempel som nämns mild prehypertoni, lipider, osteoporos, minnesstörning, olika former av cancer. Så gott som alla individer över en viss ålder hamnar i risk. Ofta spelar läkemedelsindustri en avgörande roll.
Jag som arbetar i praktiken instämmer i mycket av kritiken. Även om det finns gammal hederlig försvarbar prevention När jag ser på vår vårdcentrals förskrivning, konsultationer, användning av laboratorieanalyser etc kan jag se att t ex hyperlipidemi och dess behandling och uppföljning är en av våra största produkter. Alltfler ex tumörmarkörer introduceras osv
Inför patienten måste jag ju ändå hålla mig till de rekommendationer som kommer ur samlade HSAN-utslag, rekommendationer från Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och de ifrågasatta Läkemedelskomitteerna. När vi allmänmedicinare någon gång är företrädda blir det oftast någon med specialintresse av just den riskfaktorn och helheten blir ändå inte beaktad.
Från USA rapporteras att man där inte vågar låta utbildningsläkare utföra egentliga arbetsuppgifter självständigt förrän de är färdiga specialister. Riskfaktorer noterade i journalen som inte är fullt åtgärdade enligt riktlinjer leder till juridiska problem. Hos oss kan även Patientnämnder agera. Frågan är hur mycket man kan avvika från guidelines och ändå vara kvar i arbetet inom svensk primärvård?
En möjlig lösning är att lära sig den kritiska sättet att presentera risker och möjliga iatrogena skador av medicinering. Många patienter avstår då, men anhöriga, annan personal och media etc kan göra att man återkommer och det blir otroligt omständligt.
För att undvika problem måste vi alltmera dokumentera tolkning och information och detta sväller till orimliga proportioner. Speciellt att dokumentera beslut att avstå från vidare utredning och behandling. Detta är en delförklaring till varför jag idag inte har mer än hälften så många patienter som när jag började som allmänmedicinare.
Den andra lösningen; att vi skulle bli betydligt fler allmänmedicinare är orealistisk, hur väl Sjönell än argumenterar.
För läkaren innebär risken idag mera den ursprungliga betydelsen av ordet. Det gäller den egna ekonomiska investeringen.
Hur denna kontrovers hanteras av våra företrädare blir avgörande för hur mitt arbete kommer att se ut de närmaste femton åren. /Peter

Waranmottagning på Björknäs Vårdcentral:
Vi upplevde att Waranordinationerna tog mycket läkartid, att de ibland
var osäkra och att systemet kändes lösligt och otillfredsställande.
Sköterskorna tillbringade mycket tid med att ”jaga doktorer”, läkarna
fick snabba ställningstaganden mitt i mottagningen.
Vi skapade istället ett system med standardiserade Waranordinationer,
där en sköterska ansvarar för hela processen, utom i de fall INR ligger
utanför givet intervall. Läkarens roll är att besluta om insättande,
samt inom vilka intervall INR får variera. Läkaren omprövar också
behandlingen årligen, i form av en Waranrond. Hela programmet finns att
läsa på vår externa hemsida, länk längst ner i högerspalt.
Jag och vår AWS (Ansvariga WaranSköterska) deltar nu i en
landstingsövergripande grupp som tar fram en kravspecifikation för ett
AK-program gemensamt för hela Norrbotten. Det finns några olika
varianter på marknaden. Min förhoppning är att det ska gå att få det som
ett ”insticksprogram” på MOMen för de som har Waran eller annan
AK-behandling som behöver monitoreras. Ett sådant program ska lösa många
av de säkerhets- och kommunikationsproblem som finns idag, och leda till
en smidigare hantering av en ganska dyr och komplicerad, och farlig,
behandling./Kalle Westborg

