el kvtidskr maj 2005
AllmänMedicin
Norrbotten
Elektronisk kvartalstidskrift press stopp 1/2, 1/5, 1/9, 1/12
Länkas på studierektorernas hemsida och distriktsläkarportalen en gång i kvartalet.
Beställ och avbeställ att få tidskriften sänd per mail: peter.olsson@nll.se
Även tips och textbidrag (helst i Word, även bilder) till
Det behövs ett forum för allmänmedicin i Norrbotten. En mötesplats för stimulerande tankeutbyte och överblick. För att det ska lyckas måste många bidra med små rapporter och inlägg. I detta första nr försöker vi visa hur det kan bli.
Om tekniken fungerar så ska kanske några gamla nummer från 1990-1996 kunna scannas och länkas. Då hade vi en pappersversion med ett vikt A4-blad med fyra tättskrivna två spaltig nedfotograferad text, upplagan var cirka 120 abonnenter, några utanför länet. Många distriktsläkare var skribenter
Då hade vi brist på information, nu drunknar vi i överflödet och ändå saknas det som berör oss.
Skriv och berätta, debattera! Det finns inga begränsningar vad gäller ämnen, tankar, idéer, kritik, rapporter, recensioner, visioner och spaning in i framtiden. Jourer, arbetsmiljö, VAS, AT och ST.projekt. Ingen motsättning mot publicering i andra tidskrifter.
Skriv gärna med lokal prägel – centrum i vår tillvaro är såväl populärmusiken som vårdcentralen i Pajala! Skriv kort eller långt!
Mellan lust och krav – SFAM-BD-årsmöte februari
Håkan Andersson, psykiater från Skövde, höll en humoristisk, personlig och tankeväckande ?allmänmedicinsk predikan? som inte väjde för existentiella frågor. Temat var ?mellan lust och krav?. Håkan far ibland till Afrika, var tidigare infektionsläkare, och får då distans och tid att reflektera. Han behandlar många kolleger, en speciell nisch. Ofta kommer de skarpaste kommentarerna om vår verksamhet lite från sidan från någon som inte tillhör kåren.
SFAMs styrelse
Ordförande Anna-Karin Fahlen, sekr Maria Truedsson, övriga Eva Eriksson, Markus Beland, Carl-Johan Westborg, Kerstin Rönnblom, Meta Wiborgh, Peter Olsson.
En viktig fråga för SFAM-BD är det avgränsade uppdraget. Försöker ihärdigt argumentera i relation till bemanning.
Vår fortbildning är också prioriterat liksom sponsring och kvalitetssäkring. ?Mål och mått?.
Ansök om medlemsskap på www.sfam.nu, tidskriften Allmänmedicin och Scandinavian Journal of Primary Health Care ingår i medlemskapet.
SFAM-BDs Ordförande presentation
Anna-Karin har varit distriktsläkare på Björkskatans vårdcentral sedan
-81, först som FV-läkare och sedan -87 som specialist. I perioder har
jag arbetat deltid men alltid varit vanlig distriktsläkare på minst 50%. -97 till -99 arbetade jag halvtid på Samhällsmedicin på landstinget och
-99 till -01 arbetade jag 50% för Östeuropakommitté Norr. Jag var då
initiativtagare och samordnare för sjukvårdsprojekt inom Barentsområdet.
Bl a startades familjeläkarprojekt i Murmansk, tbc-bekämpning i
fängelser i Murmansk, Karelen och Archangelsk, psykiatriprojekt i
Murmansk och projekt för funktionshindrade barn i Murmansk. En rolig tid
med en hög känsla av meningsfullhet.
Sista åren har jag varit handledare för flera ST-läkare och också
genomfört SFAM-s examinatorsutbildning.
I år har jag börjat med ett litet Rysslandsprojekt igen. På 10% av min
arbetstid diskuterar jag per e-mail med mina familjeläkarkollegor i
Archangelsk.
