Kan vi värdera vår vård i livets slutskede?

Öppna jämförelser av SKL publicerades 2007 och Jokkmokk utmärkte sig med i särklass lägst andel av personer över 80år med tre psykofarmaka. Vi hade bra värden i övriga parametrar också men avvek markant vad gäller andel som avled på sjukhus (60%).
Vår första reaktion på detta var att ifrågasätta uppgifterna och den andra att försvara vårt agerande?
Samtidigt har krav kommit på att gå med i “Palliativa registret” http://www.palliativ.se
Först tyckte vi att det lät absurt och fick aldrig svar på frågan hur “palliativ” definierades, för strängt taget är vi alla palliativa.
Efter många diskussioner beslöt jag mig för att undersöka underlaget till “Öppna jämförelser” och kontaktade palliativa registret och fick mycket resonerande och intresserade svar som stimulerade till vidare funderingar och diskussioner. Hur ser den ideala döden ut i vår kultur och hur speglas det i registret? Hur komplicerat ska det få bli att dö, kan man inte få ha sin död ifred? Man kan ha många invändningar och se begränsningar men kan inte komma ifrån att just vi kan ha nytta av att självkritiskt granska hur och vad vi gör inom detta fält.
Nu har vi bestämt att försöka prova att göra några registreringar.
Se mitt underlag för rapport till kolleger och övrig personal i bifogade bildspel och word.fil
Det visade sig att vår andel som avled på sjukhus (inkluderande vår egen OBS-avd sjunkit på två år till 40%!). Bildspel Stundande natten Text till bildspelet som användes på “Klinisk kafferast”
Är det någon som har erfarenhet av Palliativt register? Rapportera gärna i denna tidskrift!
Se även recensionsdelen Wijkmark, Strang och Paasilinna.
Den utmätta tiden (från dec 2005)
/Peter