Nätdoktor:
Under förra året provade vi att ha en ”Fråga Doktorn”-spalt på
landstingets hemsida. Den utformades av Mikael Bellander och Gunilla
Olsson (informatör i primärvården). Jag och Stefan Wallmark stod för
huvuddelen av besvarandet.
Det kom in 1-10 frågor per vecka, kanske fyra i snitt. Mitt intryck,
utan statistik, är att det var den sedvanliga 2:1-fördelningen av
frågande (dubbelt så många kvinnor som män, alltså).
Många frågor gällde genitaliasfären, för såväl kvinnor som män. Även en
del psykiatri. En hel del hade ”second opinion-karaktär”, alltså en
symtombeskrivning, en beskrivning av den givna eller planerade vården
och så önskan om ett utlåtande.
Vi gick in i besvarandet med ambitionen att vara ganska kortfattade,
ungefär som om frågan hade besvarats inom ramen för den vanliga
mottagningen.
För min del har rollen inte känts betungande. Några frågor har fått
avläggare. En fråga ledde till en personlig mailväxling och att jag
förmedlade kontakt med en kollega. En annan fråga föranledde kontakt med
en kollega i Göteborg, och en uppfriskande maildiskussion om
diagnossättandet av ryggvärk. Ytterligare en annan ledde till en lite
mer irriterad mailväxling med en psykiater, om inställningen till
SSRI-behandling.
Primärvården beslöt att lägga ner spalten efter försöksperioden, delvis
därför att vi som höll på med den ville ha betalt för jobbet…/Kalle Westborg

Jag vet inte vad ?bench mark? är för något. Att uttrycket är modernt inom ledarskapsutbildningar har jag dock klart för mig. Varenda (nåja, nästan varenda) kollega som varit på kurs i ledarskap kommer hem och svänger sig med en ny uppsättning termer. Förra året var det ?bench mark?, i år är det styrkort. Kvalitetssäkring, ?management by walking around? och processtyrning är andra begrepp som kommit och gått under mina år i sjukvården. Och hur ofta talas inte om den så viktiga coachningen som är den moderna verksamhetschefens främsta uppgift.

Benägenheten att låna begrepp som skall få oss att associera till idrottsvärlden är för övrigt tankeväckande, ibland på ett sätt som kanske inte är avsett. Jag har mött framstående sjukvårdsadministratörer vars samlade sjukvårdserfarenhet varit att ledsaga en åldrig anförvant på ett läkarbesök. Att hålla reda på pengar, lagar och avtal går säkert bra utan sjukvårdserfarenhet, men i vilket hockeylag platsar man som lagledare efter att ha sett en halv match på TV en gång?

Första gången jag var på en chefskurs (ledarskapskurser blev ett begrepp först under 1990-talet) var för ungefär 25 år sedan. Då var modeordet för dagen omorganisation. Alla deltagare fick i hemläxa att till nästa gång vi skulle träffas presentera ett förslag till hur den egna verksamheten skulle omorganiseras. Några år senare gav konsulten som ledde kursen ut en kritisk bok som hette ?Omorganisation som mode?. Mitt starkaste minne från kursen är dock en äldre kollega som i bastun när första dagens möten var avslutade förklarade, att han för sin del såg hela den föreställning vi deltagit i som en variant av kejsarens nya kläder. Själv ryste jag av obehag när jag hörde denna grova hädelse.

Kvalitetssäkring kom sedan. Allt skulle kvalitetssäkras. Jag och några andra chefer i primärvården blev bjudna av landstinget på en resa till Danmark där vi bland annat fick göra ett studiebesök på en limfabrik berömd för sitt förnämliga kvalitetssäkringsprogram. Att koka klister och att hjälpa sjuka människor är nu inte riktigt samma sak, men det var i och för sig en trevlig resa med god mat och dryck och en karismatisk konsult att lyssna på. Själva kvalitetssäkringen visade sig bestå av en oherrans massa pärmar med specifikationer av hur klister skulle kokas så att det blev likadant varje gång man gjorde det. Jag är fortfarande imponerad av den danska klisterfabriken. Svårigheten i min verksamhet är att alla mina patienter är olika individer så jag kan inte göra exakt likadant från gång till gång. Jag kanske borde ha en kvalitetspärm för varje patient och en pärm för varje diagnos som dyker upp på vårdcentralen.