Jag tycker att SFAM behövs för att höja vår profil. Vi familjeläkare har
inte den ställning som vår kompetens och strategiska roll i första ledet
motiverar. Det är märkligt att vår nuvarande sjukvårdsminister ger oss
råd hur vi(enligt referat från DLF-s årsmöte) ska driva frågan om
tillräcklig bemanning och möjlighet för medborgarna att få välja
namngiven specialistkompetent allmänläkare. Detta står i Hälso- och
sjukvårdslagen och borde vara ett prioriterat mål för de styrande,
särskilt eftersom det är kostnadseffektivt.
Mikael Bellander årets Anders Lindman-stipendiat.
Mikaels ST-projekt med Distriktsläkarnas Länkportal har nu upphöjts till SFAMs länksamling nationellt. Använd och tipsa Mikael om länkar och förbättringar!
Dlf är en stor förening i Norrbotten med gamla anor. ?Ljuset kommer från Norr? har det hetat om allmänmedicinen länge ? långt innan SFAM kom fram som ?konkurrent? och utvecklingsmotor för allmänmedicinen i Sverige.
Vår storlek borde borga för en väl utbyggd primärvård här uppe, men tyvärr är ?gråhårsfaktorn? hög och våra medlemmars utvecklingsintresse kanaliseras på allehanda håll, så föreningens och allmänmedicinens kliniska kapacitet lämnar en hel del i övrigt att önska. Men ?vi tänker och därför finns vi ?.
Glädjande nog, så har nya yngre krafter trätt till, så den nya styrelsens medelålder är inte allt för hög. Vi som finns med är undertecknad som ordförande sedan flera år. Jan Lehto är veteran som kassör, och Jan Hennix har också varit med i flera år. Mikael Bellander, Per Sandberg, Ann-Sofie Tornlund, Mats Kåhrström och Staffan Wikström är övriga styrelseledamöter
På många håll i landet bedrivs Dlf:s verksamhet i huvudsak via den lokala läkarföreningen. Så är det också hos oss. Allmänläkarna är väl företrädda i Läkarföreningens styrelse och vi hanterar MBL-förhandlingarna i primärvårdens info-grupp. Löner och avtal bevakar vi också för distriktsläkarnas räkning den vägen. Arbetsmiljön är väl den enskilt viktigaste frågan att bearbeta, och det gör vi via stöd till PROTOS, som vår förening var med om att driva fram för ett par år sedan. Ett avgränsat uppdrag ser vi som avgörande för vår arbetsmiljö, vårt kvalitetsarbete och vår fortbildning ? och bristen på avgränsning ser vi som den viktigaste anledningen till att rekryteringen inte fungerar optimalt. Hur ska vi få vårt landsting att inse detta, i stället för att satsa på finansieringsmodeller, indikatorregister och kvalitetskonferenser? Se där en utmaning för oss alla! Den kan bearbetas från flera håll, strikt fackligt via Dlf, mer professionellt via SFAM!
Välkommen att kontakta någon av oss i styrelsen!
Luleå 050429
Robert Svartholm
Ordf DLF (och Nlf)
5:e Nationella Konferens i Glesbygdsmedicin Arvidsjaur 14-17 april 2005
Torsdag 14/4
Tema 1 Ambulanssjukvård
Stig Norgren, DL i Arvidsjaur ger kort historik om ambulansverksamhetens tillkomst och aktuella situation på orten. Man känner sig tydligen stolt över sin verksamhet.
Harriet Grahn, erfaren ambulanssköterska i Arvidsjaur redogör för prekliniska behandlingsmetoder för akuta tillstånd som man har möjlighet att använder sig av och nämner där bl. a.
- Trombolys
- Kontinuerlig Nitroglycerininfusion
- Dobutamininfusion
- Amiodaroninfusion
De två senare används sällan så att problem med kompetens/erfarenhet kan uppstå. Man överenskom då att ringa in erfaren personal i fall behov uppstår – med vilket behandlingen givetvis blir mindre akut, kan undertecknad inte avhålla sig att kommentera.
Torgny Karlsson, DL Övertorneå samt Lars Carle, hans ambitiösa DL-nyförvärv till VC:en, och Anna-Maija Rissanen, ambulanssköterska, visar upp och demonstrerar LUCAS hjärt-/lungräddningsapparaten och berättar intressant om patomekanismen av akut hjärtstillestånd och varför HLR ofta inte ger resultat. Högra kammaren fylls nämligen efter hjärtstopp massivt med blod, vilket först måste pumpas ut manuellt (med hjärtmassage, 15/2, kom ihåg), under någon minut innan hjärtat överhuvudtaget har en chans att återuppta egen aktivitet efter defibrillering. Rätt intressant, faktiskt.