I år är det visst styrkort som gäller. Det låter industriellt och fint och så där lagom obegripligt. Jag vet inte om dom här styrkorten har något gemensamt med de handskrivna journalkort min äldre släkting som var provinsialläkare på den västerbottniska landsbygden använde för ungefär 50 år sedan. Han hade nog aldrig stött på vare sig kvalitetssäkring, ?bench marking? eller styrkort i sin verksamhet men underligt nog klarade han av att sköta patienterna i sitt distrikt i alla fall. Märkligt.

Hur som helst, jag överlevde förra året utan att tvingas avslöja att jag inte vet vad ?bench mark? betyder. Kanske klarar jag innevarande säsong utan styrkort, vem vet? Nästa år kommer med all säkerhet ett nytt begrepp att lanseras, kanske blir det då dags för ledarskap med sunt förnuft? På engelska skulle det kunna kallas ?management by practising common sense?. /Björn Olsson krönika från Dagens Medicin.

Nordic congress of General Practice, 16-18 June 2005, Stockholm

Tor 16/6
Viviann Stenman introducerade om Sami, Indigenous Minority in Nordic Countries. Den egna VC:ens ST-kollega fick man förstås inte missa. Väl lyckad presentation kan man säga. Gick tyvärr inte på förmiddagens kanske mest intressanta symposion om ?Urbanisation and Mental Illness? där man bl a diskuterade konceptet ?social capital? och brist på denna som sjukdomsalstrande faktor. Social kapital som ?interpersonal trust between citizens, group membership that facilitates collective action and cooperation for mutual benefit.? (Undrar i det sammanhanget om det inte finns ett samband mellan Sverige som kollektivistiskt och kulturellt mycket sammanhållet samhälle och det faktum man här har en av värdens längst levande och friskaste befolkningar (visserligen sjukskriven in i helvete men ändå…)
I symposiet om ?our stomach ? the road to health? hann jag istället med Henrik Sjöwalls warning för de kommande motilitetsstimulerare som förmentlig bot mot folksjukdomen ?dyspepsi?. ?Be conservative, be paranoid! Don?t prescribe them when they come, they will kill the public healthcaresystem!? – för de kommer att vara dyra och läkemedelsindustrin är mästare på att sälja.
Missade i samma symposium den föregående presentationen om B12-deficiency som i katalogens sammanfattning lät intressant. Sambanden mellan B12 och Folat verkar vara komplexare än vad vi tror. Samma frågetecken verkade sväva över ämnet som skulle skalas ur senare på eftermiddagen: Vad är det egentligen vi håller på med??

Valet var väldigt svårt mellan minisymposia/workshops om
- CMI, continuous medical education i norden,
- ?Health and Language?, ett konstnärligt/filosofiskt närmande till hälsa (Meta Wiborgh, Fredrik Svenaeus. Senare skrev sin avhandling om ?The Hermeneutics of Medicine and the Phenomenology of Health: Steps towards a Philosophy of Medical Practice?, som blev som bok på svenska ?Sjukdomens mening?),
- dyspepsi (fortsättning från ovan)
- Pain as language (Monica Lövfander, Johan Hambaeus)
- Patientcentrering, men den är ju out sedan förra ledaren i Scand J Prim Health Care, där det äntligen förespråkades dialogcentrering istället (vilket undertecknad tyckt sedan länge),
- How to tackle the risk epidemic, där Göran Sjönell, Johann Sigurdssson och Irene Hetlevik borgade för ett känt men ikkedestomindre viktigt budskap som man inte kan höra ofta nog.
Som innerst inne konservativ valde jag förstås det kända (riskepidemin) före det okända (konst och hälsa) och ångrade mig denna gång inte.

Johan Brodersen, Köpenhamn, visade den minimala vinsten gravida drar av screening för Down Syndrom mot den stora osäkerheten den orsakar, den helt normala graviditeten blivit en ?riskdiagnos?. Samma sak med screening för cervixcancer. Cellförändringar är ett continuum mellan normalt och invasiv cancer. Alla kvinnor blir osäkra. Screening gör friska kvinnor mer otrygga än trygga.
Johan Sigursson, Reykjavik visade än en gång den groteska ?riskepidemin? som pågår, att ingen är frisk längre om man använder gällande riktlinjer som mått. ?Like madness going on?. Citerar Polonius i Shakespeares Hamlet:?Though this be madness, yet there is a method in it.? Härligt!
Irene Hetlevik, Trondheim, associate professor i allmänmedicin självkritiskt om hur hon i början av sin allmänläkarkarriär kände yrkesstolthet när hon tog många prover på friska patienter och hur hon fick dem att bli tacksamma för det fina ?omhändertagande? när hon förklarade avvikande provsvar för dem ?in the most humane way?. Fast, de var ju friska…
Hon drar en kort historik om blodtrycksbehandlingen, att den började för 50 år sedan med behandling av malign hypertoni, ett ofta letat tillstånd, men som idag har utvecklats till att sjukförklara/riskbehäfta större delen av den friska befolkningen. Hon hänvisar till Iona Heaths artikel sist i BMJ (?Who needs health care?the well or the sick??) och till editorial i senaste Scand J Prim Healthcare (?Individually based preventive medical recommendations ? are they sustainable and responsible??).
Specialistmedicinen ser inte problemen med riskinflationen för de ser bara sin lilla facett medan allmänmedicinen ser vansinnet (mina ord) i sin helhet.
Hon ser i diabetes mellitus ?behandlingen? en tydlig analogi till blodtrycksbehandlingen. Diabetesmålvärden ännu värre än blodtrycksmålvärden. Menar att metabola kontrollen enligt UKPDS är helt utan betydelse för prognosen.
Menar att Mammografi har under sträcket troligen negativa konsekvenser för normalbefolkningen, leder bara till fler efterundersökningar för falskpositiva resultat, fler läkarbesök, skapar ångest, oro hos utsatta kvinnor helt i onödan.

Jan Håkansson fortsatte under andra halvan och körde SCORE i lätt modifierad upplaga, riskbedömingsprogram framtagen av europeiska cardiologföreningen där också alla friska blir till sjuka beroende på sitt blodtryck, kolesterolvärdet osv. JH menade vidare att det finns mycket lite evidens för minskningen av målvärden i Diabetes mellitus typ II , (HbA1c 6,5 -> 5,0, 130/20 -> 120/70 (nephropathi), kol 5->4,5 osv).
Lotte Hvas, GP, Danmark visade osteoporosreklam i norden och reflekterade över motsatserna mellan bilderna som reklamen försöker att förmedla och verkligheten (ynklig, i riskzonen att smulas sönder inbördes med sina osteoporotiska ben mot den självständiga, trygga, allra oftast friska nordiska kvinnan).
En av de mest intressanta presentationerna gav Peder Halvorsen, Distriktsläkare i Alta, tillika doktorand vid Universitetet i Odense. Han studerade bedömningen som patienter gör när de får presenterad en medikaments effektivitet i NNT respektive tidsfördröjningen med vilken en händelse (?adverse event?) inträffar. Hade som exempel 4S-studien med NNT 13 för Simvastatin och hjärtinfarkt.
Säger man till patienten att 13 Patienter måste ta tabletten i 5 år för att förhindra hjärtinfarkten hos en av dem bestämmer sig de flesta för att ta tabletten ändå. Säger man istället att hjärtinfarkten genomsnittligen blir fördröjd med 2 månader om man tar tabl i 5 år blir bedömningen en helt annan (inte bara för patienten skulle jag tro??). Motsvarigheten för profylaktisk osteoporosbehandling bli 16 dagars genomsnittlig fördröjning av höftfrakturen efter 5 års behandling?! Värden tar man fram genom att beräkna ytan mellan behandlings- och placebo-kurvan. Man vart faktsikt lite häpen. Han föreslår ?yt-måttet? som standard för bedömingen av en medicins effektivet. Titta på hans presentation på http://www.allmanmedicin.nu/congress/congress_pdf/MIO2%20%20Peder%20A%20Halvorsen.ppt