Tema 2 Hjärta
Kurt Boman, Prof. kardiolog i Skellefteå, föredrar om värdet av natriuretiska peptider (BNP) hos patienter med hjärtsvikt i primärvården, om mätmetoder, sensitivitet, specifitet, positivt och negativt prediktionsvärde av diagnostiska test, olika gränsvärden. Ska testet användas att utesluta eller att diagnostisera en inkompensation? Noterar i det sammanhanget att patientmaterialet är mycket olika mellan sluten- och primärvård.
SBU har jämfört 2 mätmetoder,
- på lab à 250-350 kr/prov
- som ?triage?, kit på VC:en, à 150-250kr/test, men apparaten kostar 35000 kr.
Kontentan var väl att man i vissa fall kan ha viss nytta av testet även i primärvården men att nyttan överlag förfaller tämligen begränsad.
Norbeth Hansson, Storuman, om prehospital trombolys vid hjärtinfarkt, lika aktuellt idag? Ja. På NUS och andra medicinska centrar föredrar man idag akut PCI (förr: PTCA, ballongsprängning) men tidsmaginalerna (90 min från diagnosställningen) går för de flesta platser i glesbygden inte att hålla. Det är således fortfarande trombolys som gäller.
Fria föredrag
Viviann Stenman, ST-läkare, Jokkmokk, berättar om sin forskning/planerade examensuppsats som handlar om folkhälsobegrepp och sjukdomssyn i samisk förställningsvärld. Trots viss motivationssvacka pga. vissa motgångar på vägen och på plats ett intressant föredrag.
Per Sjölander, Vilhelmina, om sin forskning om arbetsrelaterade dödsolyckor och belastningsskador bland samer. Ganska intressant men föga överraskande resultat. Tillbringar man halva sitt liv på en skoter dör man också oftare på en skoter resp. har motsvarande belastningsskador i ökad utsträckning jämnfört med gemene svensken. Slutsatsen att detta skulle bl. a. ha en koppling till ökad stress i renskötseln under de senaste decennierna förefaller rätt djärv, tycker undertecknad.
Densamme om Hjärt-/kärlsjukdomar bland den samiska befolkningen. Fint sifferarbete och i slutändan kvarstod en viss över dödlighet för magcancer, underdödlighet för prostatacancer hos män, medans övrigt ligger tämligen i genomsnittet med den svenska befolkningen. Förmodligen genetiskt betingad.
Johnny Aira, sjukgymnast i Jokkmokk, om sjukdomar och arbetsskador bland samer. Presenterar sin 18 år gamla enkätundersökning blandad med ett snyggt litet bildspel på sin bärbara dator samt diverse åsikter om samernas oförrätt. Aktuell forskningsaktivitet gick ej att spåra.
Fredag 15/4
Paneldiskussion
Hur löser man glesbygdens sjukvård? Har landstingen spelat ut sin roll?
Moderator: Maciej Zaremba, journalist på DN, nyligen skrivit omdiskuterad artikelserie om sjukvården inom landting.
Deltagare:
Kåre Larsson, Läkarförbundet, utredare
Torgny Karlsson, stridbar DL i Övertorneå
Kjell Larsson, DL i Piteå och Arvidsjaur, entreprenör
Bo Westerlund, PV-chef Norrbotten
Agneta Granström, Landstingspolitiker, mp, ansvarsområde vård-/omsorg
Ellen Hyttsten, Direktör av nya sammanslagningen Landsting-Kommun-Förbundet
Alla ger under 10 min sin syn på primärvården.
Kåre Larsson redogör för LF?s position, man eftersträvar en modifierad modell av norska fastlegeordningen där det ska bildas ?PV-team? då man inte vill ha doktorcentreringen som i den norska modellen. (Kommer givetvis inte att fungera, menar undertecknad, då distriktläkarens egetansvar är själva poängen och grunden för varför det hela fungerar. Svenskar är så hopplöst gruppfixerade?)