Fre 17/6
Vart lite av ett problem, för man återigen inte kunde bestämma sig vart att gå, men denna gång för att inget verkade så riktigt spännade.
- Primary Care of the elderly i nordisk jämförelse
- Sjukskrivningar in the Nordic countries
- Island medicine ? rural medicine surrounded by water
- Physical activity in a Swedish healthcare setting?
Nå, det fick bli lite turism till öarna, Pitcairn – heard about it? Inte jag heller, pytte Nya Seelandsk ö mitt i södra Pacific, lite trevliga anekdoter osv, sedan lite grekisk primärvård på Kreta och det övriga ägeiska havets örike, samt live as a doctor på ruggiga Svalbard (40 skoterolyckor per år på en befolkning på 1900 – de kan fan inte köra skoter!), befolkningen är frisk, inga gamla, inga droger – mycket att göra finns det inte förutom lite traumatologi med direktuppkoppling till Tromsö.
Mellan alla öar hade smygit in sig en mycket matnyttig presentation (åtminstone för oss i Jokkmokk) ändå, Tore Geir, Norge, berättade om rimlig lab-utrustning för glesbygdsvårdcentraler. Att börja med ett stort lab (kemi, cellräknare) innebär dels höga krav från myndigheter och dels orimliga kostnader. Bra att höra för mig som lite avundsjuk sneglar på de välutrustade vårdcentralslabben i östra Norrbotten (Pajala, Övertorneå)?
Valet och kvalet fortsatte sedan mellan
- Samarbete med distriktssköterskan (det är klart vi måste)
- without pain untill death
- Find och styrk din patients stärke sider (på danska, fast de hävdade det var ?skandinaviska?)
- How to get published in Scand J Prim healthcare (behöver jag turligt nog inte)
och annat svårsmält.
Gick på medicines, health and environment där Arne Melander körde relativ och absolut riskreduktion, NNT, osv, samt Åke Wennmalm, Stockholms läns landsting, om miljönedsmutsningen genom nedspolade mediciner inom Stockholms vattenupptagningsområde.
I actual trends in diabetescare berättade Lena Insulander, diabetessköteska på Karolinska, att diabetessköterskor visst behövs för ?patient education? osv. och att de håller sig mer till riktlinjerna än läkarna. Om nu det är någonting att skylta med?
Alexandre Wajngot, också karolinska diabetesforskare gav en sammanfattning av aktuell behandlingsarsenal för Diabetes mellitus. Inte så mycket nytt förstås men tål att höras då och då. En av de få meningsfulla indikationer för Glitazoner han nämnde var som alternativbehandling till yrkeschaufförer som vill slippa insulin så länge som möjlig.

Går in på http://www.allmanmedicin.nu/congress/ ?scientific progamme?, där hittar ni alla sammanfattningar, powerpointpresentationer osv som gavs på kongressen.

Undertecknad
Markus Beland
Jokkmokk

Nationella handlingsplanen

i Norrbottens läns landsting ? vad har hänt i primärvården?

I Norrbottens läns landstings rapport till Socialstyrelsen om den lokala handlingsplanen berättar man om de satsningar på primärvården som gjorts. Vårdcentralerna har utrustats med telefonkösystem och fler ST-läkare har rekryterats. Rapporten förbigår helt den nationella handlingsplanens intentioner angående befolkningens rätt till val av namngiven specialistkompetent allmänläkare och målet med en allmänläkare på 1500 invånare.
NLL har utarbetade 2003-2004 en primärvårdsmodell som nu gäller från 2005. Också i denna har vi svårt att se den nationella handlingsplanens intentioner.
Vi vill kommentera följande:
IPatientens perspektiv
I Norrbottensmodellen står att:
?Patienten skall ha ett fritt val av vårdcentral som det står i landstingsstyrelsens verksamhetsplan men fortfarande vilar ett geografiskt områdesansvar på vårdcentralen. Att sedan gå vidare inom vårdcentralen med att lista patienterna på respektive team eller läkare blir en intern fråga för varje arbetsplats.?
Patientens rätt att välja namngiven specialist i allmänmedicin har tolkats mycket olika på de enskilda vårdcentralerna och denna rätt har inte förts fram från ledningen. En arbetsgrupp kring detta tillsattes 2004. Denna har inte träffats sedan januari -05 och inte heller kommit fram till något resultat, således har detta knappast varit prioriterat. I Vårdbarometern har bara 40 % av norrbottningarna en egen läkare jämfört med riksgenomsnittet 53%.

Läkarbemanningen
SFAM-Norrbotten har de tre senaste åren genomfört en enkät angående hur många norrbottningar som har möjlighet att välja en egen läkare som är specialist i allmänmedicin. Vi har tillfrågat alla vårdcentralschefer hur många specialistkompetenta distriktsläkare som är fast anställda, omräknat till heltid. De mått vi har tagit fram baseras på 1 dl/1500 invånare utom för vårdcentraler i glesbygd med observationsplatser där utgångspunkten varit 1 dl/1100 invånare.
2002 saknade 102.100 invånare tillgång till egen läkare med ovanstående bemanningsnivå, 2003 var denna siffra 100.500 och 2004 92.000 av Norrbottens 253.000 invånare. (Andelen varierar från 19% av befolkningen i Piteå till 77% av befolkningen i Gällivare.)
Således en förbättring, även om det från Kiruna 2004 av misstag även redovisades vikarier. Det är också positivt att många ST-läkare har anställts de senaste åren.
Dessa ST-läkare räcker dock precis till för att fylla aktuella vakanser. Sedan senaste inventering har flera kollegor med lång erfarenhet slutat sitt arbete i länet. Medelåldern är hög och vi måste räkna med pensionsavgångar, sjukdom och flyttning.
Sammanfattingsvis är många av oss besvikna på att vårt landsting inte varit mer aktivt för att förverkliga den nationella handlingsplanens intentioner. Vi har förståelse för att sådant inte kan ske på en gång ? men inte att man förbigår detta med tystnad.
Vi föreslår att Norrbottens läns landsting omgående tar fram en bemanningsplan som utgår från ett avgränsat uppdrag samt utformar riktlinjer för hur patientens rätt till allmänläkare som har tid med dem ska tillgodoses.

För styrelsen i SFAM-Norrbotten

Anna-Karin Fahlén
ordförande

Mitt-i-ST ? varför och hur?

I Sverige har vi ingen kontakt med universitetet när vi väl lämnar vår grundutbildning. AT-skrivning och godkända placeringar avgör när vi får vår legitimation. Verksamhetschef, handledare och studierektor avgör när vi får våra specialistbevis efter 60 månaders tjänstgöring. Detta i kontrast till många andra länder där specialisttjänstgöringen avslutas med examen och fest.
SFAM har sedan mer än 10 år tillbaka arrangerat en frivillig examen för specialister i allmänmedicin. Ungefär 10% av våra ST-läkare avslutar sin tjänstgöring med denna. På SFAM-s årsmöte diskuteras examensskrivningen, examensarbeten presenteras och alla firar de nyblivna kollegorna.
Men – som examinator kan det kännas lite sent att komma in i bilden först när ST-tjänstgöringen är helt klar. Många ST-läkare har uttryckt att detta också skulle ha behövts i ett tidigare skede.
Vid Mitt-i-ST gör ST-läkaren en skriftlig presentation av sig själv, hittillsvarande tjänstgöring och handledning, även en s k självvärdering. Detta skickas till examinator som då kan förbereda sig. Därefter kommer examinatorn till vårdcentralen och följer ST-läkaren en hel dag. Dagen innehåller alltid medsittning, samtal med handledare och sammanfattning, tillval är videoinspelade konsultationer, projektarbete samt samtal med verksamhetschef och/eller studierektor.
Mitt-i-ST ska vara ett stöd för ST-läkarens fortsatta planering. Den ska också stimulera handledare, studierektor och verksamhetschef till fortsatt engagemang. ST-läkaren äger själv värderingsdag och resultatet.
Att vara examinator är ett spännande uppdrag. Jag får en bred inblick i en kollegas vardag och tänkesätt vilket är berikande. Och förhoppningsvis kan min erfarenhet ge ST-läkaren nya infallsvinklar och en bredare bas att stå på i den fortsatta yrkesutvecklingen./Anna-Karin Fahlen