Torgny Karlsson drar historien om räddningen av obs-platserna härom månaden,
Det övriga var ganska förutsägbart.
Den av alla emotsedda diskussionen blev inte på panelen utan med publiken. Det visade sig vara strategiskt fel (tycker undertecknad) då det medförde att diskussionen blev tämligen tråd- och tandlös, utan fokus, tyvärr.
Undertecknad fick sedan avvika för en egen liten fjällutflykt och gick således miste om fria föredrag om demensutredning i primärvården mm samt konferensens kultur- och wildmarksdel på lördagen i Lappmarksdoktorn Einar Wallmarks domäner.
Undertecknad Markus Beland
Seminariet ?Den personlige läkaren? 8-9 mars i Sollentuna/Bergendal
Initiativtagare är samma kvintett som skrev artikeln ?Fångarna i Primärvården?, i decembernumret, 6/04, AllmänMedicin, ett manifest för allmänläkarens autonomi och egetansvar.
Artikeln är mycket läsvärd, finns under http://sfam.nu/Navigationssidor/Allmanmedicin/AllmanMedicin.htm, i fall redaktionen nu lyckas att aktualisera sin hemsida.
Kvintetten bestod av
Göran Sjönell, Bengt Mattsson, Carl Edvard Rudebeck, Mikael Stolt, Eva Jaktlund
Tisdagen 8 mars
Carl Edvard Rudebeck introducerar mötet
Jens Lunnergård, Stockholm, inleder:
Läkarna har abdikerad, ingått i ett ?team?, måste ta över makten över sin kompetens
Kvartersakuten infördes med
- fler läkartimmar
- hotline till sin doktor
- öppen mottagning 1½ timme på förmidagen
- IT-stöd
- jouransvar dygnet runt
- integrerad BVC
- fler hembesök
Elisabeth Jaensson, Malmö, 26 år familjeläkare på samma vårdcentral.
Skrivit för 5 år sedan artikel, ?Är svenska läkare mogna för att ta ett personligt ansvar?, också i AllmänMedicin. Artikeln hette i verklighet: ?Vågar inte svenska läkare vara personliga läkare?? som jag nyss fick reda på. Undertecknads minnestolkning av titeln lämnar utrymme till diskussion.
Bengt Mattsson, Göteborg och Carl Edvard Rudebeck om kompetens ? ideologi
Under rubriken Arbetssätt ? vardagspraktisk omsättning av kompetens berättar
Agneta Hamilton, Kungälv, om sitt blivande som husläkare
Thomas Morgardt, Ljungkile om sitt varande som husläkare
Onsdag 9 mars
Organisation – VBE (Ve-ten-skap-och-be-prö-vad-er-fa-ren-het), privat-offentlig, ersättning, lista, grindvakt, LOU osv.
Anders Isaksson, Örebro, berättar historien om sin helprivata mottagning Vasa-praktiken (http://www.vasapraktiken.se) i Örebro, varför han valde att inte upphandla sig igen med landtinget utan att köra med individuella patientkontrakt. Verksamheten fungerar bra och bär sig även ekonomiskt.
Kontentan också här: Visserligen ekonomisk riskfylld men egetansvar och friheten stimulerar.
Mikael Stolt, Kvartersakuten, Stockholm, presenterar i sin powerpointpresentation forskning som visar ?svart på vit? det alla erfarna och intresserade distriktsläkare/allmänmedicinare vet sedan länge, nämligen att inget slår den långvariga, kontinuerliga relationen till sina patienter, medicinskt och ekonomiskt, att ?grindvaktfunktionen? meningfull, osv.
ST
Eva Jaktlund, Ånge, och Karl-Patrik Jonsson, Stockholm
Presentar synpunkter om ämnet ur ST-läkarens perspektiv.
Avslutande diskussion och beslut att låta denna sammankomst vara början till regelbundna seminarier kring ämnet personlig doktor, allmänmedicinens själ osv. med syftet att öka allmänläkarnas medvetande om sin roll och att stärka allmänmedicinens position i Sverige.