Äntligen en ST-grupp i Malmfälten.

ST-möte Malmfälten 30-31/5 2005
Nästa möte Katja och Agata ansvariga v 48 Gällivare, Dundret?

Närvarande: Kiruna: Ben och Mats, Cecilia (frånvarande Johanna).Pajala: Tina, Jokkmokk Vivian, Peter. Forsen: Mikael, Dorota, Michal. Malmberget: Agata, Katja, Rafal, Maciej.

Äntligen en grupp för utbyte av erfarenheter och åsikter! Övernattning på Patienthotellet fungerade bra.
Programmet, Mikael hade organiserat:
Moskojärvi, Länkarna. Intressant och en viktig samarbetspartner.
Flyktinghälsan ? möte med sjuksköterska och spännande skillnaden gentemot handläggaren på Migrationsverket.
Målbeskrivningen i allmänmedicin. Den gamla och den nya på väg. Viktigt att som ST-läk och handledare att försöka följa processen. Den speglas i dokument som läggs ut på SFAMs hemsida. De första två delarna är nästan ?klara? men den sista mera specificerade delen återstår.
Kurser, IPULS, Kursdoktorn
Mitt-i-ST Vivian berättade om processen, Mikael ska snart genomföra.
Portfölj ? Mikael visade personligt exempel på ?veckobok? och specifikation vad som utförts på med klin.
Alla ST bör samla (antingen lösa blad eller i dator) sina kurser, möten och tjänstgöringar.
Även ?Tid för studier? bör kortfattat noteras, ex Har läst den eller den tidskriften, det kapitlet i LB, den läroboken. För övrigt är det något även specialister borde träna för att vara förberedda på att redovisa sin fortbildning för recertifiering.
ST-planering. Ett minimum är att varje ST-läkare kan presentera sin tidsplan för sin utbildning, när olika kompletterande tjänstgöringar och auskultationer är tänkta. Preliminär och kan revideras. Även kurser bör ingå.
Exempel på ST-kontrakt har Katja W. Ett allmänt dokument om vad som ingår finns på studierektorhemsidan.
Planen skickas till studierektor per post eller mail.

Målbeskrivningen
Noteringar studierektorsmötet i Vik, Österlen Skåne 19-20/5 2005