Sammanfattningsvis ett mycket givande seminarium med en diger deltagarlista med ett 40-tal kända och mindre kända namn inom svensk allmänmedicin. Seminariet ingjuter förhoppningen att det kanske ändå inte är helt kört med den usla svenska allmänmedicinen.
Undertecknad Markus Beland
Tecknen-kroppsundersökningens historia.
Karin Johannisson har kommit ut med flera mycket viktiga och stimulernade böcker. ?Den mörka kontinenten? var en skrämmande beskrivning av vår och gynekologins historia.
Jag minns när jag ensam och deprimerad i mörkret i Upernavik på Grönland lyssnade till en bandupptagning av ?Nostalgia?, KJs sommarprogram om diagnosens ?sjuklig hemlängtans? historia och aktualitet.
I den senaste boken ?Tecknen ? läkaren och konsten att läsa kroppar? beskrivs ett centralt moment i åtminstone allmänmedicinarens dagliga värv. Men frågan är om den enkla kroppsundersökningen kommer att bli alltmer av en parentes i historien?
Det vore intressant om KJ fortsätter analysen till dagens betoning av laboratorieanalyser och bilddiagnostik. Även i anamnestagandet mera kodifierat och validerade frågeformulär. Vi får lära oss nyckelfrågor vid olika tillstånd. Dokumentationen blir alltmer anpassad till datorerna.
Det är ändå lite svårt att bli klok på dispositionen av boken, dels är den kronologisk dels tematisk.
Ett oväntat och nytt stilgrepp är egna reflexioner och erfarenheter inom parentes mitt i den analytiska texten.
Författaren har fått kritik för betoningen av det erotiska momentet i kroppsundersökningen, den framgår ju dock tydligt i Johannissons bilder. Idag är detta mera en projicering av patientens förväntningar på läkaren
Alla ST-läkare lär ha fått sitt eget ex av McWhinneys bok. Den används redan av flera ST-grupper , det vore intressant att ta del av hur diskussionen går. Det är verkligen stimulerande och ibland provocerande läsning.
Mogens Hey har åter jobbat med bearbetningen.
I den kliniska delen ser jag för första gången konkreta tillämpningar av betingad sannolikhet dvs en utveckling av resonemangen kring specificitet, sensitivitet, prediktivt värde och prevalens. Spännande och inte helt lätt att direkt begripa.
Referenserna en tyngdpunkt i början av 90-talet, det behöver ju inte innebära att de är sämre. Några gånger dock lite gammalt – östrogen-katastrofen knappast med, inte heller Metformins renässans i diabetesvården (och därför inte heller sulfonureidernas uttåg).
Nyanserat synsätt på preventionen genomgripande perspektiv
Bearbetningen är oftast bra men någon gång lite undrande det blir en blandning mellan svenska och canadensiska förhållanden, BOEL test utförs i BVC inte handklappning, Erytromycin finns inte i ögon-salvform i Sverige
Hur stark är argumentationen om namnet på vår specilaitet? Knappast övertygande för mig, jag tycker vi ska behålla ?allmänmedicin? eller hoppa direkt till ?personlig medicin? i individualismens tidevarv..
McWinney betraktas som en av de viktigaste företrädarna för ?Patientcentrerad metod?.
Från Patientcentrerad till Dialogmedicin.
I en provocerande ledare i Scand J Prim Health Care 2004;22 presenterar Frede Olesen en intressant kritik av patientcentrering.
Jag måste erkänna att jag som fd handledare blev lite stolt när Markus Beland uppmärksammade artikeln. Vi försökte starta en diskussion på ?Ordbyte? SFAMs livaktiga diskussionsgrupp på nätet. Reaktionen var närmast att patientcentrering inte kunde ifrågasättas, den var ett axiom, en självklarhet och inte en metod bland andra. Den utmärks av att läkaren ska fokusera på att ta reda på patients tre F (Farhågor, Förväntningar och Förhoppningar). Det är det som lärs ut till kandidater och handledare.
Jag valde därför att läsa McWhinney som en ?Djävulens advokat?: Inledningsvis beskriver författaren hur medicinen kan förhålla sig till olika krav från befolkningen och dess upplevda hälsoproblem. Om jag förstår honom rätt argumenterar han för att vi bör anpassa oss efter den upplevelsen, annars söker folk andra lösningar.
Bland de många nya svårhanterade och oförstådda tillstånden väljer författaren kroniskt trötthets syndrom. Han väljer då att bekräfta inte bara patienten som person utan även diagnosen.
Jag vill ställa frågan om det finns allvarliga biverkningar av patientcentrering och kanske rentav kontraindikationer att använda den på vissa typer av tillstånd, personligheter eller patienter?
Vilket ansvar har den förhärskande patientcentrerade metoden i den utveckling som kan beskrivas som att en stor mängd patienter har blivit befästa i en ofta invalidiserande sjukdomsroll. Handlar det delvis om iatrogena skador?
Karin Lindhagen påtalade att man kanske ibland inte gjorde summering och framförde läkarens syn och såg vad man kunde vara överens om. Kan det vara så att metoden tillämpad i praktiken fungerar just så, att patienten genom fokuseringen på sina förväntingar, förhoppningar och farhågor låses fast i ett irreversibelt lidande och inte kommer vidare?
Nog måste vi som lärare, handledare, examinatorer och utvärderare självkritiskt kunna granska vårt förhållningssätt! Jag undrar om min reflektion är beroende av egna erfarenheter eller att jag blivit påverkad av den hårdare allmänna ideologin i samhället.
Kanske borde jag läsa gåvan från min sambo: ?Kvinnors oförstådda ohälsa? Red Kirsti Malterud som ligger på mitt nattduksbord ? som en motvikt?
I det följande numret av SJoPHC(nr 1 2005) avslutas ett fruktlöst försök att strukturera begreppet ?somatisering? i primärvård. I avslutningen citeras Sharpe: ?The first difficulty is confusion over what ?somatization? actually is. One answer is that it is a form of convenient terminological wallpaper that papers over the unsightly crack in our understanding of the relationship between mind and body?.
Riskbruk ? ST-möte i Björkliden
ST mötet i Björkliden i mars var en flera dagars workshop om Riskbruk av alkohol. Jonas Sjögren och Rene Wickhof från Fammi hade som mål att vi deltagare skulle våga tala mer om alkohol med våra patienter. Det är ju tabu liksom sex och döden. Pedagogiken var deltagarstyrd och fungerade, en parallell till motivationsinriktade samtal med patienten. Det var gott om tid att pröva olika rollspel och även skidåkning och social samvaro.
Jourfågan utreds, antalet linjer ses över i hela länet både inom sluten och öppen-vård.
För egen del vänjer jag mig aldrig vid obehaget av att bära den lilla men tunga jourtelefonen, vi har ju beredskap A och jag får ingenting gjort, lägger mig och tittar på telefonen. Sambon är bakjour. Värst är att bli uppringd på småtimmarna. Det är inte av rädsla vad som väntar mig, vi ser allt mellan himmel och jord men jag vet ungefär vilka åtgärder som vi har som är möjliga, Stressen ligger på en annan nivå, att bli störd.
Å andra sidan är jourerna en utmaning i glesbygden, det känns naturligtvis betydligt säkrare nu med välutrustade ambulanser och utbildad personal. Och så ger det kompledighet och speciell rytm i livet och arbetet.
Vilka är de viktigaste frågorna: Kompetensen, Avgränsning av vårt uppdrag, sjukhusens problem med bemanning och bakjourslinjer(varför tar sjukhusen emot primärvårdsfall kvälls och nattetid? Är det vårt problem?) Styrning med avgifter- hur slår det?, Vi ska i första hand vara tillgängliga dagtid, Utbildningsvärde av att som AT och ST gå primärjour på sjukhuset. Placeringen av jourcentralen, bemanning av övrig personal där. Kostnadseffektivitet. Ersättning för arbetad tid eller efter schablon. Vi ska glädja oss åt att vår speciella generalistkompetens är så efterfrågad.
Skriv och berätta om Dina jour-upplevelser.
Vem äger data?