Österlen i sen försommar, äppelträden skulle just slå ut i blom. 50 studierektorer deltog. Vi besteg Stenshuvud.
Kraven för specialistexamen ska vara en generelll kompetens, en nationell rikslikare.
Det är lämpligt att göra sin utbildningsplan först efter 6-8 mån tjänsgöring i allmänmedicin.
Planen kan sedan kontinuerligt avstämmas och justeras.
Mitt i ST ska omfatta även utländska läkare, den externa värderingen lika viktig för ex polska läkare.
Sist i ST är examen och förbereds genom dokumentation efterhand och specificerade planer. En hel del som ingått i examen arbetas nu in i utbildningsplanen.
Tendensen är allt mera sammanhängande tjänstgöring på Vårdcentral ofta mer än 3 av 5 år.
Det puffades för auskultation även på andra Vårdcentraler för att få lite mera bredd.
Portföljen viktig dokumentation, planen kan innehålla en kolumn med kommentar om genomförd eller planerad.
Att kortfattat dokumentera sin utbildning, möten, studier kan bli viktigt även för specialister vid ev recertifiering.
Värdering av konsultationen sker mera i forma av medsittning än med video.
Gruppen som arbetat med den tredje ?Speciella delen? hamnade i problem. Dels saknade man en del allmänna aspekter i de två första delarna, dels tyckte man att en lista av typ planeringsstöd som alltför kortfattad och intetsägande. Något textförslag kunde inte presenteras.
Kompetensvärdering är svårt men viktigt vid en självstyrd och resultatorienterad utbildning.
Projektarbete 5 poäng kommer att ingå i nya målbeskrivning. Hur ska vi stödja detta i Norrbotten? Viktigt med ett forum där projekten kan publiceras t ex Allmänmedicin Norrbotten.
Lokal värdering av Vårdcentralens utbildningsklimat och möjligheter. Lokal SPUR i Norrbotten? Förutsättning att ev utbildningsläkare kan styras från de som inte kan prestera en minimi-nivå. ST-läkaren är den som beskriver upplägget. Inspektionen initierar en förändring till högre utbildningskvalitet. Handledningstimma och möjlighet för studier etc värderas.
Claes Tollin från Socialstyrelsen berättade att 1700/år legitimeras och endast hälften av dessa svensk utbildning. Arbetgivaren avgör språkkunskap och behov av kurser. Högskoleverket planeras ta över AT.
Monica Lind är vår representant i www.euract.org
Peter

Vad ska bort?
Ni känner väl till den populära frågeleken där man blandat in en katt bland hermelinerna:

Till nästa nummer av vår tidskrift inbjuder vi till att samla floskler ur vardagen till ett sk ?Floskel-Bingo?

Gnäll på VAS (2)
Kom gärna med klagomål på vårt eviga datorspel där man aldrig vinner:
Signering
Som medicinsk ledningsansvarig tvingas jag öppna hela vårdcentralens osignerade dokument för att ha koll på att det inte inkommit viktiga svar till kolleger som är lediga eller vikarier som slutat. Problemet med VAS är att då måste jag vänta tills datorn öppnar även vanliga journaldiktat. Det har tagit mellan 4 och 8 minuter bara att öppna modulen. Självklart borde man kunna titta på enbart kem-lab, Inkommande Remisser , Remissvar etc
I flera andra system ligger journalanteckningar för sig utan att störa.
Dessutom kunde många extra klick sparas om man vid signering direkt kom till nästa doument../Peter
Citat av vår kollega Bo ?Det kallas för utveckling men är i själva verket inveckling?

Kurser Möten för allmänmedicinare:
Skicka in planer på kurser och möten så vi kan få ett bra kalendarium
(och glöm inte rapportera kort från genomförda kurser)
28-29 september Handledarekurs i Överkalix

11-12 oktober ST-seminarium. Personligt ledarskap. Överkalix

15 november Läkemedeldag Läkemedelskommitten, Robert Svartholm

23-25 november preliminärt Laborera rätt och lagom, Tryding, Sunderby folkhögskola

25 november Vardagsetik, Luleå
Vård på lika villkor är det samma sak som lika vård till alla? Hur gör vi i vardagen? Seminarium under ledning av Niels Lynoe, ordförande i Svenska, Läkaresällskapets Etiska Kommitté.
Vänder sig till läkare i primärvården och på sjukhusen i Norrbotten

Mindfulness och kognitivt förhållningssätt
Det är en 7 dagars kurs och det är viktigt att man avsätter alla dagarna
man kan inte komma och gå

Dag 1-3 14 -16 dec
Dag 4-5 26-27 jan 2006
Dag 6-7 23-24 feb 2006

Handledarutbildning i Norra regionen – anm senast 15/8

7-8 sep, 12-13 okt, 2 nov. Sundsvall.

Redaktör: peter olsson

Ansvarig för sidan: peter olsson
Senast ändrad: 2005-09-01 07:56