SFAM-Q Mål och mått i Allmänmedicin
Visst är det viktigt och stimulerande och ibland provocerande att följa upp vad vi gör i form av enkel statistik. Det kan kallas audit, uppföljning, utvärdering etc. Men många kolleger är ytterst känsliga för att jämföras med andra. Ofta är de insamlade data i primärvården beroende av så många omständigheter och faktorer att det inte är meningsfullt att göra jämförelser rakt av. Det viktiga är att processen med intresse att undersöka och följa upp finns där. I verksamhetsledning finns en helt annan (van)föreställning, man tror att man kan fånga kvalitet genom att dataköra enstaka kvalitetsindikatorer. Vad man då inte förstår är att detta blir starka styrmedel, som tyvärr kommer att få helt oönskade konsekvenser. Om man som i Sthlm använder genomsnittligt HbA1C som sådant mått kommer man att få en intensiv diagnostik av gränsfallen medan de med höga värden blir ?Svarte Petter?. Låt den som samlar in data vara ägare av dem.
Min personliga uppfattning är att vi som rår över användningen av en ganska stor summa av skattebetalarnas pengar måste vara öppna och beredda att redovisa mycket mer än vi tidigare gjort.
Visst kan det bli fel i data. Ett aktuellt exempel är det som redovisas i Smittsant/Strama om våra skilda antibiotika förskrivningar, när vi närläser finner vi att för flera av oss är bara kanske en tredjedel av recepten med i undersökningen, beroende på att förskrivningarna skett indirekt utan diagnosregistrering. Borde man inte vara lite mera varsam med redovisade uppgifter? Vi känner oss öppna att diskutera våra förskrivningsmönster.
Gnäll på VAS!
Vart vänder man sig med sina utmärkta ideer om förbättringar i vår alldeles speciella datorvärld? Någon som tröttnat på att föra fram förbättringsförslag som inte tas emot någonstans?
Redaktören inbjuder till synpunkter på datoriseringen i stort och smått.
Ex:1) Numera när jag vill notera att jag ringt en patient i journalen och skriva ?Bättre? dvs 6 bokstäver ? gissa hur många knapptryckningar jag måste göra innan detta kan utföras? (räknade till 28!) Stackars sköterskor som ska dokumentera teleråd. Varför inte en ?makroknapp? så att jag kunde skriva direkt?
2) När jag vill rätta en medicinlista på en åldring kan jag inte markera alla inaktuella mediciner som ska sättas ut. Det måste göras för ett i taget och då plötsligt hamnar jag i botten av de utsatta medicinerna.
Många gånger har jag gett upp, patientens väl är viktigare än datorns problem, det blir alltför tidsödande att knappa och skapa reda.
Varför går det inte att markera och sätta ut allt i en klump?
Välkomna med synpunkter på VAS och datoriseringen. Inte för att jag vet om det hjälper ? hittills har effektiviteten sjunkit rejält på de arbetsplatser jag sett efter datoriseringen!
Har någon provat blanketten som Anders Lindman/Weibring (FK-läkare i Västerbotten) utformat? Det är en självdeklaration som patienten ska fylla i innan hon kommer till läkaren. På första sidan får patienten specificera sin arbets och funktionsförmåga, den andra handlar mera om rehabilitering och konsekvenser av sjukskrivning.
Jag tycker iden är mycket bra och har provat på ett par. Patienten måste själv formulera och skriva ner det som jag tidigare måste omformulera direkt från anamnesen. Det aktiverar och förskjuter fokus i sjukskrivningsprocessen till patientens egna utsagor och rehabiliteringsbehov. Utformningen är neutral och kan kanske förfinas, vissa delar passar inte alla patienter, ex de som inte har ett arbete. Ännu har ingen patient protesterat, nästan tvärtom. Jag funderar på att använda som rutin i samband med åtminstone förlängning av sjukskrivning. Blanketten kan då skickas ut i förväg eller lämnas i receptionen och blanketten bör vara ifylld när patienten kommer till besöket. Intygen känns som bättre med blanketten som underlag.
Den som är intresserad kan nog få blanketten från Anders.Lindman@nll.se.
Inne Ute
NDR Sponsring
Mindfulness Förstoppning
Buddhism Islam
Kognitiv Psykodynamik och analys
Prima-Jonas Carema
Friskbruk Riskbruk
OBS Klinikfärdig
Dialoginriktad Patientcentrerad
?Vad grundar du det på??
Lästips: Iona Heath: Who needs health care-the well or the sick? Föreslår en Tobinskatt på preventiva mediciner. Hur medikaliseras en frisk befolkning?
http://bmj.bmjjournals.com/cgi/content/full/330/7497/954
på sjukhem, Skriv och berätta om erfarenheter. Hur fungerade samarbetet med apotekare/farmaceut?
Varför inte med andra polyfarmacipatienter som ännu inte hamnat på särskilt boende?,Man kunde t ex välja patienter med mer än tio preparat?
Göran Waller, Maria Trudesson, Carl-Johan Westborg, Cecilia Påhlsson och Peter Olsson.
Meta Wiborgh f 47 kom till Norrbotten 73 . AT och lite till i Piteå. Flyttade till Luleå årskiftet 81/82.
Distriktsläkare som jobbat på Luleå Vårdcentral, Örnäset och nu sedan snart två år på Bergnäset, som chef.
Ett kort mellanspel på Kommunhälsan i Luleå.
Aktiv i SFAM både i Norrbotten och nationellt.
Intresserad av utvekclings och fortbildningsfrågor.
Allmänläkarkonsultsamordnare i Luleå/Boden.
Sedan ngr månader fortbildningsamordnare, eller vad det ska kallas för allmänläkarna i Norrbotten.
Kompetensutveckling, behövs det?
När man är en välutbildad specialist i allmämedicin.
Joo.För mig är det i alla fall så att jag varje dag känner, i mötet med mina patienter, att jag lär mig nytt, och ofta upplever jag behov att på något sätt systematiskt titta närmare på detta och lära mig mer.
Det verkar det vara fler som tycker för nära 30% av distriktsläkarna o Norrbotten har svarat på den enkät om fortbidning som jag skickade ut för en tid sedan.
Väldigt många skulle vilja vara med i en kollegialgrupp.
Och det finns ett stort intresse för lokala och länsvist ordnade utbildningar och diskussioner kring olika ämnen.
Det bådar gott för den kommande hösten.
Hör av dig om du har tips och funderingar!
Jag återkommer till er
Meta Wiborgh/”fortbidningssamordnare” för distriktsläkarna i Norrbotten
Kurser Möten för allmänmedicinare:
Skicka in planer på kurser och möten så vi kan få ett bra kalendarium
(och glöm inte rapportera kort från genomförda kurser)
21 april Benign smärta (var det några nyheter?)
16-18 juni Nordisk kongress i Allmänmedicin Stockholm
28-29 september Handledarekurs i Överkalix
11-12 oktober ST-seminarium. Personligt ledarskap. Överkalix
15 november Läkemedeldag Läkemedelskommitten, Robert Svartholm
23-25 november preliminärt Laborera rätt och lagom, Tryding, Sunderby folkhögskola
25 november Vardagsetik, Luleå
Vård på lika villkor är det samma sak som lika vård till alla? Hur gör vi i vardagen? Seminarium under ledning av Niels Lynoe, ordförande i Svenska, Läkaresällskapets Etiska Kommitté.
Vänder sig till läkare i primärvården och på sjukhusen i Norrbotten
Mindfulness och kognitivt förhållningssätt
Det är en 7 dagars kurs och det är viktigt att man avsätter alla dagarna
man kan inte komma och gå
Dag 1-3 14 -16 dec
Dag 4-5 26-27 jan 2006
Dag 6-7 23-24 feb 2006
Handledarutbildning i Norra regionen – anm senast 15/8
7-8 sep, 12-13 okt, 2 nov. Sundsvall.
Diabetes
Onsdag 2 nov: Primärprevention av hjärtkärlsjd vid Typ 2 diabetes
Torsdag den 8 dec: Behandling av typ 2 diabetes (sjukhusspecialisternas syn!?)
|
|
Redaktör: peter olsson
Ansvarig för sidan: peter olsson
Senast ändrad: 2005-06-20 14:12
Statistik
Denna månad:
Online:
Senaste kommentarer